Kommer ni ihåg dessa bilder?



Detta är bilder på det som jag sa var mitt "hemliga" projekt. Kan väl inte påstå att det är 100 % kvar eftersom vissa detaljer inte riktigt var genomförbara men jag tänkte ändå visa vad jag lyckades åstadkomma förra sommarn och som jag tänkte fortsätta att finslipa i sommar.



Yes min fina katter har fått ett hus. Tanken var att det skulle vara balkonglådor och grejer men med tanke på fuktskador tänkte jag att det var bäst att låta bli. Den lilla krukan med plastpåse ska bli ett komplement till balkonglådorna med kattgräs. Hittills verkar både Vicky och Lisa gilla huset =)

Idag gick jag upp halv 7, förstår ni HALV 7 på en ledig dag! Man kan säga att det var både frivilligt och inte eftersom både jag och Ninita visste konsekvenserna av att sova över hos Mimi. Off we went vid halv 8, sedan fick jag och Ninita uppleva en väääldigt lång reseroadtripp tåget gick inte förrän 50 min, sen missade vi bussen och fick vänta 35 min efter vår tågresa som tog 30, sedan var det ju bara 40 min bussresa också. Ja, det blir så när det är söndag och man missar bussarna precis, men mysigt var det! Jag och Nina mötte lyckan när vi upptäckte att Espressohouse var öppet, inga sura miner här minsann!

Nu väntar ännu en kursbok i kopierat format (ja man får kopiera för privat bruk) ute i solen denna annandag. Tjingeling!

Att leta efter kurslitteratur är lite som att öppna ett nytt spel, man vet aldrig riktigt vad som väntar en och man blir frustrerad för att man inte får ihop det! Jag och kursböcker är INTE vänner just nu, jag och bibliotek är ännu värre just nu. Vill verkligen inte behöva sitta på biblioteket för att läsa en bok, sa jag en? Jag menar 3...tills på torsdag...

Maxiklänning passar inte min kroppsform
En liten frappino är större än vad den verkar vara
Hallon och choklad är gott
Man ska aldrig prata om håll när man springer
Min monsterträningsverk sedan i torsdags kommer ersättas av en ny i morgon
Jag är så mycket bättre på att motivera på en cykel
Jag kan faktiskt jogga länge

Idag är en sådan där fri-day! Tentan är avklarad, fåglarna kvittrar, Johanna är i Växjö och snart är det sittning med musikaltema. Har bestämt mig för att vara hippie ur musikalen Hair. Kanske inte det bästa, blir lite av en favorit i repris men vad gör det! Kan kanske spela ut min roll ännu bättre just bara för att jag varit hipie innan..får gå runt och sjunga "aquarius". Lite mer anständigare också än att göra can-can ur Moulin Rouge.

Lite såhär får det bli...

Fenomenet har vi alla hört förr och ofta låter det såhär: "Min flickvän blir sur om jag inte...", "Nej så kan jag inte göra för min flickvän har bestämt..." eller "Min flickvän är så otroligt gnällig jag orkar inte prata med henne...". Hur många gånger har man inte undrat hur ens killkompis tjej egentligen är eller skapat stora förutfattade meningar om vilken ragata hon kanske är. Min fråga är då, finns det sura flickvänner eller är det ett fenomen skapat ur en naturlig reaktion?

Jag tänkte på det. När man träffar sin pojkvän är man oftast den söta, glada och roliga tjejen. Ja, glad är ett riktigt bra ord att beskriva det och det är ju klart att man är glad när man träffar killen man är kär i. Men kan man alltid vara glad? För när den nykära känslan börjar avta och känslorna djupnar börjar man öppna sig på ett annat sätt och flera sidor av en själv kommer upp, är det då inte så konstigt om man surnar till då och då? Att kunna tillåtas vara sur eller till och med sura på varandra känns som ett ganska sunt beteende.

Skulle ens pojkvän börja umgås med sina tjejkompisar som alltid är glada är det ju klart att flickvännen i jämförelse inte alltid är lika rolig. Men har vi flickvänner då en anledning att vara just sura? Jo kanske ändå! När vardagen kickar in kanske just killens så söta beteende inte är lika sött längre. De dära strumporna som han så sött alltid glömmer skapar numera extrema irritationer. När han umgås med sina vänner kanske tjejen känner sig ensam och därför oskyldigt undrar när killen kommer hem, medan killen tolkar detta som ett försök att förstöra en riktigt bra grabbkväll.

Så är kraven rimliga eller har flickvännen bara förvandlats från den heta, spontana och glada tjejen i förmån för en sur, tjatig bitch till flickvän? Och största frågan, kan man få vara henne utan att känna att man utmanar ödet att bli stämplad som tjejen, som gör sin kille till toffel bland hans killkompisar? Ja man kan ju undra?

Undrar om jag är den sura flickvännen? Är du? Och finns det ett liknande beteende bland killar?

Yes that's my kitty!