Nyårsafton, glitter och glammor. Nu ska det nya året invigas med pompa och ståt! Vad förväntas nu 2009? En sak jag tror de flesta förväntar sig är en ny start. För är det någon gång på året, som vi kan starta om på nytt, så är det på nyårsafton. Vissa firar sin nya start med sina vänner på krogen, andra med sina nära och kära, tryggt i hemmet. Möjligheterna känns på något sätt alldeles obegränsade. Själv ska jag inviga min nya start med min älskling och hans vänner. 

Livet blir aldrig som man tänkt sig. Det är 7 sanna små ord, det vet jag nu i all fall. Har haft fina små planer som jag inte kunnat genom föra pga av at det just inte blivit som man tänkt sig...för att ta ett bra exempel på att denna teorin fungerar: 

Äntligen kommer den där filmkvällen som jag berättade om. Visserligen har den redan varit men nu skriver jag om den, för alla er som väntat. De mesta vi gjorde var densamma, dock hade kvällen med sig lite överaskningar. 

Igår var jag, Katti och Alice i stan för att kolla in mellandagsrean. Bestämde oss för att äta frukost i stan, givetvis blev det esspressohouse även om frukosten bara serverades till klockan 11. Bara en timme för sent men, men. Självklart var det smockat i stan, om inte på gatorna så inne i butikerna. Vi gick in på Sarah, där det antagligens var värst i hela stan. Överallt var det fullt med folk och trots att vi valde att prova våra tjejkläder i barnavdelningens provrum, fick vi vänta 20 min innan det blev ledigt, och då var det bara två tjejer framför oss. När vi alla tre bestämt oss för vad vi ville ha, ställde jag mig i den minsta kön, av alla 4 våningar! I den kön fick vi vänta i 40 min!! Helt ofattbart! När vi väl kom ut ur affären lovade jag mig själv att inte gå in i en affär med lika lång kö...fick i all fall köpt en klänning =) 

Julfton, den stora dagen med stort D. Även premiärdagen för mig och Kickis sång i kyrkan. Orolig, som jag var, att missa det på grund av min förkylning, hade jag laddat med te och halstabletter. Tur var gick det att sjunga utan att någon ströps, behövde dock lite backup från syster min, till kantorns stora förtjusning (då hon sjöng lite stämmor). Sången blev verkligen en succé och vi fick många lovord från åskådarna. Kicki, som såg så nervös ut i början släppte verkligen och sjöng, som en ängel. Från kyrkan hem till julstress, där paketen landade under granen, en halvtimme innan alla kom. Det blev verkligen liv i luckan och min enda tanke var "va familjens optimist, tänk glada tankar. Antingen blir det den bästa julen någonsin eller den sämsta". Tack och lov blev den inte den sämsta =) 

Hade filmkväll i lördags hemma hos mig. Egentligen var det en fest men vi kallar det alltid för filmkväll, trots att vi aldrig ser på film längre. Ska lägga upp och parat lite om vad som hände denna kväll men jag har inte tid just nu. Därför får ni nyfikna vänta lite längre. Vill säga att jag hoppas ni som var där hade kul, även Johan som utsattes för Hanne och Iceys hånglande (Det är inte fel att hångla med sin kille Hanne). Måste tacka Alice och Ola för det trevliga samtalet då alla somnat. Måste även ge en eloge till Icey som förgyllde in i det sista med sin stela fiskpinnepose, som du faktiskt inte kommer ihåg (konstigt nog)...Här har ni i alla fall ett  litet smakprov på vad som kommer....det får illustreras av Icey, Hanne och Disa. Superhärlig pose må jag säga =)

Jag har åkt på en förkylning, som satt sig i halsen precis lagom till att jag och Kicki ska sjunga på julafton. Det är tacken för att man leker med småbarn och torkar näsan på dem. Det börjar dock övergå till näsan nu så om jag har tur, kan jag sjunga i kyrkan på julafton, fast lite svagare än vanligt. Syrran har lovat att ställa upp och sjunga om jag inte kan eller om jag behöver backup med rösten. Men vad som än händer ska jag vara med i kyrkan, som stöd till Kicki. Tycker hon är modig som vill ställa upp på detta. Om det är jobbigt men känniskorna elle rom hon glömmer texten kan jag sitta längst fram och mima, så slipper hon känna sig förvirrad. Går i all fall på en kur gällande citron-te med honung och mjölk, samt halstabletter och näsdukar. Vi får se hur det slutar...vill ju så verkligen sjunga i kyrkan!!

Såja nu har man lagt ut bilder på mitt äckliga hår. Tack och lov är det feta borta nu, känns som paradiset, även när mitt hår är smutsigt. Men det kommer jag nog inte tycka om några dagar igen då det blir smutsigt igen. Lösningen blev otaliga gnugningar i håret med Biolage schampo. Det funkade bäst...visserligen blev jag anklagad för at ha gjort slut på halva min systers schampoflaska, men min systerdotter kan intyga att mitt hår var en katastrof och har man erbjudit sig sitt schampo i stora katastroftider så får man räkna med det. Får tacka henne med en liten julklapp, om jag hinner köpa en...jobbade idag och ska jobba i morgon så vi får se. Har ju så mycket att göra på jobb...Men det är roligt tycker jag=)

I tisdags berättade jag om min hårkatastrofoch berättade att jag längtade tills nästa dag jags kulle duscha. Det slutade såhär...Till min stora besvikelse blev det inte bättre, av att jag duschade igen. Tyckte till och med att håret såg mer fett ut, än dagen innan. Denna gången fönade jag även håret, för att hinna med Nea till skolan. Jag satt bokstavligen och grät framför spegel och funderade på att ställa in allt...bestämde mig istället för att sätta upp håret bak och sätta luggen i klämmor. Tack och lov blev det inte så tydligt då. 

Jag har ett stort tips eller rättare sagt ett råd, som jag hoppas alla följer. Var hos min frisör igår och klippte mig och, som alla frisörer brukar göra, så stylade hon mitt hår med. Såklart blev resultatet superfint och jag gick därfrån nöjd men som alltid vaxig i håret. I håret satte hon 4 produkter: Vax, nån spray, fix till luggen och ett kalkpuder, som ska ge mer volym. Det kalkpulvret också gör är att håret blir matt, och då menar jag väldigt matt. 

Kan man vara expert på förhållande även, om man inte har så mycket erfarenhet? Och har man rätt att leka Afrodite, även om man aldrig kunnat sätta sig in i samma kärlekssituation?

Fick precis reda på att mina två kompisar haft en het diskussion angående svartsjuka i förhållanden. Det hela har lett till att de inte pratar med varandra och att vi har fått en så kallad "dagissituation", dvs att båda beklagar sig och ingen vill ta steget till förlåtelse. Som kompis till båda kommer jag bli inblandad även om jag inte vill. Och detta endast för min livsmotto "Alla ska leka med alla". Jag gillar inte när folk är ovänner och jag är en sådan person som ofta ingriper för att få dem sams. Detta har jag gjort lite för många gånger med mina föräldrar, vilket inte funkat på dem. Dock är mina föräldrar lite av ett dött lopp, som levat ihop lite för länge. Så långt har min vänner inte kommit än, hoppas jag i all fall.

Vad jag förstått så tycker min ena kompis att min andra kompis (som bara haft ett seriöst förhållande) inte har tillräckligt mycket erfaranehet till att uttala sig om kärlek och svartsjuka. Att han inte kan sätta sig in i hennes situation och förstå hennes resonemang och erfarenheter, för att hans förhållande enligt henne knappt räknas. Dock har min andra kompis varit med om svartsjuka, det kan ingen ha undgått. Händelser ger en erfarenhet. Vad jag undrar är; har man rätt att ge råd och ta ställning, även om man inte upplevt samma sak? Är man befogad att ge råd och tro sig få rätt i diskussioner? Och hur kan man veta att det är rätt?

Jag tar verkligen inte någons parti och jag vill verkigen inte att mina vänner ska vara ovänner, men deras diskussion intresserade mig. Kan en oerfaren vinna en diskussion med en erfaren? 

När jag gick i högstadiet  kallade jag mig själv för afrodite för jag la mig alltid i, i andras kärleksliv. Man kan säga att frågan "Hur går det med kärleken", var min rutinfråga. Jag var den som gav alla råd trots att jag själv bara fantiserad att kärlek skulle hända mig. Än idag måste jag störta in om någon har problem, jag ger råd och funderar lite då o då vad jag ska göra med mina singelkompisar...jag kan ju dock påpeka att jag inte längre behöver fantisera om kärlek. 

Trots att jag bara drömmde om kärleken, gav jag folk råd. Därav tror jag att man visst kan ge råd även om man saknar erfarenhet. Genom att höra om andras kärlek fyllde de upp en liten bit av det jag saknade. Det gjorde mig erfaren och visste vilka gropar jag inte skulle hamna i. Det gjorde mig erfaren.

Dock vet jag att ingen tycker om att bli uppläxad av en rookie. Vad tror ni Nelson Mandela skulle göra om någon försökte övertala honom att han har fel trots alla hans fleråriga erfarenhet inom FN? Samma sak är det när småbarn läxar upp en. Man tänker: Vad har du att komma med du, som är så liten, kom tillbaka när du är stor nog!

Frågan är, vilka erfarenheter som räknas och vilka som inte gör det? Kan man bli erfaren av andras erfarenheter?

Jag tror att min kompis blev arg för hans erfarenheter inte räknades för min andra kompis, som i sin tur inte gillade att bli "uppläxad" av en rookie. Egentligen vet jag inte vad som diskuterades eller vad som togs sades. Jag försöker hålla mig utanför och se det på olika sätt. För är det något mina erfarenheter och kära pojkvän lärt mig, så är det, att det alltid finns två sidor på ett mynt. Det gäller även att se den andra sidan än den man står på. Det är bara då vi kan acceptera varandra i diskussioner och skapa en djupare förståelse för, varför man har de tankar och åsikter, som man har. Det är då vi växer som människor...

Av alla högtider, som finns måste jag säga att julen är den mysigaste av dem alla. Det bästa är, att den skapar en sådan mysfaktor. Sen har julen så många olika moment. Det handlar inte bara om en dag eller en helg, utan om lucia, julafton,juldag och nyår. Det är som ett stort kinderägg med massa överaskningar i en.

På julafton, alltså den 24 december, ska jag och Kicki sjunga i Vellinge kyrka. Igår var vi och provsjöng tre olika låtar för att se vilken som lät bäst. Istället, för att välja en låt, beslöt kantorn att vi skulle få sjunga alla tre. Tur var nog det, för alla tre lät jättebra, hade varit jobbigt att välja. Jag och Kicki  har länge velat sjunga i kyrkan och nu fick vi äntligen chansen, så om ni är nyfikna, kan ni komma till Vellinge kyrka klockan 12  på julafton och lyssna på oss. 

Jag måste erkänna en sak. Jag är en riktigt dålig bloggare, känner jag i all fall. Här lovar jag ett inlägg om mamma mia och så tar det år och dar innan ni får ett. Men nu är det äntligen här, min uppfattnig om musikalen mamma mia!

Aaaaa jag får krupp! Blir helt galen för den här dagen är inte den bästa alls! För det första åker pojkvännen till Oslo på kurs och ska vara borta i två veckor. Går upp kvart i 6 för att prata med honom ovh hålla honom sällskap på bussen till göteborg. Såklart har han musik i öronen och hör inte sin telefon. Lägger mig igen och eftersom jag inte kunnat somna så lyser fortfarande min adventsljustake...vaknar vid 10 men går upp vid halv 12, ögonen är fortfarande helt svullna efter att jag gråtit. Helt varm ch äcklig känenr jga mig på insidan av kroppen. Börjar göra mig i ordning, äter frukost, så jag hinner med allt innan Kicki ringer. Hon skulle till läkaren vid 11 men sen skulle hon ringa när hon är hemma. Såklart ringer hon inte alls!Iställer får jag ringa hem, mobil och till och med till hennes mamma, men ingen svarar. Pratar med Katti som har en lika pain in the ass day...Vid 2 ringer Kicki som äntligen kommit hem efter att ha shoppat och ätit lunch med sin mamma. Sedan verkar dagen gå uppåt och jag hittar till och med lite julklappar till de mindre barnen. 

Idag har jag lekt med Katti, som kom hem till mig igår. Igår hade vi en mycket trevligt spelkväll med Nina och Sara. Katti vann på cluedo och jag vann på rappakalja, trots att jag låg sist väldigt länge. Måste få tacka er tjejer för en mysig och rolig kväll. Måste ge alla en eloge för att ha skrivit nått på ryska. 

Det var ett tag sedan jag uppdaterade er om vad som händer och har hänt...Detta kan bero på att jag har haft full rulle nu i flera dagar. Älsklingen åkte hem efter att ha varit här i en månad vilket var väldigt jobbigt, men jag känner att jag har klarat det bättre än vad jag trott. I onsdags var jag och såg musikalen mamma mia, på engelska. Den var bra och jag lovar att den gav abba abstinens. Tänkte berätta mer om detta i ett eget inlägg senare. Torsdag och fredag har bara beståt av jobb i princip. 

Jag satte mig ner idag för att titrta på årets julkalender. Visserligen en dag försenad men desto tidigare man börjar desto mindre missar man. Kom dock fram till att detta måste vara en av de sämsta julkalendrarna någonsin! Ska ge det fler chanser men det jag såg var inte lovande. Massa rapar och tråkiga vuxna karaktärer som är menade att vara roliga. Det går verkligen inte hem hos mig. Och speciellt inte de onda krafterna i form av "kycklingfolk", Usch! 

I lördags fyllde min kompis Nina 19 år. Detta firade jag och Marcus med att överaska Nina i sitt hem med ett singstar summer hits som present, en present som hon blev väldigt glad över. Själv stod jag i flera timmar och funderade på om jag skulle köpa the sims 2 istället. Ni kanske undrar varför jag skriver om detta nu 2 dagar efteråt men saken är den, att jag skrev världens sämsta hälsning i hennes gästbok... 

Jodå tror det eller ej men jag har fått en anställning! Visserligen är det bara 20 timmar i månaden men det gör ingenting. Det bästa med detta är att jag får betalt för att vara med en av mina bästa kompisar. Kicki och jag har varit bästisar (som man sa när man va liten) sedan dagis. Hon är verkligen en underbar människa och en go kompis. Det var hon som gav mig möjligheten att bli hennes ledsagare.