Fjortisbloggarna
Ja, var är världen påväg? Jag kollade precis in topplistan av de mest lästa bloggarna här på blogg.se och upptäckte två nya tjejer som tagit sig in i listan, båda två är bästa vänner och fjortisar! Det behöver inte vara något fel med att vara fjortis men det får mig ändå att börja undra, sen när började vi se upp till småtjejer, som är översminkade och hårt blonderade? Nu ska vi inte ens tala om uringningar och språk!
Jag kan förstå varför folk ser upp till Kenza, fjortis eller ej, det är en tjej med fötterna på jorden. Modell och mtv-jobb är bara två kriterier, som gör henne lite mer extraavagant än de andra. Jag kan förstå varför man ser upp till henne och läser hennes blogg, men jag hoppas ni förstår jad jag vill få fram. Min blogg må vara den tråkigaste och mest irreleventa på jorden, men jag kan ändå inte förstå vad som gör en fjortis intressant?
Och nej jag är inte avundsjuk för att de har så många besökare. Det är inte antalet besökare som bloggen, det är kontentan.
3 underbara år
Idag firar jag och min älskade pojkvän 3 år tillsammans. Eftersom vi aldrig riktigt firat våra årsdagar, av olika anledningar, bestämde jag mig för att vi minsan ska minnas denna dagen som underbar. Vad vi ska göra, vet vi inte än men antingen blir det en god middga ute eller en mysig hemmalagad middag, med levande ljus. Mysigt ska de minsann bli^^
Jag ser verkligen fram emot det hela, och det känns verkligen speciellt att jag fått dela 3 år med Marcus. Allt har gått så snabbt och jag har aldrig kunnat föreställa mig att Marcus skulle bli min. Hade jag bara fått en liten stund skulle jag vara nöjd. Marcus är verkligen helt underbar. Han får mig att skratta när jag är arg och han får mig att känna lycka när jag minst känner att jag är värd det.
Han betyder så mycket för mig och jag vill bara att du ska veta att jag älskar dig älskling, du är underbar <3
Barbie vs Bratz
Pga av hennes utseende har Barbie bannlysts i många länder och den stora kritiken på midjemåttet har lett till att den ändrats för att "passa bättre in" på verkligheten. Många har även påpekat Barbies egna "liv", som hänsynslöst. Ändå vill jag påpeka att Barbie endast haft 2 män, vilket gör henne modern på 2 sätt: 1. Hon lever heller inte i det "perfekta" förhållandet utan även hon genomgått en skilsmässa (därmed inte pekar på den perfekta kärnfamiljen där man bara gifter sig en gång rikt). 2. Hon har haft 2 män i sitt liv, vilket inte gör henne till någon slampa.
Jag kan dock förstå en sak och det är, att det under min uppväxt nästan bara fanns blonda Baribedockor (jag hade även en och annan brunett). Detta är dock något som Barbies skapare tagit fasta på och nu finns barbie i olika hår/hudfärger. Trots detta verkar folk fortfarande vara fixerade vid en enda sak: kroppsbyggnaden/midjemåttet.
Nu kommer den knasiga biten. På senare år har Barbie fått en stor konkurrent, nämnligen Bratz. Denna fula docka har snabbt blivit populär bland småtjejer. Det knasiga här att dessa har en mindre verklighetstrogen kropp än Barbie. För det första har de långa ben men stora stövlar och oftast korta minikjolar på en minimidja. Inte nog detta har de ett väldigt stort huvud, en bitchig look med stora översminkade läppar och ögon, samt den minsta näsan.
Om vi pratar om verklighetsideal ligger Barbie MYCKET bättre till än Bratz. Ändå har jag inte hört någon kritik kring Bratz mer än att de är fula. Själv måste jag säga att de känns trashiga (och det är min egen åsikt, alla har vi olika). Dock tycks de gå in hos unga flickor, vilket man kan se bara av att titta i en BR-katalog. Medan Bratz har 2 sidor upplägg har Barbie bara en halv. Är det så att Barbie är påväg ut? Är Bratz påväg att bli det nya hippa Barbie?
Jag hoppas verkligen inte det, men som sagt det är inte vi som avgör. Om vi nu ser tillbaka i Barbies historia, är det inte värt att ta tillbaka kritiken och dra fram henne mer i rampljuset. Vilken docka vill du att din unge ska se upp till? Vilket det än må vara anser jag att barn inte tittar så noga på sina dockor att de påverkas negativt av dem. De har många fler att se upp till som sin mamma, pappa och sina syskon. Jag skulel vilja påstå att den mesta kroppsfixeringen inte ligger i dockornas kroppsbyggnad, utan i allt annat runt omkring. Jag menar reklamafficher, reklam på tv och mycket av fixeringen ligger i hur människorna i ens närhet ser på sinas kroppar.
Om vi nu ändå ska låta våra barn ha sina ideal, vem vill du att dina barn ska se upp till: Barbie eller Bratz?
Hur än framtiden bär av hyllar jag Barbie. Bara för att gamla tanter inte tål att dockor inte blir gamla.
Motgångarnas våg
Glöm allt vad jag sa om att gå i stan med Kicki, antar att hon fortfarande är trött från träningen igår. Får ta det med ett stort andetag genom näsan och en massa luft ut genom munnen. Tror att gud skapade motgången för att kunna skratta åt mig, för det är så typiskt mig att misslyckas. För visst är det komiskt att det händer mig gång på gång. Visst liten motgång, men ett väldigt stort baksteg för min del. Det känns som om jag gått in i en tunnel och gått rakt in i en återvändsgränd. Det är inte Kickis fel, utan mitt. Det är jag som är så dum att jag inte ens kan läsa skyltarna, där det säkert stod rakt och tydligt: DU ÄR PÅVÄG MOT EN ÅTERVÄNDSGRÄND!!! Man tackar för motgångens våg, som piskat mig tillbaka till ruta 1. Vad händer nu då?
Jag kan inte vara arg på henne. Man kan inte hjälpa att man inte känner för det, vill inte eller bara inte orkar. Det är mitt jobb att försöka förstå henne som hon är, vilket var väldigt lätt. Jag har alltid sett henne som alla andra och det är frustrerande att se en ny sida man har svårt att bemästra. Det är inte hon. Jag får inte vara arg. Kanske var jag inte menad att göra detta?
Spänningen är hög..
...jag har inte pratat med Kicki än idag men jag antar att hon redan har träningsvärk. Hon jobbade på väldigt bra igår, vi stannade ändå på gymmet i två timmar, vilket jag tror hon anser vara rena terrordådet. Själv anser jag det vara befogat, då man kommer igång på riktigt. Nu hoppas jag bara att hon inte har så ont att hon inte pallar en dag i stan. Ska jag vara ärlig lät hon inte så high på idéen, men såklart hoppas jag att hon ändrar sig. Om inte, tror jag tyvär att vi kommer sega ner varandra och det är kanske det sista jag behöver nu. När man letar kläder gör man ju det med en viss entusiasm. Har man nu ingen och känner ingen i kroppen så är man inte så motiverad. Nej nu ska jag inte vara så negativ, för det påverkar också stämmningen. Har lärt mig att positivitet i lagom mängder är det som har bäst verkan på Kicki. Jag har i alla fall sinne för att få henne att skratta, vilket jag är tacksam för.
Berättar hur det gått, när jag kommer tillbaka, tjingeling!
En djävul på ledsagning!
Idag ska jag pressa Kicki till det yttersta, vi ska nämnligen testa på det hon länge längtat efter, styrketräning! Det hon mest är ute efter är ju rullbandet som man springer på, men eftersom att det är gratis att testa på hela dagen tänkte jag pracka på henne lite andra maskiner också. Mitt jobb som ledsagare är ändå att få henne att testa på och öppna sina vyer lite. Eftersom jag redan vet att hon kommer få träningsvärk kommer mitt mål bara vara att hon ska tycka om det. Alltså inte träningsvärken utan mer styrketräningen av olika slag. Jag hoppas verkligen eftersom att det var hennes idé men jag ska ändå hålla mig lite på offensiven eftersom jag vet hur det har gått. Kors i taket om detta lyckas =) Nu hoppas jag bara att jag själv inte lyckas förstöra en maskin elle två, för det är så typiskt mig. Upp till bevis med andra ord!
Tjingeling!
Jag är så arg!
Ibland vill jag bara explodera och frustrationen ligger på max. Antingen är det jag som alltid är irriterad eller så är det någon som verkligen framkallar dessa. Jag lovar att ni själva skulle vara arga och sura och du bodde i ett hushåll där alla bara skriker på varandra.
Min pappa får inte köra bil på tre månader och vill heller inte vara ensam hemma, känn på den ni! Det är som att ha en bebis hemma pånytt. Det är fruktansvärt! Tänk er även att bebisen har en egen vilja och klagar på allt man gör, kul att köra honom överallt! Vad hände med min egen frihet. Det heter inte längre: jag ska till detta stället och göra det, vill du köra mig? Nej för numera heter det: Vi ska göra detta idag! Jag menar, det skadar inte att någon gång fråga!
Det gör mig så frustrerad för jag kan inte ens sitta vid datorn ifred. Det är alltid: gå in på www, kolla det, har jag mejl, skriv detta protokollet till mig. Jag sprängs snart! Datorn kan vara ifred hela dagen men så fort jag går in, ja då passar de på! Det värsta är att man måste alltid logga ut och logga in och ha sig. Människan kan heller inte formulera sig ordentligt, utan man hinner alltid får utbrott för att man får kritik att det är fel när man gör som han sa!
Den värsta biten är att jag har dåligt samvete för att vara såhär arg och frustrerad. Jag menar, jag vet inte hur mycket som försvunnit så det kanske är så att han inte kan formulera sig. Samtidigt kan man inte skylla allt på det, då får man helt plötsligt förklaringar för sådant som man inte kunde förklara innan. Det känns så fel att hata situationen när man vet hur det kunde ha gått. Det som är ett bra utlopp, hur kan det ändå skapa situationer som gör en så arg. Jag vill defenitivt inte ha en dålig nyhet istället, men jag tycker det är jobbigt. Kan jag ens få vara mig själv. Jag har väl också rätt att må bra, eller?
Och nej jag skriver inte saker för att få folk nyfikna eller för att någon förstår. En del kanske även anser att jag inte har något att klaga över (Lilla Emily lever ju i en sådan vacker värld, där allting är rosa och hon får det hon vill). Jag kan väl också få ha mina dagar. Jag är så arg! Bara låt mig vara det. Jag får också må dåligt ibland...och om det är just idag, låt mig va, utan att dömma det!
Lockigt får locktång
Har ett tips till alla er, som vill ha en locktång men som inte köpt en för att det är för dyrt, man vet inte vilken som är bra, och som i mitt fall där alla locktänger inte funkar i mitt hår (knasigt, jag vet). På media markt säljer de nu ut OBH Nordicas locktänger för 99 :-, och för att ni nu ska vara säkra på att den fungerar jag kan intyga om att den funkade i mitt hår. Så slösa nu inte tid och pengar på att köpa Philips dåliga locktänger, för de funkar inte på alla.
Tro nu inte att jag bara gått in på media mark för att köpa en locktång. Tekniknörd som jag kan vara älskar jag att gå in i sådana affärer. Hittade bla en sjukt snygg kamera i limegrön, hur superskön som helst. Nu väntar jag bara på prissänkningen =)
Att göra en höna av en fjäder!
Jag har aldrig riktigt förstått hur det går till men mitt gäng är mästare på att göra det enklaste i hela världen till värsta projektet. Varje gång händer detta, så även denna gång. Första ska vi ha filmkväll hos Nina, sen blir det ändrat så att vi är hos Hanne för att det finns mer plats. Från att vara den som ska fixa chips blir jag den som ska fixa godis och sen tillbaka till chips. Efter mycket klyddar Johan med hans skjuts vilket gör att vi måste vänta på honom, och en massa frågor kommer upp bla bla bla...sen lyckas Nina bestämma med både mig och Ola att hon ska åka bil ner till Hanne. Slutligen faller det på Ola för att han åker inom affären (som kanske inte har öppet som vanligt pga påsken).
Efter detta blir det slutställt att alla åker med Ola och att vi väntar på Johan, får även ett sms från Hanne om det. 10 minuter senare får vi alla helt oväntat ett sms från Hanne om att det blir klyddigt och att de är ett gäng som ska gå på bio och att vi alla får hänga på.
Ninas reaktion: "Men hallå, du ställer in filmkvällen för något annat 4 timmar innan vi kommer".
Min reaktion: "Vilket gäng?".
Olas reaktion: "Jag ger snart upp"
Det hela har resulterat i att vi fastställt att Hanne inte är en hejare på planering, jag (Emy) gör bäst i att hålla kontakten med alla, eftersom att det är jag som frågar mest, Nina måste börja göra sina inköp innan och Ola, ja han ger bara upp.
Men hur krångligt det än må vara, så komemr jag ändå älska dessa stunder. Det är ju så komiskt att man skulle kunna skriva en hel bok om det! (Ja varför inte?!)
Självkänsla tack!
Vad är självkänsla och hur får man det?
Jag vet inte hur många gånger jag har fått se mig omkring för det är ungefär så snabbt min självkänsla försvinner ibland. Jag vet inte vad det är för fel på mig men ibland känns det som att man inte räcker till. Tänka glada tankar hjälper inte och det spelar ingen roll hur många som försöker intala en att man är bra, så länge man själv inte tror på det. Ibland undrar jag om jag över huvud taget syns? Ja visst syns jag, men på vilket sätt då? Som den lätt pessimistiska med de torra ökenskämten och de små dissarna, sådär lätt bitter? Eller kanske som den högljuda och optimisktiska personen som ingen orkar eller vill lyssna på? Det spelar nog ingen roll på vilket humör jag är, jag passar nog inte riktigt in alltid. Ibland bara finns jag, men ingen ser mig eller så finns jag så mycket att alla önskar att de inte såg mig. Vacker är man i betraktarens ögon men hur kan man vara vacker om man inte känner det själv? Det värsta är de dagar då man har självkänsla och tycker man är vacker, men då man senare blir överträffad och upptäcker att självkänslan har överskattats grovt. Men klubbar ner sig själv.
Hur ska jag kunna hitta mig själv när jag bara nedervärderra mig själv?
Någon sa en gång till mig: Du är en person som trycker ner andra för att må bra själv. Den personen vet nog inte hur fel man kan ha. Om jag skulle trycka för att må bra,då skulle jag inte neder- och undervärdera mig själv så mycket som jag gör. Visst bara de som mår dåligt trycker, men de tänker inte tanken på att övervärdera någon annan än en själv. Jag under värderar mig för att jag övervärderar andra istället för att se lika. Det är som att man ursäktar till sig själv, för att man i sina egna ögon är värd lite. Var tog den självkänslan vägen, den som fanns här för bara en dag sedan?
Kanske är undervärdering ett sätt att försöka hitta sig själv, ett nytt sätt att hitta en sund värdering på sig själv. Kanske det är det som kallas självkänsla?
Hundlycka!
Efter en lång dag på jobbet hämtade jag upp Kicki och hennes hund Dalia. Dagens aktivitet blev en liten utflykt på de fina naturreservatet Vellinge ängar, en plats som jag bara älskar. Det finns ingen plats som känns mer hemma och lugnande som den, där är jag ett med naturen. Den som uppskattade det mest var dock Dalia, det märktes redan när Kicki släppte henne lös. Hon sprang som en galning och rullade sig i gräset och de torra koskitarna. Inte nog med det tog hon även ett och ett annat dopp i havet och såklart grävde hon i sanden. Själv satt man på en filt och åt frukt och drack bonaqua *mumsigt*. Dock blev det lite kallt även om solen kom fram helt, men det var alldeles lagom för oss och speciellt för Dalia, som nog kommer att sova gott i natt....
Våren är här!
Neas fotobilder
Här kommer även en bild på mina skor: Jing och Jang
Nu kanske man inte ser hur svart den är, men det mesta finns på sidorna.
Toareligion
Alla har vi våra ritualer när det gäller våra toalettbesök. För en del handlar det om allmäna toaletter och för andra handlar det om ALLT utanför hemmet. Det finns även de som väntar in i det sista innan de behöver gå på toaletten. Men som man brukar säga: Nöden har ingen lag, och när det är kod röd på blåsan är det bara att kavla upp ärmarna och ta fram sitt bästa toatrick! Som min systerdotter...eller vad sägs om detta mästerverk?
Anmälan till studier...
Jag är en person som kännetecknas av att göra många saker i sista minuten. Saker som kanske undgår detta är väl att börja plugga, köpa biljetter till tåget och planera vissa saker, men annars är jag väldigt seg. Kommer aldrig glömma min överraskning, som jag hade för mina kompisar. Såklart blev den inte klar förrän halva kvällen hade gått, men mina kompisar var ändå väldigt tålmodiga för den lilla sak jag jobbat med så länge. Tog halva dagen att göra det men det tog ca 6 minuter att se det. Men i all fall...
Nu har portarna öppnat för att söka till högskola/universitet, ja de flesta utbildningarna. Förra året skickade jag iväg mitt arbetsprov sista dagen ca en halvtimme innan posten skulle hämtas och det var med nöd och näpe som det kom fram i tid. Samma sak var et med anmälan till högskoleprovet, där anmälningen och inbetalningsavgiften betalades ca 10 minuter innan tolvslaget.
Den här gången är det dock annorlunda. Jag har nämnligen redan lämnat in min ansökan till utbildningar. Första valet blev socionom, samt val 2 och 3 med. Det gäller ju att vara säker på att man kommer in, för även om man har ett högt betygsnitt ska man komma ihåg att det är rekordmånga som ska söka i år. Håll huvudet kallt och ropa inte hej förrän du är över bäcken. Nu ska jag bara komma ihåg att skicka iväg kompletterande uppgifter om min arbetslivserfarenhet...innan den 15 april!
