Då vart de klart!

Idag när jag kom hem överraskades jag av Marcus som hade forstat av frysen. Ja det kanske låter konstigt men jag blir lite extra kär i Marcus när jag tänker på att jag har en kille som får för sig att frosta av frysen, tycker man ska ta disken direkt och faktiskt kan städa badrum (hygieniskt rent). Detta kompenserar liksom de sidor som inte är lika välputsade som att dammsuga under sängen eller vara allt för generös med diskmedel. Jag är nog en ganska lättimponerad tjej. Här tänder vi inte på busiga pojkar, dåliga raggningsrepliker eller machomänn. Nej här är det mysiga killar som har inneboende städkunskaper och tycker om att laga mat. Med inneboende gitarrkunskaper så är det komplett. Men som sagt man kan inte få allt, får nöja mig med att Marcus har ett sinne för detaljer i musiken. Då har vi konstaterat detta!



Lång eller kort? Snabb eller långsam?

För idag är en sådan där sliten dag. Har nog gäspat mer än vad jag tagit steg idag (och då har jag dansat i 1 timme och 15 min). Ibland har man sådana dagar. Har nog inte förstått att det inte är helg längre. Tänk det är bara 7 dagar i en vecka och ändå man den gå så långsamt iblan och ibland hinner man knappt blinka innan den har passerat. Fast man ska nog vara tacksam för detta. Utan de långsamma dagarna hade man aldrig önskat snabba dagar och utan snabba dagar hade man aldrig önskat efter de långsamma. Vad längtar du efter?



Vill även skänka en tanke till min bigsis som har det jobbigt just nu. Ger alla mina goda tankar och positiv energi till dig (hoppas att telepati fungerar). Tänker på dig och hoppas att du inte tröttnar på wordfeud och facebook, annars får du ladda ner en ny app (kan tipsa om worldquiz där man lär sig flaggor, huvudstäder och länder). Du ska veta att du är en riktig kämpeoch det beundrar jag sig jättemycket för. Kommer snart och delar med mig av lite dåliga skämt och har du tur får jag Ninas dojja i huvudet som sist vi gick på ett sjukhusbesök (vi dansade balett i sjukhuskorridoren).


Äppel, päppel

Dagen kan beskrivas med 3 ord: grönt är skönt! Dagens tema kan verkligen stavas: äpple; och dagens aktivitet kallas familjeutflykt med stort F. Idag har jag mamma, pappa och sis varit på Kiviks äpplemarknad och tittat runt. Kan säga att vart man än vänder sig i Kivik så hittar man äpple. Det var äppleträd, äpplemunkar, äppelkonst, äpplemos, äpplejuice, äpplecider, äpplerökt lax, glaserade äpplen och mycket, mycket mera! Åt en sjukt god och trevlig buffé med havsmat i alla dess former. De hade bla en supergod medelhavsgratäng med saffran som jag hade kunnat kidnappa kocken för att få reda på receptet. Som gräde på moset hade de även goda efterrätter som det bara var att ta för sig av. Tummen upp för bufféer och måste säga tack till mamma och pappa som inte lyssnade på mitt skeptiska föredrag om hur onödigt dyrt bufféer är.

Efter buffén och en masa strövande bland alla stånd åkte vi till musteriet och handlade en massa juicer, cider och sylt. Ja självklart blev det 3 kg äpplen också, aroma är för mig en självklar vinnare.

Det blev även en minitur till stenshuvud där jag fick till många fina foton, bla på mina fina föräldrar. Bäst var ändå pappa som råkade trampa i någor som var en blandning av kobajs, vatten, lera och träsk. Tyvärr stannade vi inte så länge så det får bli ett återbesök en dag. Jo jag diggar verkligen Österlen och familjedagar. Det har verkligen varit en toppendag!



Helgen so far (ur ett vuxenperspektiv)



Jag bara älskar helgen. Frihetskänslan man känner på fredagen är het obeskrivning när man inser att man har 2,5 hela dagar av att göra precis vad man vill (om man nu inte behöver tvätta och får den enda lediga tiden på helgen). Jo, jag måste säga att jag so far har en toppenhelg. Det blev tjejkväll så det stod härliga till igår när vi 6 tjejer begav sig ut för att äta middag på pub, vilket aldrig hänt innan. Jag vet inte om detta är ett tecken på att man börjar bli lite sofistikerad eller bara ännu mer vuxen.

Det där med vuxenhet kommer lite i vågor tycker jag. När vi gick ut och beställde mat i fredags kände jag mig så vuxen. Vi konstaterade det att förr var alla gängkvällars obligatoriska vakentid till minst klockan 3 och då brukade det bli närmare 5 istället. Numera tittar paren på varandra och säger att det "börjar bli sent" när klockan närmar sig 23.00 och rör sig så smått mot dörren. Helt plötsligt står man där ensam hemma igen innan klockan 00 och inser att alla andra ska jobba, upp tidigt eller göra något annat lite mer "vuxet". Jag vet inte om man känner sig som den enda omogna då eller om man själv är vuxen som borstar tänderna och känner en viss lättnad att alla gick innan det blev för sent.

Sen finns det situationer då jag känner mig som den minsta, ja gärna 12 år eller så. När jag hänger i fikarummet med en koppp varm choklad (cocomilk eller nesquick)bland alla kaffedamer, eller alla mina födelsedagsfester (eller halloweenfester) där jag tvingar mina stackars vänner att leka. Det brukar ju sluta lite hur som helst. Antingen blir det totalt motstånd (så det blir lek under tvång istället), eller så är alla med lite motvilligt och helt plötsligt upptäcker de att det är kul och vill ha mer. Ja, sen har vi de gånger då alla är med men det slutar i kaos för ingen (mer än jag då) är engagerad.

Fast vem har egentligen sagt att man inte kan leka som vuxen? Vad är en vuxen egentligen? Varför skulle man vara mer vuxen för att an dricker kaffe, gillar whisky, lägger sig tidigt och kollar på nyheterna både 19.00 och 22.00 (gärna både nyheterna, rapport och aktuellt)? Nej det är nog fler ungdomar som köper vetelängd till fikat och fler äldre som dricker till maten än vad vi tror. Det hoppas i alla fall jag på, annars kommer jag vara den enda vuxna som gillar att leka, tycker tecknat är fantastiskt, tycker dubbade barnprogram kan vara roliga, dricker varm choklad och saft till kakorna och tycker att glass är bara sååå mumsigt!


Hopp (utan benkraft)

Tro det eller ej men jag har visst lite muskler i dessa svaga armar. Idag har jag lyckats göra 7 stycken upplyft och det har inte varit några problem, ingen träningsvärk här inte. Nu får ni tänka att det är jag och inte världens starkaste man och ja jag försökte fuska men om man nu bortser från den gången jag tog hjälp av fötterna (som knappt räknas eftersom den mesta kraften kom från mina armar) så tog jag i med hårdhandskarna. Kanske det finns hopp trots allt!


Platt fall - Hej träningsvärk!



Igår köpte Marcus en träningsstång som man sätter fast i dörrkarmen. NU har han sagt till mig att om jag vill bli riktigt tränad så ska jag köra 5 upplyft varje dag. Nu är det ju så att jag inte har jordens mest tränade armar men jag skulle prova (under tvång av Marcus ska tilläggas). LÅt oss bara säga att något gick nog sönder i min arm, för det känns inte normalt att träningsvärken ska komma innan man tagit sig ner på marken. Så här har vi den ultimata bekräftelsen, fröken Emily saknar armmuskler. Känns lite hemsk att erkänna det för sig själv (och hela världen för den delen) men så är läget. Så det är väl bara att ta reda på om det finns några lååångt där inne för nu ska lilla jag bli stark, eller ja starkare i alla fall.

Något säger mig att Marcus kommer få hjälpa mig tvätta håret den närmaste veckan för jag kommer nog inte kunna lyfta armarna över huvudet...


R.I.P

Jag har ett löfte som jag slutit med mig själv och det är att aldrig prova eller börja röka. Det känns ganska bra för om jag någonsin skulle göra detta skulle jag inte bara vara jävlig dum utan jag skulle bryta ett löfte till den person som egentligen är den som man ska lyssna på mest, sig själv. Efter igår känns det som att jag borde lägga ett löfte till. Jag ska ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG dyka. Jag ska inte ens dyka i en pool. Det man inte kan se med en vanlig snorkel det kan man se på film.

Detta är andra personen runt ens krets som förlorat livet i en dykarolycka. Det känns otroligt konstigt för även om jag inte kände personen väldigt väl så berör det väldigt mycket. Alla andra minnen kommer tillbaka och det känns så orättvist att dessa människor inte finns här. Mina tankar går till denna person och hela dennes familj. 

Jag förstår inte att sådant fortfarande kan hända, att det händer. Har vi inte bättre koll idag än för 10 år sedan? Det sjuka är att man kan bli lovad att inget ont ska hända, men det är aldrig någon som kan garantera det när du väl sätter på dig dykardräkten. Tänk att aldrig mer få komma upp...hemskt. Känner sådan maktlöshet, för jag kan inte förbjuda någon annan till att göra detta, vilket gör mig lite orolig. Ska jag sätta all i en bubbla? Nej, maktlösheten är stor just nu...

Coffe and a ciggarett

När jag var liten, sa min mamma alltid till mig att jag kommer lära mig dricka kaffe när jag blir stor. När jag trodde att jag var stor upptäckte jag att kaffe med mjölk och soc...eller nej vänta mjölk med socker och kaffe inte funkade för mig än oavsett hur mycket energi jag behövde. När jag började arbeta på dagis (eller förskola) var det jag som tömde hela teskåpet. När jag började studera fick jag höra att om det var någon gång jag kommer börja dricka kaffe så är de på universitetet. Nu när jag kom ut på min praktik fick jag höra att om det är någon gång jag VERKLIGEN kommer börja dricka kaffe så är det nu.

Ja, nu är jag här...och jag dricker fortfarande choklad och te istället för kaffe. Så när alla sitter med sina kaffekoppar i fikarummet på praktiken kommer jag med min lilla kopp choklad. Känns lite pinsamt att erkänna att man sitter med en kopp varm choklad på jobbet och på något sätt tror att man kan lura de andra med att man dricker kaffe, som om de skulle gå på den! Så om jag nu alla gånger inte börjat dricka kaffe, när kommer jag att falla för "frestelsen"?

Nej jag är väl antagligen inte så mogen som jag tror. Eller så handlar det om att jag besitter lite mer superkrafter av vakenhet än andra, men superkrafter är väl lite och ta i. Trodde ett tag att min ena syster inte drack kaffe. Yes tänkte jag, äntligen en till, men till min stora besvikelse så stämde inte detta. Dock känns det ganska skönt att hon stöddricker te med mig ibland och att min andra syster frågar om vi ska dricka te och inte "Ja just det du dricker inte kaffe men det finns te!". Varför måste man dricka något över huvud taget?

Kaffe känns lite som 70-talets intensiva rökning. Röker du är du en i gemenskapen. Röker du inte kan du vara med men du är liksom inte på samma nivå. För att vara lite sådär grym ger ju både kaffe och cigg bieffekter, ibland blir det lite som att lyssna på när folk klagar om sina komplex. Har kaffe blivit 2000-talets "nya" gemenskap? Och sen ska vi ju inte tala om kaffe och kaka...men det tar vi en annan gång (om ja nu skulle möta på någon som inte äter kakor).

Handen på hjärtat, är inte detta godare? (Och nej jag sa inte onyttigare)


Reprocessing my intellect



Oj oj oj, idag har varit en händelsefylld dag och ändå har det inte hänt så mycket. Har dock lyckats förvåna mig själv med att läsa en handbok för handläggning inom socialtjänsten, som socialstyrelsen gjort och gillat den. Ja den intresserar mig. Har jag gått och blivit vuxen? Eller är det så att jag ännu bättre gått och blivit intellektuell?

Lite ont i kroppen har jag också, fast på ett bra sätt. Spelade kinect (för er som inte vet vad det är, så är det ett tv-spel där man själv är gubben. Genom att röra sig så rör sig gubben på tv:n. Lite som eyetoy om ni vet vad det är) igår hemma hos min syster, spelade både fotboll, volleyboll och friidrott. Jag väl säga att friidrott inte är och har aldrig varit min grej. Däremot var jag riktigt grym på fotbollen, volleybollen och bowlingen. Nu skulle det dock inte varit fel med en massage, men tyvärr så befinner sig Marcus någon annanstans i Sverige för tillfället så istället för massage får jag passa på att bre mig lite extra i sängen eller sova med två täcken och 3 kuddar (inte helt fel). Har i och för sig outnyttjade "Johanna gör kort" som jag fick när jag fyllde år där bla massage finns tillgängligt. Ja, Johanna du vet vad som väntar!

Har förhoppningar om att sova gott i natt. De 2 senaste nätterna har jag drömt lite, ja inte mardrömmar men inte trevliga drömmar heller. Ni vet, spindlar och sånt mysigt. Som grädde på moset hade jag en mygga på besök här inne igår vilket var mer eller mindre irriterande. Det är ju inte lätt när man halvsover och ska tända lampan för att leta efter något som inte är större än 1 cm och gömmer sig bra. Nej, vackert kan det inte ha sett ut med ett mer eller mindre troll som springer runt med en ihoprullad vårdkatalog. Nu kanske någon tänker "Varför inte bara ignorera myggan". Jag försökte! Det är kanske lättare för någon som inte vaknar av sin egen snarkning men inte för mig. Myggor låter ju inte så mycket om det nu inte var så att det var ganska tyst och de kommer nära...och let's face it: Vem vill vakna med en vulkanfarm på kinden?

Nej intellektuell har jag nog inte blivit. Intellektuella människor jagar inte mygg med vårdkataloger mitt i natten, eller?


Vinnare finner lösningar

Okej, så det blev inget smycketräd men jag var faktiskt ute och tittade på hur jag kunde göra ett själv. Men kom på att för att ens kunna göra mitt träd krävs det att jag besöker mamma och pappa så fick dra till en mer tillfällig lösning. Here it is...



                 


Imorgon fast idag...

NU har jag fått nog. Mina smycken ligger överallt och inte på ett snyggt sätt. Tror inte ens jag vet vad som ligger på mitt nattduksbord förutom växten och lampan som liksom når över allt annat. Jo boken som jag började läsa också, den med den konstiga titeln (Bergsprängardottern som exploderade) som jag hittar för att den är gul.

För ett tag sedan såg jag ett sjukt snyggt sminkbord, vitt i antik stil med en oval spegel i mitten. Sen jag såg det bordet kan jag inte låta bli att tänka på det då och då för det var så snyggt. Jag tror nästan att jag vill påstå att det var kärlek vid första ögonkastet. Det var verkligen liten av vad man kallar en flickdröm. Tänk att ha sitt egna vita sminkbord med sina sminkborstar stående fint och ett smycketrä med alla sina smycken. Ljusare och fluffigare än så blir det nog inte. Ja faktum är att hade jag bott själv i hade jag nog tagit hjälp av min fina vän Sophie som är en riktig hejare på just ljus och romantisk stil (Ni borde se hennes hem med egna ögon) och inrett stället i ljus och flickig stil. Ni vet med blommor och änglar överallt. Det kanske låter som jag precis hånade stilen men missta er inte, jag verkligen älskar det. Jag tror jag har två inredningssidor. Den lite retro med neutrala grundfärger och en massa accentfärger, lite som i en regnbåge (om ni frågar Marcus) och den ljusa och romantiska. Och då jag inte har någon vidare vacker plats för mina smycken (eller smink för den delen) så lokar det vackra bordet mer än någonsin.

Meeen så är vi tillbaka i den bittra verkligheten, If you don't buy you don't have! Sanningen är ju att jag faktiskt inte hade haft plats med det, så kanske har jag sparat mig själv 800 kr + allt besvär. Men drömma kan man. Men i morogn blir det mer än bara drömma. Om jag nu inte ska ha ett helt bord så ska jag åtminstonde hitta mig en anordning för mina smycken om jag så ska hitta det på myrorna, pandurohobby eller om jag så ska göra det själv. I morgon (idag några timmar senare) är dagen då jag tar tag i det!




Lyckades jag att göra detta smycketräd till min brorsdotter borde jag lyckas fixa något till mig själv med...


Tummen upp för lördag!



Idag har varit en riktig skön dag. Har fått mitt arbete klart och inlämnat, sen har jag för första gången pannerat kött och gjort en kroatisk potatisrätt som kalas restani krompir (ja stavningen är nog inte helt 100 men men). Marcus och Johanna såg mätta och glada ut i alla fall och jag tyckte det var jättegott. Kanske inte som när mamma gör det men mammas mat är ju som sagt mammas mat! Marcus var dock lite besviken att det inte fanns någon sallad. Undrar varför sallad är det första som går bort när man inte orkar, det är ju nästan det godaste. Nu sitter man här med russinvåta händer och väntar på att vi ska sätta på en mysig film. Det enda som är lite synd just nu är att i morgon är det redan söndag, men som sagt det är i morgon det =) Idag är det myslördag som gäller. Lite godis på detta och den är komplett...


Plaggbibliotek

En av de första sakerna som försvann i mitt "nya liv" var shopping. I och för sig har jag aldrig känt ett så starkt shoppingbegär som när jag går i stan men inte ska eller kan shoppa. Dock lyckas jag alltid hålla mig. Nu har jag i alla fall hittat en lösning som passar utmärkt. Jag har gått lös på Marcus garderob istället! Med lite lätt styling så kan vissa saker bli riktigt snygga. Marcus är kanske inte lika förtjust i idén och menar att om vi båda använder hans kläder kommer han ganska omgående ha slut på plagg (syftar på att han har lite kläder). Jag får helt enkelt vara lite försiktigare...

Dagens skörd: Marcus fina, fina, fiiina skjorta (Till höger)!


För att när jag dansar är jag fri

När jag dansar är jag fri. Jag dansar för ingen annan än mig själv. När jag dansar försvinner allt, det är som att det bara är jag och musiken som existerar. Vi är ett. När man känner musiken är det som att man är i det perfekta förhållandet, som ingen kan ta ifrån mig. Jag är fri. Det är jag och musiken. Ibland bara jag. Jag och min ivriga kropp som otåligt har svårt för att stanna upp. Om jag blir rik ska jag nog skaffa mig en danslokal där jag bara kan dansa, dansa och dansa...

...jag tror att det är det här jag lever för.


 


Detta händer just nu...

Johan kom hit för att äta lunch med mig innan jag skulle tillbaka till skolan. 3 timmar senare möter jag han och Marcus i dörröppningen, då ska de ut och handla tillbehör till WII kontrollerna så de kan spela. Nu sitter de här i soffan och spelar ett mangafightingspel som de inte själva förstår sig på. Lite roande är det ändå när de sitter och skakar sina kontroller och råmar som två kor.


RSS 2.0