Idag var jag med om något som jag sällan förväntar mig när jag är hos tandläkaren, jag hade trevligt. Ja det är inte varje gång man skrattar och pratar om hur gott det är med Nutella. Visserligen var det tandhygienisten och inte tandläkaren jag var hos vilket förklarar en hel del. Man kan nästan säga att jag är ökänd hos tandläkaren för att vara jobbig men har man eller har haft tandställning två gånger så förväntar man sig att tänderna är något raka. Sen kan jag erkänna att jag har förmågan att vara petig men det får tandläkaren tåla.
Men, men... Den här gången var det riktig trevligt. Hade inga hål och har lärt mig att lysterin är inte den bästa munsköljen eftersom den innehåller alkohol (som även tar bort bra bakterier) och för lite flour. Nöjd som jag var lämnade jag folktandvården med nyputsade tänder och klev raka vägen in till bageriet och tog mig en sockebulle. Ja, jag hade faktiskt lite dåligt samvete som käkade socker men huvudsaken är att man borstar. Det ska skrubbas inte skuras och tandtråden är bättre än sköljen. Kan vara bra för er som inte har koll på er tandhälsa ;)
Nu har en hel vecka passerat sedan jag tog examen. Här är resultatet:
Tristess: Kommer och går. Är man van att inte ha någon fritid blir det ganska överrumplande att plötsligt ha all tid i världen.
Antal tv-timmar: Alldeles för många.
Antal städtimmar: 5 min snabbdisk på morgonen och en halvt dammsugad lägenhet. Japp, julgranen står kvar (naken dock).
Antal parti spindelharpa: För många. Vanan av att stilla sitt behov av fritid ligger kvar trots att det finns fritid. Behöver nuvera tydligen stilla mitt behov av fritid med spindelharpan när jag sitter på facebook.
Rastlöshetsnivå: Hög.
Vettig aktivitet: Inga. Vad är en vettig aktivitet?
Stressnivå: Hög.
Vanligaste tanken: "Emily, du är inte på jobbet nu!"
Veckans vanligaste maträtt: Hamburgare.
Antal köpta lunchlådor: En?
Antal lästa sidor: Ett halft reklamblad.
Antal blommor som avlidit: 1,5 (med reservation för många sårade).
Antal bakisdagar: 1,5.
Antal motionsdagar: Vi tar det nästa vecka pass.
Sockerintag: Stadigt.
Veckans shoppingfynd: Rosmarin 10 kr.
Motivationsnivå: Låg, fast det beror på vad det handlar om.
Koll på nyhetsflödet: Vad ä nyheter?? Tydligen fick "Äta sova dö" en oscar guldbagge för bästa film.
Färdmedel til jobbet: Buss. Nej, det är inte för att jag är lat. Mitt cykellås har faktiskt frusit fast.
Som ni ser har jag full koll på läget ;)
Då har dagen kommit och gått, dagen då jag blivit vuxen på riktigt. Det är ganska sjukt att jag efter 3,5 års studier äntligen kan kalla mig socionom och att alls dessa år känns som om jag upplevt allt över en natt. Undrar ibland om jag verkligen stannat upp och njutit av allt så som jag borde. Å andra sidan uppskattar man oftast saker när man inser att man inte har dem mer. Känner mig väldigt lyckligt att jag efter allt blod, svett och tårar ändå kan tänka mig att göra om allt en gång till... Fast med lite uppehåll då såklart. Nu ska jag bara njuta av ledigheten och fritiden när man kommer hem. Jag ska helt enkelt njuta av att bara vara socionom för ett tag.
Om det snöar i massor, du måste stå och låta som en Labrador med födselvärkar för att få upp cykellåset, har 5 ögonfransar istället för tio och har mer eller mindre förvandlats till en snögubbe när du kommer fram till jobb... Ja, då får du faktiskt överväga att ta bussen till jobbet. Det är liksom okej.
Detta kan man nog säga har varit det längsta uppehållet från bloggandet jag någonsin haft. Även de gånger jag har varit på semester har jag lyckats blogga mer än vad jag har gjort den senaste tiden. Den senaste tiden har jag verkligen befunnit mig i en liten bubbla bestående av: Sova, äta, jobba, plugga och så har det hållit på. Jag skäms nästan att erkänna att jag inte alls har haft koll på världen. 9/11 hade kunnat inträffa igen och jag hade inte haft en aning. Vet inte heller om det funnit så mycket inspiration til att skriva. Nog har jag suttit vid datorn och skrivit (mycket) men mer om uppehållrätt, ekonomiskt våld och en hel socialtjänstkarusell när jag gjort min sista uppgift till skolan på den här utbildningen.
Idag blev uppgiften, som jag kämpat som en idiot med och suttit flera dagar i sträck med under julledigheten och och timmar efter jobb, ja nu är den äntligen klar och godkänd. Jag hoppades verkligen på att inte få en komplettering och hade jag fått göra om uppgiften ja då hade jag nog lagt mig ner på golvet och gråtit. Men när läraren sa de magiska orden: "Du är godkänd", ja då lyfte en sten från mitt hjärta. Fatta vilken fantastiskt dag jag har haft idag! Jag är godkänd, GODKÄND! Efter detta delade jag tågsäte med en man som skulle kunna vara Glenn Hyséns (nu blev det rätt Adrian) bror och inte nog med det klev väldens bästa tågvärd in i tågkupén och satte ett S (som betyder super enligt honom själv) på min biljett. Jag ska säga att det är den tågvärden som får mig att vilka åka tåg lite oftare. Har firat min fantastiska dag med kladdmuffins och familjemys, invigt mitt Unospel och gjort mig ett glädjeskrik som hade kunnat få grannarna att ringa polisen. Känslan är underbar!
Nu väntar bara en officiell examenscermoni, en fet examensfest (ja men jag måste ju ha en) och ett examensbevis sen är jag den mest nykläckta socionom ni kan få. Jag säger bara hejdå fattiga studentliv, hej täta Emily, hejdå gisslandrama vid datorn, hej fritid, hejdå sövande kurslitteratur, hej egenvalt skönlitterärt, hej hobby, hej vänner, hej frihet, hej liv!
