Nu har det snart gått en vecka sedan Marcus åkte till Kina. Tiden går så långsamt helt plötsligt. Det är kanske bra med tanke på att jag ska lämna in en uppgift om två veckor och det ska läsas in en hel del kurslitteratur. Känns som om januari aldrig kommer attkomma, saknar honom så ofantligt nu..känns som om jag hänger över min mejl konstant bara för att se om Marcus skickat något. Får helt enkelt börja nedräkningen...BARA 83 dagar kvar *suck*

För ett tag sedan ställde jag upp i en tävling där man kunde vinna en biljett till matmässan. Som vanligt skriver man upp sig på listan, trots att man är ganska övertygad om att man inte kommer att vinna. Denna gång var inget undantag...någon vecka senare fick jag hem ett brev där det stod att jag vunnit en biljett till matmässan och idag tog jag ut min vinst.

Drog med mig mamsen till detta evangemang och jag kan säga att jag ångrar bittert att jag inte gick dit hungrig! Där var mat och smakprov överallt. Det var allt från choklad, ål, renkött, sylt, ja till och med broccolisoppa! Jag och mamma gick sakta och metodiskt genom alla olika stånd och smakade på det ena och det andra. Så fort vi var lite törstiga gick vi bort till kiviks stånd och drack lite äpplejuice (man får ju inte vara dum). Hittade även en dröm av cupcakes, och som den gottegris jag är köpte jag såklart med mig två hem (och ja de är i skrivande stund redan uppätna). Var i himlen redan efter första tuggan. 

Det blev en hel del handlande bland annat chokladglögg, cupcakes, julmarmelad (med hallon), mer marmelad, baklava (som kommer slinka ner i morgon) och ett aromaäpple. Köpte även ett te som jag tror hette ren på engelska, gott var det i alla fall, smakade som julafton. Mamma handlade även ål, naturchips, renkött m.m....känns som om jag har glömt något. Kan även berätta att nu vet jag hur marshmallows ska smaka.

Kan väl inte påstå att jag var precis hungig när jag kom hem, dock var jag inte mätt heller. Var ju tvungen att äta men kändes lite som att inget kan toppa allt det vi fick i oss där. Nej det där med mat ska inte underskattas...blev så inspirerad av cupcakesen att jag bestämt mig för att ha ett helt bak med dessa underbara kreationerna på min födelsedag...

Ni ser cupcakesen med choklad...det var den godaste cupcaken jag ätit! Och bara för att reda ut alla misstankar om att jag köpt med mig en låda kan jag säga att bilden är lånad från google, men att det är från samma företag som jag köpte mina cupcakes =) Ljuvligt!

Har du någon gång gått in på ett bibliotek för att låna en bok som du till och med kollat upp vilken hylla den ligger på? Har du inte hittat den? Nej är det något jag lärt mig med bibliotek så är det att man inte ska leta där boken bör ligga utan helt enkelt var du tror att den ligger. Letar man efter författare upptäcker man att vissa böcker är sorterade efter titel och tittar du efter bokstav (ni vet hylla hc, eller qba osv...) så hittar du den helt plötsligt i en helt annan sektion. Och det där med att bibliotek är (och ska vara) tyst...en fullständig myt!

Som jag utlovade kommer här mina bilder på söta Nina när agerar modell. Denna gången slapp hon stå i kjol på en blåsig äng, eller mitt i vintern och frysa häcken av sig i ett par shorts. Kan väl inte säga annat än att jag är så otroligt stolt. Ni ska veta (om ni inte redan vet) att dessa bilder ligger just precis överallt men så är de ju så fina. Jupp de ligger till och med på en av Ninas bloggar (ja, hon har två). Telomin heter hon och finns både på http://telomin.deviantart.com och telomin.blogg.se (självklart skryter även hon).

Ja det finns säkert de som tar ännu finare bilder och ännu mer konstnärliga med fina kameror. Men som sagt, det behöver inte vara så otroligt proffsigt alltid. Med en digitalkamera (ohh vad jag älskar den), fantasi och vackra vänner kommer man ganska så långt...det blir mer personligt än ett besök på the studio (enligt mig).

Det var ett tag sedan jag drog med mig Nina och lät henne agera fotomodell. Det brukar alltid vara som så at jag står bakom kameran och Nina står framför men idag var inte allt som det brukar vara. Nej idag fick Nina tillfälle att plåga mig för alla gånger jag tvingat Nina stå på i isande vind och posera som att hon var hur bekväm som helst.

Ja, hungring, kall och lite stel kände jag mig när jag skulle försöka "slappna av" i munnen. Har en tendens att kröka på munnen så fort jag ser en kameralins. Det fungerar något bättre att le men ibland vill man ha fina naturliga foton. Lyckligtvis är Nina en tålmodig och otroligt duktig fotograf och kompis som lyckades få superfina bilder på mig. Det var kul att testa vad det är jag utsätter mina vänner för. Även hur sura och kalla de är när jag plåtat klart så lyckas de alltid mjukna upp av lycka när de inser att bilderna jag tagt varit värt det. Kände samma sak idag när jag såg bilderna Nina tagit.

Jag lyckades även ta superfina bilder på Nina, och hon ar lika nöjd som alltid (så nöjd att hon bytat profilbild på facebook)! Idag får ni nöja er med mig. Bilderna av Nina, ja de får ni se i morgon.

Det tar emot när jag tänker på att det är måndag. Det är inte måndagen i sig som är jobbig,måndagar är bra de med...men denna måndagen innebär att Marcus åker om 2 dagar och då känns måndagen ganska tung. Det är lite som att vänta på ett oväder, du vet inte vad som väntar eller hur du kommer att reagera. Kommer jag bli rädd? Kommer jag känns mig ensam? Kommer stormen att ta slut någon gång?

Trots detta känner jag ändå ett visst hopp i magen (ja mitt hopp sitter i magen, tillsammans med fjärilarna och mindre trevliga djur). Denna höstan ska allt fokus ligga på arbete. Praktik, extrajobb, ledsagning, arbetsuppgifter och mycket annat. Jag tror inte jag hade känt samma känsla av hopp om jag inte hade min praktik nu. Är ganska tacksam för det. Världen går ganska inte under för att Marcus åker iväg och jag blir inte helt handlingslös bara för att jag inte har tillgång till Marcus 24/7 men när vi nu bott ihop i några månader kommer det kännas konstigt att inte ha honom här.

Nu kan jag i alla fall ta tillfället till akt och hålla mig sysselsatt så mycket jag önskar. Första och främst ska jag koncentrera mig på att fylla 22, 22 bast! Det är egentligen ingen ålder men var tog tiden vägen? Minns fortfarande när jag var 16 och tyckte att ingen ålder kommer vara bättre än 16.

Blev det bättre då? Jo jag tror det, men en liten skräckblandad förtjusning av vad framtiden har att ge. Känner att utan att blicka fram, även om det bara handlar om en dag fram så tror jag det är viktigt för att hålla drivkraften framme. Sen att man som jag har drivkraft för de kommande 20 åren ja det är väl bra det med. Tror som sagt fortfarande på möjligheten att jag ska få delta i min kompis Johans framtida svensexa (om han nu gifter sig någon gång). Varför skulle inte tjejkompisar få delta?? Jag kan också ge dricks till exotiska dansöser och tvinga på mina killkompisar en Borat-Mankini (har nog jävligare idéer än deras egna killkompisar). Ja, där fick jag nog svaret...

Har varit lite frånvaro på bloggenmärker jag. Kan väl säga att man inte blir så aktiv när man har en fokusuppgoft som måste processas...nu är det i alla fall helg och det ska bara mysas heela helgen. Ses på måndag!

Idag har det varit en riktig mysdag. Först en god frukust, plugg i minisoffan och sen stack jag pch Marcus ut för att få lite frisk luft i kombination med lite shopping och fika. Väl i stan träffade vi på mami. Efter mycket och men tog jag mig faktiskt i kragen och köpte både knäskydd och skor. Det blev ett par gråa adidasskor. Dock stod det mellan adidasskorna och ett par knallrosa. Dessa uppskattades dock bara av mig medan mamma och Marcus höll på de gråa (och självklart lite dyrare).

Dagens frukost: Vaniljyogurt med fikon, aroma äpple, granatäpple och jordgubbar (mums), samt en macka med polikorv (kycklingkorv vi alltid köper i kroatien) och ett stort glas proviva gul kiwi och mangostan.


Efter stadium blev det en snabbis i affärne där jag gick loss på lite rosa bandet. Nu är jag uppe i 4 produkter men fick höra att min syster är uppe i 8 om inte mer. Kände mig lite lätt sporrad kan jag erkänna, men det är just det tävlingen går ut på. Ica är en riktig hejare på rosa bandet. Om du nu inte vill lägga 25 kronor på ett band så kan man nu även välja rosa bandet plastkassar. Jag säger bara: Heja Ica!



Och nu kanske någon tänker: "denna tjej kan ju verkligen inte räkna! Det är ju tre rosa bandet, en bandetkasse och rosa trasor. Men nu är det så att en av dessa band är från förra året. Tycker det är så fint att de får hänga kvar hela året. Bara för att oktober passerar betyder inte det att man slutar stödja.

Sitter och degar i soffan och inser att det snart är dags att ta sig till dansen. Det har inte varit så bra väder å kan inte påstå att jag är sugen på att ta mig ut, har fortfarnade inga vattentäta skor (om man inte räknar med mina högklackade men ibland vill man liksom bara njuta av ett par sneakers). Nu har jag dock bestämt mig för att inte vara så lat, det kan jag vara sen.

Johanna har ju skaffat sig en onepiece nu. För er som tänker what the hell är det, jo då ska jag förklara. Det är som en sparkdräkt för vuxna, stor mysig overall =) Innan hon gick blev jag även lovad att få låna den sen när jag kommer hem. Ja det är självklart att jag ska!!! Johanna inser inte att den inte kommer finnas kvar när hon kommer hem...

Här pratar vi om barnperspektivet men glömmer fråga barnen? Ibland vet vi vad barn tycker och ändå bortser vi från detta. Ibland tror vi oss veta men glömmer bort att fråga... 

Har varit på rädda barnen idag och känner att jag blivit lite rikare på kunskap. Hittade även en intressant bok som jag tror att alla pedagoger kan ha riktigt bra användning av: Från Psykologen till pedagogen heter den och kan beställas på rädda barnen. Visste ni även att det barn tycker att man borde jobba mest med är mobbing. Trots att svenska forskare har utvecklat ett antimobbingprogram som är riktigt framgångsrikt så används det inte i Sverige. Vad säger det om oss som samhälle egentligen?

Världen kanske är upp och ner trots allt...?

Cancer. Denna konstiga, läskiga och hemska sjukdom. Det finns många hemska sjukdomar men just cancer verkar vara den mest oberäkneliga. Den smyger sig på, växer sakta utan att någon behöver märka den. Den tar liv och hoppar på de som minst förtjänar den. Cancer är ett tyst hot...Ingen borde veta vad cancer kan göra. Cancer borde vara som digerdöden. Vi vet att den härjade, tog många liv men att den inte finns längre.

Förra året fick min moster beskedet att hon har cancer. På årsdagen av hennes besked fick min syster samma besked. Varför? Tankarna går och ibland tycks de inte kunna stanna. Vad är det som händer? Just bröstcamcer har drabbat många runt omkring mig, min gamla dagisfröken, min granne, min mormor och många fler. Tanken nästan smyger sig tätt inpå: "Vem kommer drabbas härnäst?". Ingen, och jag menar INGEN borde ställa sig den frågan.

Oktober är en sådan månad där vi kämpar för att fler och fler ska slippa tänka denna tanke. Ja i oktober tänker vi på bröst i alla dess former! Oavsett om man har ett, två eller inga bröst alls. Det är inte det sjuka vi fokuserar på utan det friska.

Förra året utsåg jag en tävling här på min blogg där jag uppmanade er alla till att handla rosa bandet och rosaprodukter, där överskottet går till cancerfonden. I år är det samma visa. Så brösta upp dig allt vad du kan, på med de rosa silkeshandskarna och ut med armbågarna för nu blir det till att åka av. Några kronor i fickan, plånboken eller spargrisen kommer inte göra dig gladare än vad ett rosa band på jackan, väskan (eller var du nu önskar att ha det) kan göra med dig. Kan du slå mig?

Reglerna, det är antal produkter du köper (alltså inte värdet). Skärnker du pengar i en bössa så är det per gång som räknas oavsett om det är så att du rundat upp 50 öre på hm eller lagt en hundralapp i en bössa utanför Ica.

Vinnaren får ett hedersinlägg och lite reklam för sig själv här på bloggen och om du varit riktigt duktig bjuder jag på en gratis fika! Allt du behöver göra är att meddela mig (mobil, kommentar på bloggen helst, facebook eller kanske öga mot öga) den 31 oktober.

Och vad du än gör...tänk på att det är för en god sak du gör detta, så inga onödiga knuff mot söta tanter med sina rullatorer. Dock är lite konkurrens tillåten så skryt så mycket ni vill!

Här är några produkter ni kan köpa:

Notera den morgnar sent, smakar inte så mycket och har en kort hållbarhet...om det nu finns giftemålsäpplen, hur ser de ut?



Ja man kan ju börja undra...