Många gånger slår nog tanken att personen i fråga är ganska otrevlig. Varför hälsar inte personen? Va fan vi har ju snackat med varandra på den festen ju?! Men tänk om denna "otrevlighet" är ett tecken på osäkerhet? Tanken slog mig att gränsen är ganska fin när det kommer till det. Personligen kan jag vara supertrevlig i ett sällskap medan jag får total tunghäfta i andra. Upplevs jag då som otrevlig och osocial? Och inte är det lätt att bryta sin tunghäfta och dra till med sin delvis supertorra humor. Det finns ju risk för ytterst pinsam tystnad och hur ska man då uppfattas? 

En klok dam sa en gång vad andra tycker om dig är inte din ensak... Kanske något att tänka på när man sitter där med tunghäfta, du år ju inte otrevlig, bara lite blyg...