Min mamma var 16 år när hon kom till Sverige, för vad hon trodde var för aatt hälsa på. Några dagar senare fick hon jobb på fabriken som hennes pappa jobbade på och hon var tvungen att lära sig språket. Idag pratar hon det som precis vem som helst, hemspråket pratar hon också men pratar främst svenska.

För ett tag sedan hade jag lite funderingar kring språk, för hur går det egentligen till? Frågade min mamma vilket språk hon tänker på och hon sa svenska, men tänk ändå tt hon en gång i tiden tänk på kroatiska. Jag menar någon gång måste hon ha ändrat,men när skedde det? När ändrar man språket man tänker med? Och är det fullt möjligt att bo i ett land, prata dess språk men fortfarande tänka på sitt hemspråk? Jag vet ju att det är möjligt men jag menar om man bott där så länge...när kommer brytningen?

Funderar lite på hur det gått med mina spanskplaner. Höll på att bli då duktig med spanskan, förstod ändå en hel del, om jag bara hade fått loss talet också. Då kanske till och med jag hade kunnat tänka på spanska. Nu är det bara pinsamt att man har MVG i spanska steg 5 och inte ens kan prata, PINSAMT! Känner att jag kan fortfarande rädda det men hur ska det gå till? Jag låter som en skiva med hack när jag ska prata, kul att vara lyssnare till det! Vill men kan inte, ellr vill med orkar inte...ja lite lat är man väl allt...jag menar kan min mamma kan jag! Generna av vilja måste ju gå i arv till någon, eller några...vilja och språkpress =)

Jag och chica Sophie i Madrids runnelbana...ohh det var tider det!