Året var 2005. Jag hade modem var standard, lunarstorm var i högkonjunktur och sista året i 9:an hade precis börjat. På Klotterplanket frågade han med stort H om någon ville ha musik. Eftersom modem inte är känt för sin hastighet så tyckte jag det var perfekt att få musiken skickad istället för att ladda ner den själv. Att killen var snygg var dessutom ett plus. Ganska snabbt kom jag på mig själv med att detta kanske var en bluff, någon som skickade ut virus, och bestämde mig för att lära känna honom lite bättre. Jag var tydligen den enda den kvällen som inte ville ha musik. Den dagen fram var msn inte detsamma. Det var roligt att logga in. Sakta men säkert började msn bara tyckas vara kul när han var inloggad. Han lärde verkligen känna mig från insidan ut.

Interneträkningarna blev bara dyrare och dyrare. Webcamen ledde till videochattar, sen det första telefonsamtalet. Nervöst lyfte jag telefonen och undrade om jag någonsin skulle kunna få fram ett ord. Samtalet flöt på och hela kroppen fylldes av glädje. Han var verkligen underbar.

I och med distansen gick jag in utan förväntningar, försökte att inte känna. Det gick inte så bra och jag föll bara mer och mer. Skulle vi någonsin träffas i verkligheten? Jag vågade inte åka upp ensam och när mina kompisar inte kunde åka till liseberg kändes det som att det kanske inte var menat att det skulel bli vi två.

En dag kom de magiska orden: "Jag hade tänkt komma och hälsa på dig då". Han med stort H ville hälsa på MIG på sportlovet 2006. Oturligt nog hade just min skola (och bara min skola) inte lov samtidigt som alla andra så det blev inget besök. Till min lycka upptäckte jag att påsklovet inföll samtidigt som min skola skulle ha lov och lyckan blev total när han lovade att komma ner.

Första mötet. Hjärtat bankade hårt och tankarna far fram och tillbaka. "Ska jag hälsa med hand eller med kram?", "Vad ska vi göra när vi kommer hem?", "Vad ska vi äta?", tänkte jag när jag stod där inne på centralstationen med alla människor virvlandes omkring mig. Ur mängden klev han med stort H och allt annat tycktes försvinna och jag kunde inte låta bli att le. När vi väl kom fram gav han mig sen härligaste hejkram jag någonsin fått.

Hemma ville han inte titta på film och inte allt annat som jag hade hoppats på. Jag blev lite smått orolig för vad vi skulle göra, han ville ju inte göra något! Samtalet flöt på och innan vi visste ordet av var klockan 5 på morgonen.
Det tog ett par dagar innan han kysste mig. Jag trodde aldirg han skulle kyssa mig. Till slut insåg jag att jag var tvungen att ta ett litet steg och kom på idén att ge honom en kindpuss. Jag var så nervös att kindpussen blev snabb och hård, lite som misshandel. Jag ursäktade mig ganska snabbt och sa att det var bara något som jag var tvungen att göra. Han skrattade lugnt och 5 minuter senare kysste han mig på munnen. Även om det inte var sagt att det var vi då så var jag lyckligast i världen.

Under valborg kom han ner igen. Äntligen vågade jag ta steget till att kyssa honom. Den 29/4 2006 frågade jag honom om han inte kunde bli min. "Ja", svarade han. Sedan dess har det varit vi. I motgång, i medgång, i långdistans, i samboskap, i allt. Han är verkligen allt jag drömt om och ibland känner jag att jag måste nypa mig i armen för att känna att jag inte drömmer. Ibland är jag så rädd att jag ska vakna och inse att det faktiskt var en dröm.

Han är underbar på alla sätt och det finns inget bättre än att få hålla hans hand och veta att jag är hans, burra mig in i hans famn och känna mig trygg och älskad. Han är vardagsromantisk, ställa upp och älskar mig precis för den jag är. I hans ögon är jag alltid vacker.

Han med stort H heter Marcus och han är den jag vill leva med, resten av mitt liv <3


På min bal 2008




Det första halvåret 2006


2012


Första gången vi träffades 2006


2006



Valborg 2011



Nyår 2010 --> 2011


Man måste kunna bjuda på sig själv...


En svartvit kopia av denna bilden ramade jag in och gav på hans födelsedag och vår 8-månadersdag. Samma dag som han sa att han älskar mig.


Påväg att fixa pass inför första semester i kroatien 2008


Balen 2008


Dagen då han blev min och jag blev hans


2008 efter en svettigt fotbollsspel


Tröjan som jag aldrig köpte och marcus aldrig glömmer :P


På Marcus bal 2008


<3

Godmorgon alla underbara människor där ute! Det kanske inte må vara det finaste väder utanför fönstret men tänk på att det är långhelg, fåglarna sjunge ändå och snart blir ni av med deklarationen. Det är nämnligen så jag tänker idag. Har skjutit upp min deklaration hela tiden och jag undrar inte om det är så att jag någonsin kommer börja deklarera så fort jag får mina papper. Undrar egentligen vilken dag flest människor lämnar in din deklaration, har mina gissningar att dte är sista men folk kanske är mer flitiga än jag tror.

Dagens agenda är i alla fall lite transkribering nu på morgontvisten tillsammans med frukosten, sen lite dklarering innan det bär av till ledsagning med min nya brukare. Vi ska inviga årets första minigolfrunda och förhoppningsvis årets första glass (det går väl även om solen inte skiner?).

På kvällen vankas filmkväll med några av mina töser, vilket komer bli nice. Undrar du vart killarna är? Jo...det har ju släppts en betaverson av guildwars 2 så de är fullt upptagna i spelets värld. Därför fick de helt enkelt inte vara med. Nog sagt om det, dags att börja sätta igång!

Tjingeling...




Btw, denna bild togs den 25 april förra året. Notera att det är sol och jag har min tunna sommar/vårjacka på mig. Det var alltså varmt! Jag har fortfarande inte bytat till denna jackan (jag jag har haft den en gång!). Så snälla fina vädergudar make the sun shine! 

Marcus och jag tog en omväg genom myrorna idag påväg till affären. Vi har precis kommit in i affären och har vandrat ner till bokavdelningen. Nere vid detta avdelning stod ett gäng barnvagnar och till min förvåning gick Marcus fram till en barnvagn och började rulla den fram och tillbaka (som man gör när man ska få barn att somna) och sa "En sådan hör kan man ju köpa". Som om inte dett avar nog gick han öven fram och började rulla lite på de andra.

När vi sena kom ner till mataffären helt plötsligt bland blöjorna...är det något du vill berätta för mig älskling? För det är i alla fall inte min biologiska klocka som plingar...

...För jag lever inte i en drömvärld. Jag bor där.



Sometimes the happiness just strikes you. Fills you with hope and joy.
Happiness is life who fly with you not past you. It's you realising that you're living the dream...

I am LIVING

I am LOVING

Happiness is you creating life like only you can.

Why dream the dream when you can live the dream...





Jag lever i min dröm just nu. Jag har drömt, trånat och otåligt väntat på att få bo med Marcus. Nu när jag ser tillbaka på det har det gått så snabbt att jag ibland glömmer bort att jag en gång faktiskt aldrig trodde att drömmen skulle bli sann. Jag har även insett att jag är nog precis den jag vill vara (även om jag kanske hade velat vara ännu mer dansant än jag är). Trots alla motgångar, alla dåliga kommentarer och all ensamhet så känner jag att det gjort mig stark. Jag har lärt mig skilja på vän och vän. Jag har lärt mig att det finns något som heter äkta. Att vara "inne" är att sträva efter något som inte finns. Det finns inget "inne". Det finns bara olika versioner av hur man kan leva livet, olika verioner av vänskap. Att sträva efter att vara inne är som att trampa vatten. Jag har lärt mig att bra vänskap är att vara till freds med sig själv och sina vänner och inte överge dem i jakten på något som verkar vara mer attraktiv i samhällets ögon.

Och kärlek... Jag har lärt mig att kärlek är något man ska värna om men heller inte ge upp hoppet om. Kärlek är verkligen tålmodig. Den väljer sina stunder, du väljer inte dem. Jag tror på det stora, det rosa, det ömt vackra. Jag tror på kemi, ögon och synliga band. Jag tror det finns någon för alla och jag tycker verkligen att alla förtjänar kärlek. Ja, till och med Hitler (då kanske han hade varit lite snällare). För mig är kärlek inte ensidig eller har ett slut. Kärlek är evig och kommer i alla former. Kärlek är en kram, en vänlig gest, en uppskattning, en varm blick, känslor, choklad, familj, vänner, en lyckad dag, allt!

För mig är kärlek lycka. Och lycka är livet som ilar genom din kropp. Det är när du lever så som bara du kan.

Sen jag började studera, och framförallt när jag slutade ta studielån har jag blivit en riktig sparare. Ja, inte sparare i den bemärkelsen att jag hamstrar på mig och fyller min lägenhet med allt jag hittar utan jag har helt enkelt slutat handla kläder. Det gör lite ont i mig för ibland vill jag inget annat än att bara länsa mitt konto och komma hem med ett het köpcenter i händerna (men vem vill inte det?).

Nu har det verkligen börjat synas. Det började med min väska vars verkligen hänger på sköra trådar. Sen härom dagen upptäckte jag att jag hade hål i mitt linne (massor) och att det fanns hål i två linnen till. Två dagar i rad har jag haft turen att upptäcka hål i mina strumpor (och alltid när man inte är hemma såklart) så det har bara varit att slänga. Och vet ni vad? Nu börjar även mina byxor kasta in handduken!!! Det konstiga är att alla mina byxor tycks gå i sönder på samma ställe. Är lite konfundersam över om mitt lår är lite bredare än det andra för jag har ingen bättre förklaring på detta fenomen.

Känner mig som en äkta bohem som går runt i mina håliga kläder, eller ska man kanske kalla det en tvättäkta student? Ja det kanske är dags att se över garderoben lite. Nu har jag i alla fall en ursäkt att spendera och utöka min garderob. Det är ju ganska illa när till och med Marcus börjat kommentera kvalitén på mina strumpor. På söndag har vi varit tillsammans i 6 år och jag misstänker starkt att de där rosorna på sängen som man alltid fantiserar om inte kommer ha en chans mot ett par nya strumpor. Det skulle inte förvåna mig om han gjorde det för att jävlas med mig...vi får helt enkelt se ;)

 seriöst hur kan byxorna alltid gå i sönder där? Mysteriet fortsätter..

Jag har tänkt på en sak som går runt och roar mig samtidigt som det gör mig alldeles irriterad och minst sagt frustrerad. Jag tänker just på mansgrisar, eller ja inte mansgrisen kanske men på kvinnosynen i världen... 

Tänk att det fortfarande finns män som tror att kvinnan är en ägodel. Att man kan göra vad som helst, behandla henne hur som helst och byta ut henne om HON inte lever upp till mannens förväntningar jag krav. Det är sjukt att man tror att man kan bestämma över någon annan och tro att kvinnor är som djur som bara kan tåla vad som helst. Seriöst, om man inte kan se skillnaden på en kvinnlig individ och en gucciväska ja då har man stora problem. Sen är det helt sjukt att man kan beställa en fru och är man inte nöjd så kan man skicka tillbaka henne (men kom ihåg att reklamationstiden endast håller i 1 år, 11 mån och 30 dagar), som någon postorderprodukt.

Senast jag kollade så var året 2012, och det gör mig bara så skrattretande att det fortfarande idag finns män som tror att det är "deras värld". Om alla kvinnor sexstrejkade ja då skulle mänskligheten ha det svårt ska jag säga, så vem är det egentligen som sitter på den faktiska makten? Inte behöver vi sätta oss på en pedistal och påstå att kvinnor är bättre än män eller slå män i lika stor utsträckning för att bevisa vår makt. Har vi inte alla lärt oss vid detta laget att vi alla har en individuell rätt, att vi själva bestämmer och har egna val i livet. Vill vi ha något gjort så är det bara vi själva som kan åstadkomma det. Alla är vi lika värda och ingen borde slå på någon.

Jag undrar verkligen om världens hade varit sig lik om majoriteten kvinnor hade regerat. Vi har testat på mansväldes nu de senaste 2000 åren och se hur det har gått! Första världskriget, andra världskriget, koreakriget, det tusenåriga kriget, kalla kriget, vietnamkriget, atombomber, överfulla fängelser (majoriteten av brotten begås av män), låga straff för våldtäcksmän (seriöst, är det inte sjukt att vi får mer för skattebrott än om vi skulle våldta vår egen fru)...och listan blir bara längre och längre. Kanske det är dags att prova en annan taktik? För en del män kanske vi kvinnor verkar vara mer dramatiska men jag tror inte det skulle vara lika vanligt att länder hade börjat tillverka kärnvapen och dåliga backstabs genom att ge sig på oskyldig lokalbefolkning om majoriteten kvinnor varit i styret. Jag säger inte att kvinnor är bättre men samtidigt har kvinnor aldrig fått chansen att visa vad vi går för. 

Ska verkligen en anställningsintervju baseras på kön? Ska lönen verkligen sättas efter kön? Måste kvinnor bli som män för att respekteras som chefer? När kan en kvinna bara få vara en kvinna, en individ, sin egen kropp, en egen vilja, en egen röst...en kvinna utan slag och nekande av utbildning, styrelseplatser, parlamentsposter, egen vilja till kärlek och äktenskap, ett eget liv...kan hon inte bara få vara precis den hon är? Inte behövs hennes man för det...

Hon är inte din...

Har aldrig ett nyårslöfte som handlar om hälsa. MItt nyårlöfte i år bestämde jag efter en maginfluensa som heter duga, som jag fick lagom till Marcus födelsedag. Insåg att jag stressade lite för mycket förra året och kanske var den influensan min kropps sätt att säga stopp. TA det lugnt, ät frukt och stressa inte måste ju vara ett vinnande koncept.

Ironiskt nog har mitt nya år börjar med förkylning med näseblod, feber, förkylning igen, ont i halsen lite fram och tillbaka och nu senast i tisdags så var det dags igen. Spydde hos syrran för att två minuter senare springa till bussen och må hur bra som helst för att sen återgå till spykalaset (ja jag vet detta är inget man ska läsa medan man äter).  

Ödets ironi verkligen. Det är ungefär som att man går upp 2 kilo bara för att man lovade sig själv att börja träna...bara för att liksom. Kanske man ska prova omvänd psykologi på sig själv. Det finns kanske en anledning till varför det funkar så bra på barn.

Såhär sitter jag numera om dagarna. Hörlurar i och ett googeldokument uppe. Google docx är verkligen ett riktigt bra program eftersom både jag och Erica kan skriva samtidigt och allt finns på internet. Alltså skulle min dator krasha behöver jag inte svära över att min transkribering, C-uppsats eller intervjumall är borta. Den enda nackdelen är att det blinkade strecket som är där man skriver (vet inte vad det heter för tillfället) inte alltid är där texten hamnar. Ska man redigera är detta jättekul då bokstäverna kan hamna före eller efter där man skrivit, ja helst mitt i ett annat ord. Riktigt störigt med andra ord! Det har blivit så illa att jag inte litar på att det ens blir rätt i word...

Börjar känna att jag suttit ner denna biten av soffan ganska duktigt. Jag har verkligen intagit ett stabilt läge. Några kursböcker som omringar mig och ett paket choklad så hade allt varit komplett. Dock är jag för lat för att ta mig ut i köket, eller lat och lat jag måste ju sitta och blogga transkribera. Okey, back to my interview. Bara halva kvar nu... ;) Tjingeling!

God förmiddag på er allihopa.

Sitter här i min ensamhet och funderar på om jag:

a) Ska ta en dusch
b) Sticka ner och handla
c) Diska
d) Borsta tänderna
e) Sätta igång med transkriberingen (för er som inte vet vad det är är det när man omvandlar inspelade intervjuer till skriftlig form)

Känner mig lite lätt svårstartad på ett sätt. Har suttit och kollat på top model finalen medan jag åt frukost. Låt oss bara säga att det är kanske inget man ska titta på i pyjamas med hallonkärnor mellan tänderna. Vacker är väl det sista man känner sig, även om man ändå någonstans själv börjar posa och man tror att man "kanske ändå har en chans att bli en top model". Ja det är sånt jag sysslar med när jag är ensam hemma...lite lätt knas.

Igår var det utgång med min forna roomie Johanna och fina tjejerna Andre och Ankan. Var på ett helt nytt ställe där det gästspelades någon typ av regge/brasilianskt. Måste säga att det var sjukt nice, det var inte knökfullt på dansgolvet (så så att hela dansgolvet gungar i en enda stor rörelse) och alla människor diggade verkligen musiken. Det var skönt att ha annat än technomusik att dansa till för en gångs skull. Det enda som var lite av en moodkiller var DJ:n som på en knasig engelska bröt musiken för att prata i miken. "Yeah sexy girls", "See all hands in the air", "yeah...". Lite så lät han och gjorde han inte det så ville han att vi skulle sjunga med eller så sjöng han själv. Dock avslutade DJ:n sitt nummer med att få alla på dansgolvet att hoppa på plats och sen skulle ala hoppa åt höger för att sn hoppa åt vänster. Det var så sjuuukt kul. Först såg alla lite förvirrade ut men sen blev det riktigt bra med flow, lite som hela havet stomar. Ska lätt ha det på min examensfest ;)

Nej nu får jag nog ta mig samman och göra något. Tror jag börjar med hallonkärnorna, sen kanske det blir lite avnjutning av solen från balkongen, om det nu inte är minusgrader ute ;)

Idag känns det som om jag sprungit ett tusenmeterslopp. Vet inte egentligen vad det är som gjort mig så seg. Jag har sovit mina 8 timmar, jag har fått i mig lite socker med fika, jag har inte pluggat något ansträngande och man borde inte bli trött av att laga lite mat.

Dock har jag och Erica hållt en intervju i 1,5 timmar och säg vad ni vill men lyssna kan ta på krafterna. Ta bara föreläsningar, de fullständigt söver mig. Det gjorde självklart inte intervjun men all den info vi fick om ekonomiskt våld och den process en våldsutsatt kvinna går igenom, satte verligen mitt huvud i protest. Det känns så sjukt att vårt samhällssystem många gånger är boven som gör att kvinnan väljer att stanna. Jag skulle kunna prata i timmar om detta ämne för att det är så intressant och så sjukt konstigt på samma gång. Dock är jag nog lite för trött för det just nu.

Numera går Marcus och lägger sig klockan 21 för att han ska kunna komma upp vid 5 och jag misstänker att min klocka också börjat anpassa mig för så fort Marcus läger sig så kan jag börja känna mig lite trött. Jag vet att det låter helt bisarrt och JA det är det men konstigt nog är allt inte alltid så logiskt som det verkar. Lite som hönan och ägget...

Tiden framöver känns ganska stabil för mig del. Det är C-uppsats fram tills juni, två veckors ledig och sen en massa jobb tills augusti sen blir det semester innan utbildningens sista termin går av stapeln. Usch det känns nästan lite läskigt att ha en så strukturerad sommar framför sig. Dock tror jag det kommer bli underbart. Det ska bli så skönt och bara kunna komma hem (visserligen mycket senare än innan) och bara kunna göra precis det man känner för. Inte läsa kursböcker, rapporter, andras uppsatser, kolla vetenskapliga artiklar eller annat utan göra PRECIS det jag känner för. Ni anar inte hur underbart det känns att ha valfriheten att läsa vilken bok som helst, inte för att jag tror jag kommer prioritera böcker denna sommarn.

Är nu mitt uppe i en löneförhandling. Har väl inte riktigt löneförhandlat tidigare och ena sidan av mig tycker det är så jobbigt. Vilken nivå är lagom att lägga sig på? Är man för girig om man ber om för mycket? Löneförhandlar man om tusenlappen eller hundralappen? Är det lönt att tjafsa om ett par kronor? Samtidigt kan man ju inte bara ta allt man får eller? Man måste ju stå upp för sig själv annars kan man nästan jobba få jobba gratis.

Kollade upp vad den sämst betalda socionomen hade i hela skåne. Det var en statligt anställd kvinna utan erfarenhet och fick 15.000. Den bäst betalde var självklart en man, kommunalt anställd. Vet inte vad hade för erfarenhet men en lång förmodar jag. Hans lön låg på ca 35.000. Snacka om att denna kvinna måste löneförhandla.

Man ska inte lägga sig för lågt men inte för högt heller, så vad är då rimligt? Ja tydligen spelar din arbetsort ganska stor roll det med. Så vad som kan vara jättelågt för norrköping kan vara skyhögt i älmhult. Det där med lika beroende på vart man bor, det måste ju vara lite av en myt...




Löneförhandling är nog lite som att vara en svan. Du är inte så värst värdefull när du är liten, svanungar blir vackrare med åldern så som vi blir mer erfarna med åren. Sen när du ska löneförhandla måste du hamna perekt på ytan så du inte hamnad för lågt och drunknar men inte för högt så du förhindras landa på vattnet. Och i slutändan guppar du där och ser helt perfekt ut (om du nu inte råkar hitta en yngre svan med samma lönesättning som du).

Då har påsken öven kommit till vår fina lägenhet då det pyntades för fullt igår för att få till en påskkänsla. Säg vad ni vill men det är något speciellt med att ta in naturen i sitt vardagsrum så som man gör till påsk, jul och kanske midsommar. Känslans kommer inte riktigt förrän blommor satts på bordet eller något annat från naturen kommit inomhus och pimpats lite.

Så här ser mitt pimpade påskris ut i år.




Glad påsk på er!

Redan i början på min utbildning har det varit på tal om C-uppsats. Trots att den legat ganska långt fram så har det hela tiden varit snack kring vad man kan tänkas skriva om. C-uppsats är ju lite av en bragd och det är något av det största man gjort. Det kommer bli det största jag har gjort hittills. Terminerna har bara flugit fram och nu är jag här, mitt i min C-uppsats. Precis i början men ändå mitt i. Plötsligt känns det inte lika bra längre. Ämnet känns klockrent och jag brinner verkligen för att belysa ekonomiskt våld eftersom det ligger i skuggan av allt annat. Samtidigt så känns det som om jag fumlar i mörkret och inte alls hittar rätt. Jag tappar bort mig, har för många lösa trådar. Eller så är jag bara ofokuserad.

Jag är nog lite skoltrött och det tar emot. Jag vill inte vara skoltrött. Jag vill vara den mest engagerade C-uppsatsskrivaren någonsin. Jag vill skriva 7 sidor varje dag och vara produkjtiv men inte minst fokuserad. Jag känner mig inte fokuserad. Jag tar upp för mycket fakta samtidigt, jag vet inte var jag ska börja. Det känns för stort. Samtidigt känner jag inte att jag kommit av mig. Det är ju den där lilla rösten i mitt huvud som tickar på och säger att detta är det största jag gjort, njut av det, engagera dig. Samtidigt så har jag ingen ork. Jag sitter länge när jag jobbar med det hemma, jag är kanske inte jätteproduktiv men jag sitter. När jag är i skolan tar jag paus när jag kommer hem, jag är ledig. Den ljuva doften av frihet knackar på och jag vill inget annat än bara släppa allt när jag kommer hem om dagarna. Ändå kan jag inte slappna av när helgen knackar på...

Usch vad jag känner mig ambivalent just nu...kanske känner jag så för att detta är det största jag någonsin har gjort. Kanske jag glömde stanna upp? Innan jag gav mig in i leken borde jag ha tagit ett stort andetag, tänkt, fokuserat och börjat i en annan ände. Kanske borde jag skapat andra förväntningar, men då känns det som om jag borde ha valt ett annat ämne. Jag måste bara hitta den glöden.