Stopp i lagens namn!
Det tycks verka lite konstigt men varje gång jag befinner mig i en viss stad så händer det alltid något, speciellt trafikrelaterat. Förra gången träffade jag på farbror blå då jag (som annars aldrig trotsar lagen) cyklade mot enkelriktat. Till mitt försvar är det enda vägen fram och tillbaka som jag kan, vilket polisen dumförklarade med att alla skyltar ser likadana ut.
Idag såg visan lite annorlunda ut. Jag också Kicki letade efter parkering och körde lite rundor för att hitta en lång parkering. När jag skulle svänga in på en gata började bilan hacka sig fram och displayen var helt svart, vi hade fått motorstopp! Så där står vi, Kicki och jag som två kokosnötter och försöker mäta upp 50-100 m från bilen för att sätta upp varningstriangeln, sen upp med motorhuven för att kolla oljan.
Nej, det är inte lätt att befinna sig i denna stad, inte för varken mig eller Kicki. Dock har vi något att dela med oss till våra framtida barnbarn!
Dags att tänka på halloween
Jo men visst, halloween är redan på tapeten, här lämnar vi ingen lucka för sommarminnen och försöker ta vara på de ytterst sällsynta fina dagarna vi har! När vi ändå lever i ett samhälle där nästa grej ständigt efterfrågas är det väl lika bra att dra sitt strå till stackan, vilket var precis vad jag och Kicki gjorde. Läskigast var definitivt masken á la Michael Jackson (det var inte han men ändå skrämmande lik!). Dock måste jag säga att Kicki var otroligt söt, kändes mer som en liten bumbibjörn än en skrämmande flubber. När vi ändå är igång kan vi konstatera att jag inte kan pluta med läpparna vilket Marcus (Kicki tog upp figuren och frågade vad som hänt med Marcus och ja man kan ju undra??) inte heller verkade tycka!
Turning "Spinning" torso
Idag fick Kicki sig en riktig utmaning då hon tog med sig sin hund på bussen mot Bo01! Säg vad ni vill men jag får lite julkalenderkänsla av att gå mellan dessa husen, och då tycker jag ändå att julklalenderhus ska vara små gulliga, som en liten by. Allting gick otroligt smidigt, förutom att vi missade bussen hem med 1 minut, men vad kan man säga, vi fick oss i alla fall redigt med motion, citerar Kicki:
"Usch så här svettig har jag inte varit på länge jag måste få bättre kondition"
Det ironiska är att jag alltid lyckas tvinga Kicki att gå snabbt eller springa för att vi ska hinna med en buss. Tro mig det handlar inte om att tvinga någon till motion, men jag antar att Kicki tänkt tanken.
Pssst...visst är bilden fin?? Jag tog den alldeles själv, tro det eller ej!
Emma och Kicki
Kicki och jag sitter på bussen hem från festivalen då det helt plötsligt kommer fram en tjej som gör sig redo för att stiga av. Tjejen i fråga har en svart lackklänning, hår av något konstigt maskmaterial i svart och vit, platådojor...you name it! Kicki och jag sitter helt tysta och tittar båda på tjejen när hon kliver ur bussen. När bussen väl kör iväg är vi fortfarande tysta, Kicki tittar efter tjejen i fönstret sedan tittar hon på mig igen, fortfarande har vi inte sagt något. Till slut vänder sig Kicki till mig och säger:
"Och jag som trodde att jag var knäpp"
Jag ler och börjar skratta. "Du är fortfarande knäpp hahaha, men det är jag med". Sen kan vi inte hålla oss för skratt...
"Och jag som trodde att jag var knäpp"
Jag ler och börjar skratta. "Du är fortfarande knäpp hahaha, men det är jag med". Sen kan vi inte hålla oss för skratt...
Fantasibrist...
En gång i tiden trodde jag att jag var en fantasifull person. Dock anade jag inte att jag hade fantasibrist när det gäller aktiviteter. Yes ska ledsaga Kicki i morgon, blir tastyhouse, glass, parken och min kamera. Hoppas nu bara att solen inte sviker mig...för jag har ingen plan B.
Det spökar på slottet...
Det var egentligen tänkt att vi skulle gå på nyöppnade moderna museum...men eftersom jag trodde att museet bara hade byggt ut gick vi runt i museébyggnaden och letade efter den "nya" delen. In i alla vrår, allt från fängelsecellerna till den kinesiska porslinsutställningen. Vilket fall som helst hade jag och Kicki en roliga dag på museét. Det är lite läskigt med gamla slott (som museét är), men tanke på den låga folkströmningen och det stora antalet rum kunde jag och Kicki verkligen hörja runt hur vi ville! Nere i de märka vråerna hade de fängelseutställningen med en massa läskiga ljud, bland annat av ett skott som fick oss båda att hoppa 2 meter upp i luften...
Trots att vi inte kom till moderna museét har vi i alla fall lärt oss mer om Nelson Mandela, Skåne och Kinesiskt porslin! Kicki hittade även lite roliga telefoner och så hittade vi en chillhörna. Efteråt virade vi oss fram till espressohouse och tog enligt traditionen varm choklad *mums*
Jag och Kicki i chillhörnan vi hittade...
Kicki och hennes telefoner, hon är bara för rolig!
Snövulkan
Igår var jag och Kicki ute i 3-4 timmar. Gick säkert en hel timme runt i byn vilket gick superbra, Kicki och jag babblade på som två hönor, bla om Anna Ankas jul, galen kvinna det där. Jag har inte sett serien själv men vad Kicki sa fick mig att fundera på hur hon lyckats bli som hon är? Är det rent biologisk möjligt att hata brunetter? Trots alla knasiga berättelser om fru Anka så lyckades jag dock uppmärksamma en underlig gubba som stod vid en lyktstolpe och började jobba sig fram i snön. Blev lite orolig att han skulle sticka ner oss men insåg ganska snabbt att han motionerar och att jag bara har alltför livlig fantasi! Jag måste haft tråkiga leksaker som barn hehe...
Vilket fall som helst var vi ute i trädgården och skulle göra en snögubbe. Bollar blev det men bollek växte aldrig för det var ingen kramsnö, så istället blev det en lykta, "Hur svårt kan det va?" tänkte vi...det lyckades ju verklikgen superbra med tanke på att lyktan med liknar en vulkan. Men som sagt, hade inte Kicki börjat täta lycktan hade bollarna aldrig stått kvar...vi får kanske prova igen, nu när det är kramsnö =)
Vilket fall som helst var vi ute i trädgården och skulle göra en snögubbe. Bollar blev det men bollek växte aldrig för det var ingen kramsnö, så istället blev det en lykta, "Hur svårt kan det va?" tänkte vi...det lyckades ju verklikgen superbra med tanke på att lyktan med liknar en vulkan. Men som sagt, hade inte Kicki börjat täta lycktan hade bollarna aldrig stått kvar...vi får kanske prova igen, nu när det är kramsnö =)
Julen
Efter att ha plågat mig själv med mitt arbete i flera dagar kan jag äntligen njuta av lite frihet. Satt igår halv tolv och skrev ut mitt arbete. Skulle skriva ut 6 stycken kopior men fick bara ut 4 innan bläcket tog slut. Glömde jag nämna att min skrivare även fick en knäpp och skrev ut två sidor på ett blad, samt att någon sida blev något förskjuten? Aja skit the same, nu är det över tack och lov, alla nöjda och glada!
Idag var jag och Kicki på Vellingeblomman och tittade på tomtebyn och de nya åsnefölen. Sååå söta dom är, typiskt att man inte fick klappa. Mer tydligt kan det ju inte bli när en liten flicka med en nalle säger det till mig! Fick i alla fall en stor försmak av julen, det kan jag säga. Tror Kicki fick det med, vi båda höll ju på att svimma över alla vackra, glittrande, ting och fula tomtar. Vi båda konstaterade att trädgårdstomtar är ett big no no! Med det konstaterat kan julen komma med lite andrum för julklappshandling! Ohh och julbaksmys med julmusik!!!
Jag är så stolt över Kicki...
Idag tog hon ett stort kliv framåt enligt mig. Eftersom det varit en tuff vecka bestämde jag mig för att själv välja aktivitet. Det absolut första jag bestämde mig för var bio och att aktiviteten skulle innehålla en bussresa,eftersom det är det vi måste jobba på...eftersom Kicki inte hade någon aning om den planerade bussen blev hon lite orolig och trots att det var läskigt så klev hon på bussen...och tro det eller ej men vi tog oss hela vägen in till stan. Det blev ingen bio men det gör inget, den vi ville se gick ändå inte förrän på kvällen... Istället blev det lite lätt fönstershopping för att lugna tankarna. Visst var det lite ostadigt vilket gjorde även mig lite nevös men Kicki var jätteduktig! Där har ni anledningen till varför Kicki är modig...jag hoppas att hon är stolt över sig själv, det borde hon vara! Många av oss springer nog iväg och undviker sådant som känns obehagligt men inte Kicki, hon jobbar på det och jag ser på henne så gärna hon vill. Jag hoppas innerligt att hon fokuserar på det goda och det roliga hon fått ut av dagen, det är det som är min målsättning just nu, att göra bussresandet till något positivt och roligt. Även om jag vet att det kommer ta lång tid med mycke tålamod så är varje minut jag spenderar på bussen med Kicki värt det...för även om jag inte lyckas helt, så kommer jag för alltid vara stolt över alla de gånger Kicki utmanar sig själv, för det är precis det hon gör, varje gång hon kliver på bussen = )
1-0 till mig
Äntligen har jag lyckats få med Kicki att åka buss, woho! Ni kanske inte tycker att det är något stort men för mig är det en riktigt bedrift. Okej, jag hamnade i bråk med busschauffören som blev ursinnig för att jag inte hade något ledsagarkort men vi fick åka med, big deal för 2 hållplatser. Hela bråket gjorde inte det lättare för Kicki som blev lite nervös men sen gick det ann och hennes nervositet försvann. Dock kommenterade hon busschaufförens utfall med "det är därför jag inte åker buss", jag kunde inte sagt det bättre själv. Vad hände med den glade busschauffören?
Blev i alla fall bättre när vi kom hem och jag fick prova på dogcarting (tänk er V75 vagnar fast för hundar). Lite läskigt i början för jag visste inte var Dalia skulle få för sig att springa in men otroligt kul. Kände dock att Dalia motionerade mig istället för tvärtom när Kicki körde. Ni andra måste prova på det, fast ni får nog vänta lite eftersom Kicki är först i Sverige med att ha just en dogcartingvagn, något som är väldigt popis i Australien. Om ni är nyfikna är det bara att googla, mycket nöje =)
Busskräck?
Nu ska ni få en liten update på mina ledsagningstimmar med Kicki. Det har väl gått helt okej, kanske inte supertoppenbra men helt okej. Sommaren börjar ju närma sig och Kicki har haft mycket i skolan nu, sista året och allt. Numera har jag bara 10 timmar i månaden med Kicki, eftersom att Kicki skaffat sig en ledsagare till. Det har väl funkat bra och så, lite surt var det väl kanske att inte kunna utnyttja timmarna själv men det är ju bra då de lär de inte gå till spillo. Jag och Kicki har ändå inte lyckats utnyttja fulla timmar, och jag vet att hon nog har det roligare med sin andre ledsagre, då det kombineras med hennes intresse.
Men jag ger inte upp bara för att jag blir den som får dra med henne på allt hon tycker är lite obekvämt! För att vara helt ärlig kan det vara skitjobbigt ibland, men samtidigt är det kul när det funkar. Det är bara svårt att försöka smitta av sin energi på en person som ibland verkar resistent mot min motivation. Fick ju reda på i veckan att hon har busskräck, ännu en ny grej, som sätter totala käppar i hjulet för mitt nya "miljötänkande". Jag får ingen ersättning för bilresorna och det kostar mig just nu mer än vad jag tjänar, därav tänkte jag att bussen är det ultimata, både för min ekonomi och för miljön. Men jag ger inte upp! Jag ska försöka få henne att åka buss, då vi minsann gjort det en gång tidigare, vilket Kicki inte minns. Kanske var det för att hon tänkte på vad vi skulle göra i stan, mer än hur vi skulle ta oss dit...
Teknikens under!
Efter lite bestämmelser via sms, skulle jag hämta upp Kicki idag efter skolan. Innan jag åkte satt jag lite lugnt vid datorn och kollade runt, valde kläder och allt. Precis innan jag skulle gå kom jag på att det skulle vara bra att gå på toa. Inga problem tänker ni, grejen är bara den att när jag i all hast ska spola ja då lossnar skiten och det börjar rinna vatten i toan (efter att det spolat ner), tyvärr har vår toalett den tendensen att se till at spolknappen lossnar. Det var bara att försöka haka på den igen, vilket var lättare sagt än gjort. Eftersom att jag inser att jag kommer bli sen om jag fortsätter med detta, lämnar jag det och hoppas på det bästa. 3 minuter senare ringer Kicki och säger att hon slutat en kvart tidigare, då jag precis kört hemifrån.
Jag inser dock ganska snabbt att jag måste nog ändå ringa till pappa och berätta vad som hänt med toaletten, bättre att vara ärlig när det precis har hänt och med telefonavstånd. Han ger rådet att stänga av vattnet eller försöka laga, vilket gör att jag måste vända hem igen för att försöka stänga av vattnet till toaletten. Efter en kvart sådär, då jag försökta att både laga toan, skruva på en ventil och insett att pressade situationer inte är min grej, tvingas jag stänga av vattnet i huset med hjälp av pappas guidning via telefon, med andra ord, inte det lättaste!
Off I go, och tack och lov är Kicki förstående i min toalettkris, även om hon fick vänta en halvtimme på mig (varför skulle den gå isönder just när jag är tvungen att gå). Idag hade jag i alla fall bestämt mig för att ta Kicki till sjöfartsmuseét, något som jag bara älskar. Från gamla bilar, till flygplan och en av mina favortier, U-båten, visst är det klaustrofobiskt att kravla sig igenom det lilla utrymmet och värre tror jag det var för Kicki, ändå lyckades jag få med henne hela vägen, en bedrift jag hoppas hon själv är stolt över. Slutligen hamnade vi på tekniktivolit, vilket bara är museéts höjdpunkt för nyfikna människor som oss. Vi gav oss på det mesta i klurighetens tecken, bla klassikern, "bilda en kvdrat av dessa 5 pusslebitarna". Dock skulle museét stänga så vi hade inte så mycket till att ta oss ann alla finesser. Jag röstar för ett återbesök i framtiden.
Trots detta var vi nöjda ändå, eller vad tror ni?
Föresten några visa ord till er med tandläkarskräck:
Var glada för tekninkens under, för tandläkarborren har inte varit nådig förr, inte smärtan heller...
Motgångarnas våg
Glöm allt vad jag sa om att gå i stan med Kicki, antar att hon fortfarande är trött från träningen igår. Får ta det med ett stort andetag genom näsan och en massa luft ut genom munnen. Tror att gud skapade motgången för att kunna skratta åt mig, för det är så typiskt mig att misslyckas. För visst är det komiskt att det händer mig gång på gång. Visst liten motgång, men ett väldigt stort baksteg för min del. Det känns som om jag gått in i en tunnel och gått rakt in i en återvändsgränd. Det är inte Kickis fel, utan mitt. Det är jag som är så dum att jag inte ens kan läsa skyltarna, där det säkert stod rakt och tydligt: DU ÄR PÅVÄG MOT EN ÅTERVÄNDSGRÄND!!! Man tackar för motgångens våg, som piskat mig tillbaka till ruta 1. Vad händer nu då?
Jag kan inte vara arg på henne. Man kan inte hjälpa att man inte känner för det, vill inte eller bara inte orkar. Det är mitt jobb att försöka förstå henne som hon är, vilket var väldigt lätt. Jag har alltid sett henne som alla andra och det är frustrerande att se en ny sida man har svårt att bemästra. Det är inte hon. Jag får inte vara arg. Kanske var jag inte menad att göra detta?
Spänningen är hög..
...jag har inte pratat med Kicki än idag men jag antar att hon redan har träningsvärk. Hon jobbade på väldigt bra igår, vi stannade ändå på gymmet i två timmar, vilket jag tror hon anser vara rena terrordådet. Själv anser jag det vara befogat, då man kommer igång på riktigt. Nu hoppas jag bara att hon inte har så ont att hon inte pallar en dag i stan. Ska jag vara ärlig lät hon inte så high på idéen, men såklart hoppas jag att hon ändrar sig. Om inte, tror jag tyvär att vi kommer sega ner varandra och det är kanske det sista jag behöver nu. När man letar kläder gör man ju det med en viss entusiasm. Har man nu ingen och känner ingen i kroppen så är man inte så motiverad. Nej nu ska jag inte vara så negativ, för det påverkar också stämmningen. Har lärt mig att positivitet i lagom mängder är det som har bäst verkan på Kicki. Jag har i alla fall sinne för att få henne att skratta, vilket jag är tacksam för.
Berättar hur det gått, när jag kommer tillbaka, tjingeling!
En djävul på ledsagning!
Idag ska jag pressa Kicki till det yttersta, vi ska nämnligen testa på det hon länge längtat efter, styrketräning! Det hon mest är ute efter är ju rullbandet som man springer på, men eftersom att det är gratis att testa på hela dagen tänkte jag pracka på henne lite andra maskiner också. Mitt jobb som ledsagare är ändå att få henne att testa på och öppna sina vyer lite. Eftersom jag redan vet att hon kommer få träningsvärk kommer mitt mål bara vara att hon ska tycka om det. Alltså inte träningsvärken utan mer styrketräningen av olika slag. Jag hoppas verkligen eftersom att det var hennes idé men jag ska ändå hålla mig lite på offensiven eftersom jag vet hur det har gått. Kors i taket om detta lyckas =) Nu hoppas jag bara att jag själv inte lyckas förstöra en maskin elle två, för det är så typiskt mig. Upp till bevis med andra ord!
Tjingeling!
Hundlycka!
Efter en lång dag på jobbet hämtade jag upp Kicki och hennes hund Dalia. Dagens aktivitet blev en liten utflykt på de fina naturreservatet Vellinge ängar, en plats som jag bara älskar. Det finns ingen plats som känns mer hemma och lugnande som den, där är jag ett med naturen. Den som uppskattade det mest var dock Dalia, det märktes redan när Kicki släppte henne lös. Hon sprang som en galning och rullade sig i gräset och de torra koskitarna. Inte nog med det tog hon även ett och ett annat dopp i havet och såklart grävde hon i sanden. Själv satt man på en filt och åt frukt och drack bonaqua *mumsigt*. Dock blev det lite kallt även om solen kom fram helt, men det var alldeles lagom för oss och speciellt för Dalia, som nog kommer att sova gott i natt....
Fika, fika, fika
Jobbade med Kicki idag, något som jag inte gjort på väldigt länge. Vi lade även upp lite önskade aktiviteter för kommande månad och för första gången känns det som att vi gjort ett framsteg. Gjorde lite planer över en god fika på björns. Kicki hade kommit dit före mig och hade därför redan beställt. Självklart kunde jag inte motstå att ta en varm choklad, med marshmallow såklart.
Har även insett att när jag vill något blir jag helt uppslukad av det och blir otroligt entusiastisk och energisk. Tror att jag skrämt Kicki med min överskottsenergi. Insåg att om man vill hjälpa någon med något så måste personen själv be om hjälp, speciellt om man blir så engagerad som jag alltid lyckats bli. Men Kicki har varit så snäll och tålmodig, vilket jag uppskattar. Hon tar inte illa upp för att jag blir så engagerad och är så på som jag faktiskt kan vara. Hon förstår att jag bara så gärna vill hjälpa till. Nu har vi i alla fall kommit på saker som vi ska jobba med och så får vi hoppas att våra aktiviteter blir av. Det skulle vara roligt, för det skulle göra detta lilla steg till ett stort framsteg, om man jämnför med förra månadens inaktivitet...
Mila mässan
Igår vaknade jag med lite bakfylla och en pojkväns hämd för att jag väckt honom 3 på natten. Inte nog med det hade jag ont i halsen, jag som sa senaste dagen innan att vi i familjen hållt oss i från förkyldningar. Gick upp åt frukost och ringde Kicki, bestämde oss för att åka till Mila mässan, som är en lantbruksmässa. Eftersom att jag bestämde mig, för att åka till Marcus efter mässan, fick jag fort hoppa in in duschen, äta frukost och köpa biljett. I all hast var jag även tvungen att packa...
Jag vet att jag var skeptiskt till en lantbruksmässa men måste säga att det var välsigt roligt. Där fanns kor, får, hästar, alpackor och grisar. Vilka söta grisungar ska nu veta! Tog en bild på mobilen som jag lovar ska lägga upp senare. Kan inte påstå att tjurarna var söta, mer läskigt stora. Tänk er en tjur i hagen och dubbla den, där har ni tjurarna som ställdes ut i visningsringen, vilka biffar!! Inte nog med det hängde pungkulorna som stora klockspel och varken jag eller Kicki kunde hålla oss för skratt. Fick även veta att friserhästarna en gång i tiden fanns i flera färger, men att vi höll på att utrota denna art. När "räddningsarbetet" började hade vi bara 3 hingstar kvar och alla var svarta. Pga av detta finns friserhästen idag bara i svart. Såg en show med friserhästar då de berättade lite om dess historia. Efter showen gick vi runt bland alla olika utställade gick jag förbi en kille som jag tyckte att jag kände igen. Om vem passar inte bättre på en lantbruksmässa än Karl Petter från bonde söker fru! Kicki skulle gå fram o fråga om en autograf, men vågade inte riktigt. Dessutom hade ingen av oss en penna...Istället gick vi och provade lantchips och jag kan säga att de var ett av de godaste jag ätit. Köpte med mig en påse med smak av creme fraiche.
Från Mila blev jag avsläppt på centralen där jag tog tåget till Marcus. Eftersom att jag bara sovit 5 timmar den natten började jag känna mig väldigt seg och gnällig. Inte npog med detta hade jag inte ätit så mycket och saknade 3 kronor för att köpa en macka på tåget. På detta skulle jag även ta tåget till Stenungsusnd, ett tåg jag aldrig tagit förr. På detta höll batteriet på telefonen att ta slut. Tack och lov hade jag ett mellanmålskex i väskan och tåget var inte svårt att hitta, mobilens batteri höll sig och Marcus stod där med bilen och väntade på mig. Att slänga mig i hans armar och känna hans värme tog bort hela min oro totallt. Han är verkligen toppen som kan få mig att må bra på 1 sekund. Inte nog med det kokade han pasta till mig och sa åt mig att dricka te för min hals...han är underbar <3
Nu ska jag njuta så mycket det bara går denna veckan, jag hoppas att den inte går för fort....tjingeling!
Inte nu!!
Jag har åkt på en förkylning, som satt sig i halsen precis lagom till att jag och Kicki ska sjunga på julafton. Det är tacken för att man leker med småbarn och torkar näsan på dem. Det börjar dock övergå till näsan nu så om jag har tur, kan jag sjunga i kyrkan på julafton, fast lite svagare än vanligt. Syrran har lovat att ställa upp och sjunga om jag inte kan eller om jag behöver backup med rösten. Men vad som än händer ska jag vara med i kyrkan, som stöd till Kicki. Tycker hon är modig som vill ställa upp på detta. Om det är jobbigt men känniskorna elle rom hon glömmer texten kan jag sitta längst fram och mima, så slipper hon känna sig förvirrad. Går i all fall på en kur gällande citron-te med honung och mjölk, samt halstabletter och näsdukar. Vi får se hur det slutar...vill ju så verkligen sjunga i kyrkan!!
Sing, sing
På julafton, alltså den 24 december, ska jag och Kicki sjunga i Vellinge kyrka. Igår var vi och provsjöng tre olika låtar för att se vilken som lät bäst. Istället, för att välja en låt, beslöt kantorn att vi skulle få sjunga alla tre. Tur var nog det, för alla tre lät jättebra, hade varit jobbigt att välja. Jag och Kicki har länge velat sjunga i kyrkan och nu fick vi äntligen chansen, så om ni är nyfikna, kan ni komma till Vellinge kyrka klockan 12 på julafton och lyssna på oss.
