Kloka damer och missuppfattad blyghet

Har ni någon gång träffat på en person som knappt hälsar och sitter smått osocial med sin telefon eller bara pratar med vännen i sällskapet? Eller en person som du har träffat och pratat med och känner lite ytligt som inte hälsar när ni ses i affären? 

Många gånger slår nog tanken att personen i fråga är ganska otrevlig. Varför hälsar inte personen? Va fan vi har ju snackat med varandra på den festen ju?! Men tänk om denna "otrevlighet" är ett tecken på osäkerhet? Tanken slog mig att gränsen är ganska fin när det kommer till det. Personligen kan jag vara supertrevlig i ett sällskap medan jag får total tunghäfta i andra. Upplevs jag då som otrevlig och osocial? Och inte är det lätt att bryta sin tunghäfta och dra till med sin delvis supertorra humor. Det finns ju risk för ytterst pinsam tystnad och hur ska man då uppfattas? 

En klok dam sa en gång vad andra tycker om dig är inte din ensak... Kanske något att tänka på när man sitter där med tunghäfta, du år ju inte otrevlig, bara lite blyg...



Hey ho

God morgon på er alla som precis vaknat upp, till er som varit uppe med tuppen och till er som befinner er i bakisstadiet. Sitter på bussen till badhuset. Man kan säga att idag börjar beach 2013 :P sitter och lyssnar på musik och känner mig på riktigt bra humör. Har ni någonsin känt er så glada att ni vill sjunga med i musiken? Lite så är det för mig just nu. Enda nackdelen är att jag inte ringt vet hur resten av bussen skulle reagera om jag sjöng hey ho. Den låten är ju verkligen upplagd för att missförstånd ska uppstå... Not good :P


Morgonens reflektion

Den första tanken som slog mig när klockan ringde för 10 min sedan var: Vad i hela friden tänkte jag på när jag ställde klockan på 06:00??? Ja egentligen förstår jag fortfarande inte vad jag tänkte på. Ville vara på jobb tidigt och eftersom jag i vanliga fall får upp 06:30 så gör en halvtimme ganska mycke. Men eftersom vi har frukost på jobb på fredagar behöver jag inte äta hemma och därmed går det fortare att fixa sig på morgonen. Med andra ord hade jag nog inte behövt gå upp kl 06:00 för att komma tidigt.

Har fortfarande inte klivit ur sängen, utanför är det liksom kallt och inte alla lika trevligt. Så nu sitter jag här, lagom vaken men fortfarande trött och vet inte om jag ska somna om eller hålla mig vaken... Fast å andra sidan lär jag inte bli piggare av 15-30 min extra sömn. Känner jag mig själv rätt så kommer det sluta i att jag glömt ställa klockan och vakna 10 min innan jag ska gå. Seriöst, jag förstår inte hur all föräldrar orkar gå med tuppen för att först fixa sig själv sen sina barn. Jag klarar för tusan knappt att vara på jobb klockan 8 när jag går upp en och en halv timme innan. Nej, hatten av för alla föräldrar!

Det är sånt här som står mig varje morgon så ni kan förstå vilken sömntuta jag är. Med de orden ska jag nu ta mig hur sängen... Om jag inte somnar om...


Har du koll i munnen?

Idag var jag med om något som jag sällan förväntar mig när jag är hos tandläkaren, jag hade trevligt. Ja det är inte varje gång man skrattar och pratar om hur gott det är med Nutella. Visserligen var det tandhygienisten och inte tandläkaren jag var hos vilket förklarar en hel del. Man kan nästan säga att jag är ökänd hos tandläkaren för att vara jobbig men har man eller har haft tandställning två gånger så förväntar man sig att tänderna är något raka. Sen kan jag erkänna att jag har förmågan att vara petig men det får tandläkaren tåla.

Men, men... Den här gången var det riktig trevligt. Hade inga hål och har lärt mig att lysterin är inte den bästa munsköljen eftersom den innehåller alkohol (som även tar bort bra bakterier) och för lite flour. Nöjd som jag var lämnade jag folktandvården med nyputsade tänder och klev raka vägen in till bageriet och tog mig en sockebulle. Ja, jag hade faktiskt lite dåligt samvete som käkade socker men huvudsaken är att man borstar. Det ska skrubbas inte skuras och tandtråden är bättre än sköljen. Kan vara bra för er som inte har koll på er tandhälsa ;)


Bara vara

Då har dagen kommit och gått, dagen då jag blivit vuxen på riktigt. Det är ganska sjukt att jag efter 3,5 års studier äntligen kan kalla mig socionom och att alls dessa år känns som om jag upplevt allt över en natt. Undrar ibland om jag verkligen stannat upp och njutit av allt så som jag borde. Å andra sidan uppskattar man oftast saker när man inser att man inte har dem mer. Känner mig väldigt lyckligt att jag efter allt blod, svett och tårar ändå kan tänka mig att göra om allt en gång till... Fast med lite uppehåll då såklart. Nu ska jag bara njuta av ledigheten och fritiden när man kommer hem. Jag ska helt enkelt njuta av att bara vara socionom för ett tag.


Note to self

Om det snöar i massor, du måste stå och låta som en Labrador med födselvärkar för att få upp cykellåset, har 5 ögonfransar istället för tio och har mer eller mindre förvandlats till en snögubbe när du kommer fram till jobb... Ja, då får du faktiskt överväga att ta bussen till jobbet. Det är liksom okej.


Gott nytt år!


Note to self

Dansa inte med en cookie i handen för det kan sluta med att du får smulor i ögat, AJ!


A reminder

Fick idag höra ännu en fruktansvärd men ganska vanligt förekommande nyhet i min annars så ljusa vardag. Jag vill därför passa på att ägna en tanke åt familjen som idag miste sin familjemedlem i vad jag tycker är en ryslig sjukdom och samtidigt ge er alla en uppmaning.

Håll om varandra, ta inte varandra för givet. Älska dåliga dagar för att ni kan och vet att det kommer en bättre i morgon. Le åt saker ni inte annars tycker om och låt dem ni älskar veta att ni älskar dem. Skapa inte fienden av era vänner utan prata och red ut. Lev livet och kramas mycket. Låt inte en minut gå till spillo och var precis så du vill vara.

Idag fick jag höra att livet är som en dröm. Vad du drömmer om och vill kan du göra. Lev livet för idag påminns i alla fall jag om vad som är viktigt och varför även dåliga dagar är viktiga. Att bara min fantasi sätter gränserna och att livet är människorna omkring dig som du håller kär. Ta det inte för givet.


Min önskelista 2012

Kära tomten. Jag vet att jag är en väldigt lyckligt lottad person. Jag har tak över huvudet och mat på bordet varje dag. Mina föräldrar älskar mig precis sådär lagom för mycket, jag har världens finaste pojkvän som håller mig kär varje dag och en helt underbart stor familj. Mina vänner är alla de finaste stjärnorna som lyser upp mitt liv och fyller mig med glädje. Jag är även lyckligt lottad när jag blir rånad som lyckas hålla kvar i det mesta och har fått träffa så underbara och fina människor med de varmaste hjärtan jag har sett.

Även när det inte är julafton har jag fått möjligheten att känna som om jag har jul året om. När det väl har varit jul har jag fått många fina paket och oftast precis det jag önskat mig. Även i år har jag en önskelista men det jag önskar mig av allt har jag sparat till dig tomten.

I mitt arbete träffar jag människor som inte kan ge allt till sina barn även om de vill. Det finns barn som inte kliver upp varje morgon och känner sig lyckligt lottat. Det finns de barn som inte har sina föräldrar, oavsett om de gått bort eller inte uppfyller sitt föräldraransvar. Det finns familjer som inte har tak över huvudet och som ens vågar uttrycka sina drömmar för att de vet att de inte kommer att slå in. Det finns barn som inte vet vad drömmar är.

Är det något jag lärt mig så är det att man ska sträva högt även om målet sitter längre ner. Man kan alltid göra så mycket man kan och inte höra mer än sitt bästa. En klok lärare sa en gång "sikta på månen för skulle du missa hamnar du hos stjärnorna". Det är precis det jag gör nu när jag uttrycker min dröm, min högsta önskan på min önskelista. Jag önskar att alla barn får blir och känna sig så lyckligt lottade som mig, att de får fall er huvudet, mat på bordet och att de har någon där som kramar om dem varje kväll, läser en saga och berättar för dem hur älskade de är. Jag önskar att barn inte får växa upp i krig, i konflikt eller fattigdom... Alls barn borde få en trygg uppväxt och en framtid. Det är på dem jag tänker på när jag uttrycker min högsta dröm till dig tomten. Jag vet att det är den största julklappen att önska sig men ingenting är omöjligt. Sikta på månen.


Folk som raggar via spel

Vi alla känner till klassiska dejtingsidorna som match.com, spraydejt, edarling och allt vad dem nu heter. Alla vet vad de heter, vem som är där och vad folk gör där men tydligen finns de dem som raggar på helt andra arenor. Vet inte om ni hört talas om quizkampen men det är ett quizspel där men svart på frågor i olika kategorier. I spelet kan man även chatta med den man tävlar emot. För en stund sedan satt jag och spelade med en slumpad motståndare. När jag svarat på mina frågor upptäckte jag att min motspelare hade skrivit något. Han hade skrivit hej, vilket land han var ifrån och att han var kille sen frågade han mig hur jag mådde. Eftersom han inte hade svarat på quizfrågorna förstod jag ganska snabbt att han inte var här för att spela. Med det i baktanke skrev jag att jag: "Kvinna, 45 år, har quizkampen för att spela, har du valt en kategori?". Det tog cirka 2 min sen hade han gett upp och matchen var borta och med det kunde jag konstatera att det inte var en 45- åring han var ute efter.

Men seriöst varför raggar folk genom spel? Har en arbetskamrat som berättade att en man hade frågat henne om hon ville sexchatta med henne när hon spelade wordfeud. Är det spänningen att man inte vet vem som finns där på andra sidan som gör att folk raggar på de lite mer ovanliga arenorna? Jag förstår inte riktigt för i och med att man raggar där folk vanligtvis inte raggar borde man få många nej. Å ena sidan behöver man inte ta det lika personligt men å andra sidan så vet man aldrig vad man får när man väl får napp. Jag kan dock inte låta bli att undra om de som raggar någonsin får napp. Har man gått så långt man raggar på quizkampen ja då kanske det är dags att inse att the golden days are over eller gå in på AppStore och skaffa en dejtingapp. Ja det finns ju till och med en app för de som bara vill ha sig ett snabbt ligg. Så snälla du raggare på quizkampen, skaffa dig en ny app så att vi som är där för att spela får göra det ifred ;)


När hjärtat känns tungt

Visste ni att barns anknytningssystem är färdigutvecklad först vid 3 års ålder, att barn som inte knyter an under sina 3 första levnadsår stänger av sitt anknytningssystem vilket får konsekvenser för vidare relationer samt för omsorgssystemet till sina egna barn.
 
När jag ser hur små barn på barnhemmet i Ghana, som Lisa och My besökte i tv4:s program "SOS uppdraget", ligger i sina sängar får jag rysningar i hela kroppen. Tårarna ligger nära och klumpen i magen blir allt större när jag tänker på hur dessa barn får ligga i sina sängar utan att bli upplockade och utan att någon lyssnar till barnens behov i den utsträckning de behöver. My berättade att barnen verkade ha gett upp och att barnen låg vakna i sina sängar utan att göra ett ljud ifrån sig, precis som om de visste att ingen skulle komma.
 
Så här får det inte vara. Så här SKA det inte vara. Hur ska dessa barnen förväntas plocka upp andra om de själva inte blir upplockade. Ska barn som inte lärt sig gå än bara få ligga i sina sängar? I barnkonventionen artikel 27 står det att: "Konventionsstaterna erkänner rätten för varje barn till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling". I artikel 6 framgår även att "Alla barn har rätt till liv och utveckling".
 
Med rätt förutsättningar, det vill säga att barn ges alla de möjligehter och den omsorg de behöver kan barn övervinna allt och utvecklas så mycket som de själv begränsar sig till. Med rätt förutsättningar kan de ges en meingingsfull vardag, social utveckling och liv. Ska vi verkligen begränsa barns liv och utveckling till en uppväxt i en barnsäng, som endast kläs i lakan när barnhemmet får finbesök? Är vi inte skyliga att ge dessa barn ett bättre liv än så? Det framgår i barnkonventionens artikel 3 att i sociala välfärdsorganisationer ska barnets bästa komma i första rum och att de ska tillförsäkras trygghet och omvårdnad. De flesta av dessa barn har inga hinder, de har bara inte de grundläggande förutsättningar, det som vi alla tar för givet. Tänk vad dessa barn hade kunnat uppnå om de bara gavs detta, om någon bara plockade upp dem och fyllde de behov som vi alla människor behöver när vi är små för att kunna ge det när vi är vuxna.
 
 
 
Barnkonventionen borde vara en självklarhet. Det borde inte ens finnas en barnkonvention för folk borde veta, inte behöva bli påminda. Om fler tog till sig barnkonventionen och visade hur viktig konventionen och alla världens barn är tror jag vi kan nå ut till fler. Som de flesta av oss har vi fått lära oss att barnkonventionen inte ens är svensk lag. Vilka signaler skickar det? Kanske vi borde börja här för att det sla nå ner hela vägen till barnhemmet i Ghana och alla andra barnhem i världen där barns behov inte tillgodoses så som de behöver och som de har rätt till.
 
Nu kommer detta låta som dålig reklam för unicef men jag tycker det är dags att barnkonventionen blir lag, en egen lag lika viktig som alla andra. Därför vill jag heja lite för länken nedan där du ska skriva på en lista för att barnkonventionen blir svensk lag.
 
http://unicef.se/barnkonventionen/skriv-under-for-att-barnkonventionen-ska-bli-svensk-lag
 
 

On my want to have list...

I morse hade jag och min fina Marcus en diskussion kring önskelistor. När man är liten är önskelistan något självklart. Ja, önskelistan är nästan lika självklar som att fröken undervisar i skolan och solen alltid går upp på samma håll även om det i barns värld är mer i stil med att tandfen alltid kommer på besök och att tomten finns. Hur blir det då när man blivit vuxen? Får man ha en önskelista när man passerat 12 år?
 
I Marcus värld låter det bortskämt och lite barnsligt medan i min värld så slutar man inte vara barn bara för att åldern säger något annat. Människor frågar ju ändå vad man önskar sig så vad är då så farligt med att ha en lista? Det finns ju egentligen inget dåligt med en önskelista enligt mig. För det är bara något man önskar inget man förväntar sig, vilket Marcus ser det som. Skulle jag inte få något av det jag önskar mig skulle jag nog inte vara ledsen för det. För mig är det tanken som räknas och bara för att de inte är på ens lista betyder inte det att man inte blir glad ändå. Varför ska vi sluta drömma bara för att vi passerar en viss ålder? Vi slutar ju inte önska så varför sluta lista?
 
Jag har alltid haft svårt för att säga vad jag önskar mig för det känns som om jag begär och den känslan är bara jobbig. En önskelista tar ju bort sånt för man riktar inte in önskningen till en person (för då blir det en förväntning). Önskningar sätter ju inte likhetstecken med att de alltid kommer falla in, som tex rikedom, fred och mat till alla. Vad skulle världen vara om vi inte fick drömma lite som när vi var barn. Enda skillnaden är att man då ville ha en leksak för nöjes skull medan man idag önskar sig schampo eller en mixer för praktisk användning. Nej, önskelistor är bra tycker jag för vem vill få grytlappar resten av livet för att man inte önskat sig något?
 
Med det sagt... Älskling av dig önskar jag mig ett bröllop, en sportsbil, en mixer till smoothies, en kock, ett lyxhus, resor, en sagohäst och en stor lokal för dans... Och när du ändå håller på kan du väl slänga in lite värdsfred, skydd till utrotningshotade djur och ett botemedel mot cancer och HIV. Du löser det ;)

I godishyllan

Igår var jag på 30-årsfest för min kusin. Efter god mat, en tårta som var gudomlig och en Lennart senare började vi alla så sakta att även ta oss an godisskålen. Vet inte om ni också ätit Maoam när ni var små men har ni tänkt på att det är ganska snuskigt? Snuskigt är nästan en underbedrift med tanke på att detta hade klassats som porr om frukterna och den gröna perversa figuren varit människor istället. Jag och kusinerna fick i alla fall inga bra vibbar av detta godis. Har du någon gång tänk var barn får allt ifrån? Kanske dags att kolla godishyllan i så fall. Till och med jag skäms lite för detta godis och så är det något som säljs till barn...

Googlade på godiset nu för att se om det är flera som reflekterat över detta porrggodis. Ska inte spoila något men googla på Maoam med citron... Den där gröna gubben får verkligen ligga om vi säger så. Jag tror det är tanken att man ska börja med jordgubbsmaken om man ska äta godiset i följd. Och är du en sådan som inte gillar förspel ja då rekomenderar jag dig till att börja med körsbäret eller citron.

Maoam - istället för kama sutra. Ja, de kanske borde ha det som slogan istället, sex säljer brukar ju folk säga...


Är det så vi vänder perspekiv?

Slitz då... Blond, smal och naken tjej i minimala skjorts. Hon posar.
 
 
 
Slitz idag... Blond, stor och påklädd man i tajt tröja som viskar om att han ätit en pizza för mycket. Posar han?
 
 
Förlåt alla för att jag bloggar om en herrtidning (och visar upp naket i bloggen, fast å andra sidan det kanske lockar några fler att läsa :P) men detta är bara så konstigt att jag bara måste få kommentera. Är det bara jag som undrar vad som hände? För att ha varit en herrtidning somlivnärt sig på naket kan man numera knappt hitta en. Nej nu har mannen entrat Slitz och det med besked. Är väldigt nyfiken på att se vad männen på tidningen sa (eller reagerade) när chefen sa "Nu ändrar vi riktning grabbar och blir lite mer seriösa!".

Make love not war

Jag erkänner att jag kan vara i alla fall Sveriges mest obotliga romantiker. Jag vet inte om ni läste mitt inlägg där jag pratade om att jag kan börja gråta för tanter? Lägg till kärlek i den kategorin. Såg precis The young Victoria, en film om drottning Victoria av England. Filmen var inte speciellt sorglig och det hände inte dåliga saker men ändå grät jag som en fontän när jag sett hela. Om Victoria var så som hon karaktäriseras i filmen, ja då är hon min nya idol. Vilken kvinna! Vilken kärlek! Vilken man hon fick!


Jag vet inte om jag har för livlig fantasi men jag känner verkligen i hela kroppen när jag ser kärleksfilmer. Innan var jag inte en sådan som grät till film om det inte var sorgligt men nu gråter jag även när det inte är sorgligt utan när det är vackert och fint. Victoria och Alberts kärlek var så vacker att jag bara grät. Visste ni att Albert dog 42 år gammal i tyfus och att drottning Victoria la fram hans kläder varje dag efter hans död, tills hon dog 81 år gammal. Kalla det var ni vill men jag kallar det kärlek. Det gör nästan ont i mig av tanken på att hon förlorade sin älskade så tidigt och att hon fick längta efter honom i 40 år.

Att gråta till film är lätt pappas gener, han gråter också till allt. Men jag tror nog det är bra för man mjuknar lite som person. Hade kunnat förlåta min värsta fiende just nu. Kanske vi borde använda kärlek istället för att kriga så hade vi alla mjuknat upp lite mer. Tror verkligen på uttrycket som myntades av hippies: make love not war
Om det funkar på mig så ska det banne mig funka på andra! Kalla mig optimist men sån är jag.
 

Hon är inte din



Jag har tänkt på en sak som går runt och roar mig samtidigt som det gör mig alldeles irriterad och minst sagt frustrerad. Jag tänker just på mansgrisar, eller ja inte mansgrisen kanske men på kvinnosynen i världen... 

Tänk att det fortfarande finns män som tror att kvinnan är en ägodel. Att man kan göra vad som helst, behandla henne hur som helst och byta ut henne om HON inte lever upp till mannens förväntningar jag krav. Det är sjukt att man tror att man kan bestämma över någon annan och tro att kvinnor är som djur som bara kan tåla vad som helst. Seriöst, om man inte kan se skillnaden på en kvinnlig individ och en gucciväska ja då har man stora problem. Sen är det helt sjukt att man kan beställa en fru och är man inte nöjd så kan man skicka tillbaka henne (men kom ihåg att reklamationstiden endast håller i 1 år, 11 mån och 30 dagar), som någon postorderprodukt.

Senast jag kollade så var året 2012, och det gör mig bara så skrattretande att det fortfarande idag finns män som tror att det är "deras värld". Om alla kvinnor sexstrejkade ja då skulle mänskligheten ha det svårt ska jag säga, så vem är det egentligen som sitter på den faktiska makten? Inte behöver vi sätta oss på en pedistal och påstå att kvinnor är bättre än män eller slå män i lika stor utsträckning för att bevisa vår makt. Har vi inte alla lärt oss vid detta laget att vi alla har en individuell rätt, att vi själva bestämmer och har egna val i livet. Vill vi ha något gjort så är det bara vi själva som kan åstadkomma det. Alla är vi lika värda och ingen borde slå på någon.

Jag undrar verkligen om världens hade varit sig lik om majoriteten kvinnor hade regerat. Vi har testat på mansväldes nu de senaste 2000 åren och se hur det har gått! Första världskriget, andra världskriget, koreakriget, det tusenåriga kriget, kalla kriget, vietnamkriget, atombomber, överfulla fängelser (majoriteten av brotten begås av män), låga straff för våldtäcksmän (seriöst, är det inte sjukt att vi får mer för skattebrott än om vi skulle våldta vår egen fru)...och listan blir bara längre och längre. Kanske det är dags att prova en annan taktik? För en del män kanske vi kvinnor verkar vara mer dramatiska men jag tror inte det skulle vara lika vanligt att länder hade börjat tillverka kärnvapen och dåliga backstabs genom att ge sig på oskyldig lokalbefolkning om majoriteten kvinnor varit i styret. Jag säger inte att kvinnor är bättre men samtidigt har kvinnor aldrig fått chansen att visa vad vi går för. 

Ska verkligen en anställningsintervju baseras på kön? Ska lönen verkligen sättas efter kön? Måste kvinnor bli som män för att respekteras som chefer? När kan en kvinna bara få vara en kvinna, en individ, sin egen kropp, en egen vilja, en egen röst...en kvinna utan slag och nekande av utbildning, styrelseplatser, parlamentsposter, egen vilja till kärlek och äktenskap, ett eget liv...kan hon inte bara få vara precis den hon är? Inte behövs hennes man för det...

Hon är inte din...

 

 


Löneförhandling

Tiden framöver känns ganska stabil för mig del. Det är C-uppsats fram tills juni, två veckors ledig och sen en massa jobb tills augusti sen blir det semester innan utbildningens sista termin går av stapeln. Usch det känns nästan lite läskigt att ha en så strukturerad sommar framför sig. Dock tror jag det kommer bli underbart. Det ska bli så skönt och bara kunna komma hem (visserligen mycket senare än innan) och bara kunna göra precis det man känner för. Inte läsa kursböcker, rapporter, andras uppsatser, kolla vetenskapliga artiklar eller annat utan göra PRECIS det jag känner för. Ni anar inte hur underbart det känns att ha valfriheten att läsa vilken bok som helst, inte för att jag tror jag kommer prioritera böcker denna sommarn.

Är nu mitt uppe i en löneförhandling. Har väl inte riktigt löneförhandlat tidigare och ena sidan av mig tycker det är så jobbigt. Vilken nivå är lagom att lägga sig på? Är man för girig om man ber om för mycket? Löneförhandlar man om tusenlappen eller hundralappen? Är det lönt att tjafsa om ett par kronor? Samtidigt kan man ju inte bara ta allt man får eller? Man måste ju stå upp för sig själv annars kan man nästan jobba få jobba gratis.

Kollade upp vad den sämst betalda socionomen hade i hela skåne. Det var en statligt anställd kvinna utan erfarenhet och fick 15.000. Den bäst betalde var självklart en man, kommunalt anställd. Vet inte vad hade för erfarenhet men en lång förmodar jag. Hans lön låg på ca 35.000. Snacka om att denna kvinna måste löneförhandla.

Man ska inte lägga sig för lågt men inte för högt heller, så vad är då rimligt? Ja tydligen spelar din arbetsort ganska stor roll det med. Så vad som kan vara jättelågt för norrköping kan vara skyhögt i älmhult. Det där med lika beroende på vart man bor, det måste ju vara lite av en myt...




Löneförhandling är nog lite som att vara en svan. Du är inte så värst värdefull när du är liten, svanungar blir vackrare med åldern så som vi blir mer erfarna med åren. Sen när du ska löneförhandla måste du hamna perekt på ytan så du inte hamnad för lågt och drunknar men inte för högt så du förhindras landa på vattnet. Och i slutändan guppar du där och ser helt perfekt ut (om du nu inte råkar hitta en yngre svan med samma lönesättning som du).


Paraben

Många av oss har säkert hört att apotek och många hudvårdsprodukter börjat fasa ut paraben i sina produkter. Detta är något jag blivit mer och mer medveten om och jag tycker det är viktigt att jag delar med mig av denna filosofi. Det finns olika parabener, så bara för att dte inte specifikt står paraben i innehållsförteckningen så betyder inte det att produkten är godkänd. Nej paraben är lite som E-nummer är i maten, ibland stå det med nummer och ibland med text.

Detta hittade jag på Sveriges konsumenters hemsida, som berättar vad parben kan heta i våra produkter:

Metylparaben
är inte akut giftig vid förtäring och är inte farlig för vattenorganismer. Har ingen bevisad hormonell effekt. Butylparaben är den paraben som först bevisade hormonell effekt i djurförsök. Den är också giftig för vattenorganismer.

Etylparaben är inte cancerogent, inte akut giftig vid förtäring och inte farlig för vattenorganismer. Har en bevisad hormonell effekt i djurförsök.

Propylparaben används bland annat i godis och torkade köttvaror. Personer som inte tål acetylsalicylsyra, men även andra, kan få överkänslighetsreaktioner.

Isobutylparaben är mindre vanlig att använda, men anses lika farlig.  I Danmark har man gått ut med varningar till gravida och småbarnsföräldrar att inte välja produkter som innehåller isobutyl- och butylparaben.


Nu har jag tjatat lite paraben, men vad är då paraben? Paraben är ett konserveringsmedel som är väldigt vanligt i skönhetsprodukter. Bland annat ansiktsvård, bodylotion, smink, schampoo m.m och används för att minska mögel i produkterna. Paraben har visat sig vara hormonstörande och även cancerframkallande. Parabenet går in genom huden och in i vårt blod, så gör dig själv en tjänst och gå in på länken och läs (klicka på ordet hemsida efter Sveriges konsumenters).

Det finns en anledning till varför allt fler marknadsför produkter som är fria från just det och jag tror att det är viktigt att vara medveten om vad vi sätter på vår hud, inte bara vad vi äter. Det kanske kan tyckas som att vissa skapar en moralpanik och att man idag inte kan äta något men det skadar inte att vara just medveten. Det finns en anlending varför Danmark varit så hård med att produkter för barn och gravida ska vara parabenfria, borde inte detta vara viktigt efter att vi vuxit upp eller fått barn?

Danmark har även gjort en lista på märken som fasar ut de farligaste parabenerna, här kan du läsa mer om detta.

Jag är ganska glad att jag tidigt blev medveten om vad jag hade på huden. Vet faktiskt inte hur det uppkom men det kan ha något i samband med att natuvive lanserades på apoteket och marknadsförde sig med att de använde sig av ämnen från naturen. Jag tror verkligen på att naturligt är bäst, mamma scans köttbullar kan absolut inte stå sig mot min egen mammas, made from scratch. Ja så är det för mig och hudvård med.

När jag började med det svenska ekologiska märket Wise kände jag mig sjukt stolt. Nu har jag dock valt att testa något annat och även se vad det finns för alternativ på marknaden. Det visade sig vara ett ganska litet spann med produkter utan konserveringsmedel. Slutligen stod det mellan the body shop, wise (en gång till) eller bare minerals. När Ninita sedan berättade att hon hade hittat paraben i sina produkter från The body shop var valet ganska lätt och jag är sjukt nöjd. Nu har det inte gått en månad men rent konserveringsaktigt så är hudprodukterna från bare minerals fria från parabener, parfym och som de skriver själv artificiella oljor. Hade inte tänkt göra reklam för min hudvård men jag vill flagga för att alla ska bli mer medvetna om vad ni har på huden, glöm inte bort att smink gäller det med.

Måste säga att jag är lite besviken på mode och skönhetsbloggar som inte tar upp ämnet trots att det är så många tjejer som inspireras av dessa dagligen. Det är dessutom inte bara priset som styr för du kan hitta parabenfria produkter på apoteket med. Ett tips är i alla fall att grilla era försäljare innan ni tar ett beslut. Eller göra som jag gorde och gick in i två olika Kicks och fick en hel del motsägande info.

Vet inte om jag gjort er mer förvirrade eller inte. Ni får gärna kommentera om ni har frågor, tankar eller funderingar kring det här med parabener. Jag fördjupar mig gärna i detta mer för jag tror verkligen att det är viktigt. Kom på att jag kanske borde kolla min deo när jag ändå är i farten....

Det är många produkter som bevisar att man faktiskt kan framställa produkter som håller utan paraben.  Tror att det många för fel är att de stoppar fingrarna i burken efter att de tagit sig i ansiktet eller var de nu haft sina händer. Tack och lov har utvecklingen tagit fram pumpflaskan för att minska detta. Så vad behöver vi egentligen paraben till? Nu ska jag gå och kolla min rouge och mascara med...you never know..

Här är lite mer länkar ni kan kolla in:

http://www.radron.se/upload/Pdf%20tidningen/090325_03_hudlotion.pdf

http://en.wikipedia.org/wiki/Paraben (här står det även att methylparaben i reaktion med UVB-strålning ökar åldrandet. Kanske något alla med en antiage-kräm borde tänka en gång extra på.)

http://paraben.se/index.html

http://www.shenet.se/ravaror/parabener.html


En ny paragraf tack!



Vad är det med killar och mammor? Seriöst det finns en ganska stor anledning till varför det inte finns en kvinnlig motsvarighet till mansgris. Varför låter vi flickvänner våra pojkvänner att bli mansgrisar (Ja för det är lite vårt fel också)? Varför ser vi aldrig våra pappor tvätta?

Det värsta jag vet är att bli nedervärderad eller kommenterad för att jag är kvinna. Meningar som: "Jag vill att du tar disken nu" eller "Servera mig" är jag allergisk mot. En annan sak jag också är allergisk mot är när majoriteten kvinnor står i köket och hjälper till medan männen sitter vid borden/soffan och väntar på maten, och i ett fåtal tillfällen börjar ta upp utan att fråga om de behöver hjälp. Va fan, ställ upp någon gång!

Den sista gäller både män och kvinnor. Förstår inte varför människor i Sverige är så individinriktade. Känns lite som om halva medmännsklig försvinner med folks individuella ego. Hur svårt är det inte att ta någon annans tallrik när man ändå tänkt plocka undan sin egen? Diska all disk när man ändå ska diska? Eller varför inte fråga om alla vill ha tuggummi när man själv ska ta ett? Är det så obekvämt att säga att man inte har så det räcker tll alla?
 
Sorry för att jag drar alla över en kant här nu men jag tycker någonstans att värna om andra försvinner när vi pratar om individualitet. Föredrar det familjära. Det känns många gånger mer uppfostrat att ställa upp och hjälpa varandra. Där tycker jag att alla mansgrisar missar en FET J*VLA poäng (Wow, jag är verkligen på krigsstigen idag).

Hur pinsamt är det inte att låta sin mamma göra allt hela livet och sen bara "överföra" uppgiften till sin partner? Det ironiska är att det finns verkligen forum med tips på hur man ska göra för att se till att ens flickvän gör allt. Klassikern: Lämna medvetet lite matrester när du diskar, eller varför inte göra allt lite halvdant. Damsuga inte under sängen, var lat som bara den och klaga genom att nedervärdera er själva geom att säga att ni inte gör det lika bra eller "jag gör det på mitt sätt". Det är ju bara rent ut sagt dåligt. Även hot om att "ja det kan jag göra men då vet du hur det blir" är så jävla dåliga. Och hur svårt är det att ta allt direkt? Varför inte dammsuga hela bostaden istället för att vänta på att dammet ska sprida sig?

Vill du verkligen vara en lat mansgris? Det är inte 1800-talet där männen blir servade av kvinnorna. Din mamma jobbar inte här. Kan du göra det borta kan du göra det hemma är väl egentligen en riktigt klockren mening. Hur svårt är det egentigen att göra saker ordentligt?

Till er "nya" mansgrisar vill jag bara säga att det kommer en dag då ni blir gamla och då är det inte lika lätt att komma undan med att ni inte kan eller att köra puppyeyes. För när man kommer upp i en resonabel ålder förväntas man kunna dessa saker. Annars kanske vi borde införa en ny paragraf i Lagen om särskilt stöd till funktionshindrade som gäller er mansgrisar. Usch på er!

Visa att du är en riktig man som kan ta hand om din omgivninf istället för att stå och bröst upp dig som någon dålig form av parninglek för att markera ditt revir. Vi är för tusan inte någon annans ägodel. Och om vi nu skulle vara det så vårda det genom att ställa upp.

Din mamma jobbar inte här och hon själv slutade den dagen du flyttade hemmifrån eller fyllde 18 år.


Tidigare inlägg
RSS 2.0