Så då kom äntligen 2014! Som alla andra första dagar på ett helt nytt år så skapas en massa förhoppningar. Dock känns det verkligen som om 2014 kommer att bli ett riktigt bra år. Visserligen försöker jag alltid toppa vart år och det känns möjligt även detta året, även om 2013 har varit ett riktigt bra år. 

 

Under år 2013 har jag tagit examen (kändes som om studierna aldrig skulle ta slut!), jag fick en fast anställning, jag fick min första betalda semester (har inte haft semester på flera år så det var verkligen lyx) och som grädde på det moset av semestern så åkte vi till Kroatien och gick på bröllop. 2013 gav mig även en fet nacklåsning men den planerar jag att byta ut under 2014 men några extra muskler =). Ja det är i princip mitt nyårslöfte. Känner att det där med att börja träna det kommer aldrig ske, det gör jag redan i den mängd som jag mår bra av. Dock har jag lovat mig själv att prova pilates i vår.

 

Även om det hände väldigt bra saker 2013 så var det ändå inte mitt bästa år. Tror verkligen att 2014 kan toppa 2013. Hoppas på lite fler skatt, mindre soffpotatisliggande och en riktigt fet nyårsfest inför 2015. Hoppas även på den bästa 25-årsfesten man kan ha samt två djävulska möhippor för både Evelina och Johanna som tänkt "close the deal" med sina fästemän. Hoppas även jag får ha ett litet finger med i spelet när det gäller min kompis Johans svensexa som jag velat gå på sedan jag var 16 (han har sagt nej vid varje förfrågan but I won't give up).

 

Ohh tänkte även försöka ta en bild varje dag klockan 21.00. Har snott konceptet från en riktigt smart kille som gjorde samma sak fast varje fredag. Kommer dock spara the "masterpiece" tills 1 jan 2

15. Det blir ju roligare så ;) Kan avslöja att första bilden togs på Icey, Jens och Marcus när vi spelade hjärnsläpp. 

 

 

Jag vill även säga några kloka ord om nyårslöften. Dem slår inte in om du verkligen inte menar det, seriöst 10 kilo går inte av av sig själv. Världsfred är inget dumt nyårslöfte även om det känns omöjligt. Så länge man gör vad man kan och försöker bidra med världsfred så är det är just det som räknas. Det är inte alltid resultatet, det där mest perfekta som är det viktigaste. Det är det där lilla steget mot förändring, den lilla skillnaden som gör skillnad och hopp om att det någongång kan bli så som vi strävar.

 

Och så var det en sak till... Det är okej att inte vara perfekt. Hellre vara lite naggad i kanterna med potential att bli fantastisk än att redan vara fulländad. 

 

Som sagt...