I morgon börjar skolan...ja vad ska man säga, det är väl på gott och ont. Detta året känns dock som om det kommer bli riktigt bra ändå. Om allt går vägen så kommer jag och Johanna att bli roomies, sen kommer älsklingsMarcus också! Sen är det jul och hela årets bröllopsplaner, ja och innan jag vet ordet av så är det sommar och mitt andra år på universitetet är avklarat. Om jag sen även har tur så kanske jag får återkomma till dagis och alla de söta ungarna! Det roliga är att jag säger såhär varje år, men det kommer verkligen bli ett toppenår...dessutom har jag bestämt att jag ska på utflykt med mina vänner i tält eller något. Oh, oh, till våreb är det dessutom dansuppvisning, ohhh detta kommer bli bra!

Sommarens bästa bild! Jupp det är Mimis panna!

När vi pratar om kvinnliga hjältar/helgon, ja kalla dem vad du vill, så brukar vi ofta nämna kvinnor som levde långt före vår tid. När vi talar om vår tid är det lätt att nämna kvinnor som Oprah Winfrey och Aung San Suu Kyi, vilket för mig verkligen är hjältar. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på alla de kvinnor som kanske aldrig kommer att uträtta stordåd, eller få en stor utmärkelse för sina insatser för männskligheten. Dessa kvinnor som vi ser överallt, som kämpar för att få dagen att fungera, som sliter på jobb för att kunna ge sina barn ekonomisk trygghet, de som kör hämtar sina barn mitt i natten för att de ska känna sig trygga, eller som alltid tycks bränna muffinsen men som gör det för att vi så gärna ville.

För mig finns det många förebilder att se upp till, men den som alltid kommer vara min stora hjälte, jo det är min mamma. För utan henne så skulle nog vardagen inte kännas lika trygg och bra, som lagar annan mat bara för att jag inte tycker om maten eller vad det nu kan vara.

Det är de små sakerna som gör skillnad, och för det vill jag påstå att alla dessa kvinnor (och män också), som kämpar för att få vardagen att få runt, är hjältar. Låt oss kalla dem för vardagshjältar! För dessa kvinnor, som min mamma, hur långt de än är från Nobelpriset så behöver de inte uträtta mirakel för att vara förebilder.

Hon är min mamma och jag beundrar henne bara för det (och mycket annat hon gör, både för mig och alla andra)!

Skrivit in schemat kalendern
Dammsugat
Tvättat toaletten
Målat andra lagret på mitt projekt
Duschat och fixat fötterna
Dammat
Skrivit lite musik med syrran
Spelat in en til videofilm
Och klockan är bara halv 9!

Det är helt sjukt vad jag har varit produktiv idag!

(Fast det kan också bero på att jag gick upp vid 8 idag, så jag har haft lång tid för att bara flumma runt)

Idag råkade jag radera min papperskorg på skrivbordet och nu får jag inte tillbaka den på NÅGOT sätt alls. Det sjuka är att när jag går in på dator så hittar jag papperskorgen där, men så fort jag ska lägga över den på det "riktiga" skrivbordet ja då blir det bara en genväg till papperskorgen...jag tror jag får spader. Det är lite av ett lyxproblem som bara vi lite mer datapetiga personer klagar på, men ändå fortfarande väldigt störrande! Någon som vet en lösning på problemet??

Idag fick Kicki sig en riktig utmaning då hon tog med sig sin hund på bussen mot Bo01! Säg vad ni vill men jag får lite julkalenderkänsla av att gå mellan dessa husen, och då tycker jag ändå att julklalenderhus ska vara små gulliga, som en liten by. Allting gick otroligt smidigt, förutom att vi missade bussen hem med 1 minut, men vad kan man säga, vi fick oss i alla fall redigt med motion, citerar Kicki:

"Usch så här svettig har jag inte varit på länge jag måste få bättre kondition"

Det ironiska är att jag alltid lyckas tvinga Kicki att gå snabbt eller springa för att vi ska hinna med en buss. Tro mig det handlar inte om att tvinga någon till motion, men jag antar att Kicki tänkt tanken.

Pssst...visst är bilden fin?? Jag tog den alldeles själv, tro det eller ej!

Okej nu ska vi göra en liten omröstning. Eftersom folk alltid ska ha så himla mycket åsikter så ska ni få rösta vilken bild som är finast. Kalla mig ego, det är helt okej idag men detta har ett syfte, tro mig! Så när ni bestämt er så klicka på kommentarer (under inlägget på höger sida) och sedan släng in en kommentar...Tack =)

Bild 1.


Bild 2.


Bild 3.


Bild 4.


Bild 5.

Pssst...fler bilder kommer i morgon =)

Nej nu får jag packa ihop mina noter och sjung upp så jag hinner till bageriet innan de stänger!

Just nu känns det som om jag står i en startgrop och bara väntar på att få hoppa ur den och starta mitt liv. Jag vet att jag säkert låter lätt naiv när jag säger att jag vill flytta nu trots att jag har det så bra hemma och inte behöver ta ett lån. Men någonstans på vägen känner jag att jag måste få växa lite. Jag vill bo med en kompis innan jag och Marcus flyttar! Jag vill betala mina egna räkningar! Jag vill äta knäckebröd! Ena sidan av mig tror att det hela går för snabbt, men samtidigt kan jag inte gå och drömma mig 10 år frammåt, vem vet hur det blir då?? Hela bilden kanske rasar bara för att jag drömmer så mycket nu? Alla andra klarar det, varför skulle jag då inte göra det? Visst är det smart att spara pengar och bo hemma, men ibland frågar jag mig är det värt det? Hade detta inte varit aktuellt om jag inte hade haft Marcus?

Just nu vill jag bara leva <3

Jag bara fullkomligt älskar när det regnar! Det finns inget mysigare än att bara sitta inne, under ett varm täcke, kanske lite varm choklad och bara MYSA! Men idag så fick jag lite förståelse för alla ni "icke-fan-av-regn-personer". Kände verkligen att världen behöver en ny form av transportmedel, typ en sådan som i pensionsreklamen där de skickar ungarna på dagis med hjälp av att trycka på en knapp.

Men tyvärr har teknologin inte kommit SÅ långt, så det var bara att klä sig som en sådan där röd trafikkon och ta sig ut i regnet. Inte nog med detta var vi inregnade på ena hållet så fick köra runt alltihopa. Man märker verkligen att det inte är lätt då folk som var strandsatta på andra sidan viadukten började ta av sig skorna och går över. Tack och lov slapp jag detta.

Men det är lite surt när solen kom fram när man kom hem från jobb och att det dessutom slutade regna...fast trots detta så måste jag säga att jag fortfarande älskar regn, men under förhållanden som innebär att man inte behöver ta sig ut till jobb...

Nu har min bror äntligen fått tummen ur *** och friat till sin sambo. Tro mig efter år av väntan och flera samtal om "vad ska vi ha på oss och sjunga när Veronica och Branko gifter sig" så gjorde han det äntligen. Lever fortfarande på ett litet lyckorus eftersom jag insett att detta kommer göra det såå mycket lättare att studera i höst eftersom mina tankar alltid kan gå till bröllopsfixeriet!

Jo minsann, jag ska få vara med och hjälpa till med bröllopet (vilket jag inte trodde med tanke på min tendens att överentusiastisera saker). Just nu håller jag, Nina och Steffie på att leta fina bröllopslåtar så tänkte passa på att utnyttja min blogg till max! Så om ni sitter på en favolåt, eller bara råkar snubbla förbi en bra låt så snälla, snälla, snälla klottra ner låtens namn här på bloggen =)

Dina första drömmar om ett vrålåk började med den här...





Och slutade med en dröm om den här!


Men trots detta hamnade du med den här...



Och bytte ut den mot den här


Trots att du egentligen ville ha de här



alternativt med han här!





Fast den drömmen stannade här!

Träffade min chica Sophie idag för första gången sedan studenten, var har 2 år tagit vägen?! Ja det är sjukt men otroligt mysigt att vi fått upp kontakten igen. Sophie är precis som jag minns henne, fast bara lite mer vuxen och kanske lite lyckligare men fortfarande min sprudlande glada chica Sophie, tjejen som fick packa om hela sin resväska på Madrid airport för att slippa betala extra för bagaget var för tungt. Jag kommer fortfarande ihåg hennes nervösa och lätt stressade min när hoin bestämt sa "Ta byxorna" och "den ska ner i handväskan!". Snacka om vad vi har recap att göra! Ja det var verkligem skönt att träffa henne igen, min hippiefriend!

Och för att hoppa helt till något annat på 2 sek, så diskuterar Karlavagnen i SR språk och hur det är att byta språk. Tänkte att för er som tyckte min diskussion var intressant kan fördjupa er i ämnet. Själv ska jag lyssna på reprisen (eftersom jag inte fick igång radion), men har minsann skickat vidare mina tankar till SR.

De som känner mig, eller varit med mig på ett nöjesfält vet att jag är kalasdödaren när det gäller de "stora" karusellerna, ni vet berg- och dalbalorna, fritt fall...och alla de andra lite mer ångestframkallade maskinerna. Men igår tog jag mig i kragen (efter att jag gjorde en deal med Marcus) och hoppade ut ur min egen kropp och åkte kanonen på liseberg (som var den jag fasade för mest), uppskjutet och uppsvinget. Tror aldrig att jag kommer glömma bilden som fastnat på min näthinna när jag tittade rakt över marken, jag har ett ord att säga. ADRENALIN! Seriöst, på kvällen var jag så hög på adrenalin att jag inte kunde sluta skratta, vet verkligen inte vad som tog i mig.

De roligaste momenten igår var dock när Marcus åkte barnkarusellen med Viktor, när Viktor klappade ett litet barn på huvudet och utbrast "naaaaaw" och när jag drog med Marcus till sagoslottet. Jag menar, är man på liseberg och så utstå lite ångest så kan han gott få utstå lite förnedring :P

Marcus i barnkarusellern kommer i senare inlägg =)

Idag bär det av till karusellernas land...och jag har lovat att testa. Jag gillar karuseller men verkligen inte alla...hur ska detta sluta?! Aja...det är i alla fall fint väder och jag får säkert åka radiobilarna :P



Dont let the smile on my face fool you, I'm terrified inside...

Jag är hård av sten, inget kan komma åt mig
Känslan av att allt ont stannar på utsidan, skyddar mitt inre jag
Ord som cancer skrämmer inte
Ord som slut skämmer inte
Ord är bara ord, en handling, ingenting
Jag är hård av sten

Jag är mjuk som sand, allt kan komma åt mig
sent om natten det kommer och tar mig, allt ont
Känslor för mig skrämmer
panik
Jag, så sårbar och skör likt en vallmo, vars tunna blad faller vid en lätt beröring
Jag är mjuk som sand

Jag av sten och sand, vem är jag nu?
Bra dagar, dåliga nätter
Varm och kallt
händelser berör ej, händelser berör allt
tankar är hårda, jag tänker på dem
tankar är mjuka, de stannar en stund
Jag av sten och sand

Min mamma var 16 år när hon kom till Sverige, för vad hon trodde var för aatt hälsa på. Några dagar senare fick hon jobb på fabriken som hennes pappa jobbade på och hon var tvungen att lära sig språket. Idag pratar hon det som precis vem som helst, hemspråket pratar hon också men pratar främst svenska.

För ett tag sedan hade jag lite funderingar kring språk, för hur går det egentligen till? Frågade min mamma vilket språk hon tänker på och hon sa svenska, men tänk ändå tt hon en gång i tiden tänk på kroatiska. Jag menar någon gång måste hon ha ändrat,men när skedde det? När ändrar man språket man tänker med? Och är det fullt möjligt att bo i ett land, prata dess språk men fortfarande tänka på sitt hemspråk? Jag vet ju att det är möjligt men jag menar om man bott där så länge...när kommer brytningen?

Funderar lite på hur det gått med mina spanskplaner. Höll på att bli då duktig med spanskan, förstod ändå en hel del, om jag bara hade fått loss talet också. Då kanske till och med jag hade kunnat tänka på spanska. Nu är det bara pinsamt att man har MVG i spanska steg 5 och inte ens kan prata, PINSAMT! Känner att jag kan fortfarande rädda det men hur ska det gå till? Jag låter som en skiva med hack när jag ska prata, kul att vara lyssnare till det! Vill men kan inte, ellr vill med orkar inte...ja lite lat är man väl allt...jag menar kan min mamma kan jag! Generna av vilja måste ju gå i arv till någon, eller några...vilja och språkpress =)

Jag och chica Sophie i Madrids runnelbana...ohh det var tider det!

Alla har vi olika minnen från olika filmen. Det kan handla om första dejten på bio, filmkvällensom spårade ur eller bara den gången man mådde så sjukt dåligt. Det värsta du dock kan göra när du ska se en film för första gången det är att se 3:an eller 2:an utan att ha sett 1:an först. Detta gäller i synnerhet Matrixfilmerna. Kommer fortfarande ihåg mitt första Matrixminne. Jag, min kompis, hennes första pojkvän och hans kompis skulle gå på bio. Dum som jag var tackade jag ja innan jag ens frågat vilken film, vilket resulterade i de mest onödiga 95 kr jag någonsin lagt ut på en film eftersom jag såklart fattade ingenting. Dessutom (när det gäller Matrix) är det inte ens lönt att förstå vad det handlar om man inte sett den första filmen. Ni kan förstå att godisätande var en större prioritet än filmen?? Jag kan väl inte säga att kvällen var tråkig men det underlättar om man fattar innebörden av filmen. Johan och Kalle hade sjukt rätt när de sa: Du kommer inte fatta någonting! (Och OM de hade rätt!)

Igår satte i alla fall min kära pojkvän på Matrix (dena gång den första filmen), så nu kan jag äntligen säga att jag fattar Matrixfilmerna. Tro mig upplevelsen av 3:e filmen var bara skum, men nu förstår jag den med. Kan även förstå Kattis thing för Keanu Reeves, han är ju bara sjukt snygg i första filmen. Helt fantastisk vad film kan förena åsikter!

Nu är det bara att se alla de andra filmerna jag missat typ Rocky (har faktiskt sett en av dem), Rambo, Taxi osv....den enda jag tänker bojkotta TOTALT det är sagan om ringen. Vet inte hur många gånger jag sett början på den första, men ändå inte lyckats se slutet på den...efter ett tag tröttnar man liksom...