Idag är det den 30:e oktober och i morgon är det sista dagen att köpa rosa bandet. Jag hoppas att ni som inte fått tillfälle än tar er tid i morgon och köper ett rosa band eller en rosa produkt som stödjer Cancerfonden. 

Varför? Jo för att förr var det din fröken drabbades av det, idag har din syster haft det och i morgon kanske det är du. Vi alla kan säkert räkna upp någon i vår krets, nära eller långt bort, som fått det där hemska beskedet. Det där som skapar ångest och livslust på samma gång, som får en att inse att livet är värt så mycket mer än att bekämpa dåliga besked. Det borde inte vara så, ingen borde få det beskedet. Även om man blir frisk, vilket man blir först inom 5 år, så ligger tanken som skrämmer. Man blir ärrad för livet och samtidigt som man njuter så lever rädslan kvar att drabbas på nytt. Och kanske vinner cancern denna gång... Tänk om. 

Så får det inte vara. Så ska det inte vara, inte bör utan ska. För mig handlar det inte om att alla ska överleva, utan att ingen ska drabbas. Alla ska leva utan rädsla. Rosa bandet borde i realiteten inte finnas för det borde inte finnas en sjukdom som heter cancer. 

Jag tror visionen nästan kan bli sann, även om ordet cancer nog alltid kommer finnas så är det rimligt att ingen ska drabbas. Sålänge, tills vi kommer dit och för att komma dit kan vi göra en liten insats som kostar oss 25 kr för ett band, 10 kr för en påse, två kronor extra på ett plagg. Om inte för andras skull, gör det för din egen. Det som drabbar din närhet påverkar även dig. Snälla stöd Cancerfonden, bli en en bröstkämpare. 

Tack. 

Många gånger slår nog tanken att personen i fråga är ganska otrevlig. Varför hälsar inte personen? Va fan vi har ju snackat med varandra på den festen ju?! Men tänk om denna "otrevlighet" är ett tecken på osäkerhet? Tanken slog mig att gränsen är ganska fin när det kommer till det. Personligen kan jag vara supertrevlig i ett sällskap medan jag får total tunghäfta i andra. Upplevs jag då som otrevlig och osocial? Och inte är det lätt att bryta sin tunghäfta och dra till med sin delvis supertorra humor. Det finns ju risk för ytterst pinsam tystnad och hur ska man då uppfattas? 

En klok dam sa en gång vad andra tycker om dig är inte din ensak... Kanske något att tänka på när man sitter där med tunghäfta, du år ju inte otrevlig, bara lite blyg...