What to be? Where to start? Should I teach you a lesson or should I just fall apart?
Is this better to be torn or should I bless you on your throne?
Where to walk? where to stand? Everywhere I turn there is sand
Falling deep, where's the end? What to do with you my friend?

I'm torn

// Emily Lundquist

Arg, det är känslan just nu
Vad är det jag känner
Vad vill mina känslor säga mig
Det känns så orättvisst, vill straffa dig hela ditt liv
Oacceptabelt att straffa
Är det frustration?
Är det brist på motivation?
Vad försöker de säga?

Vad gör jag här?
Borde jag vara där?
Varför fick jag inte vara med?
Ville jag följa med?
Är det av principen?
Svartsjuka?
Avundsjuka?
Vad är skillnaden?
Jag fattar ingenting just nu...
Blir bara arg av att läsa...
Orkar inte bära, låna, läsa eller titta på dig!

Jävla skoluppgift.



Nu känns det genast lite bättre...tack!

Som jag utlovade kommer här mina bilder på söta Nina när agerar modell. Denna gången slapp hon stå i kjol på en blåsig äng, eller mitt i vintern och frysa häcken av sig i ett par shorts. Kan väl inte säga annat än att jag är så otroligt stolt. Ni ska veta (om ni inte redan vet) att dessa bilder ligger just precis överallt men så är de ju så fina. Jupp de ligger till och med på en av Ninas bloggar (ja, hon har två). Telomin heter hon och finns både på http://telomin.deviantart.com och telomin.blogg.se (självklart skryter även hon).

Ja det finns säkert de som tar ännu finare bilder och ännu mer konstnärliga med fina kameror. Men som sagt, det behöver inte vara så otroligt proffsigt alltid. Med en digitalkamera (ohh vad jag älskar den), fantasi och vackra vänner kommer man ganska så långt...det blir mer personligt än ett besök på the studio (enligt mig).

Det var ett tag sedan jag drog med mig Nina och lät henne agera fotomodell. Det brukar alltid vara som så at jag står bakom kameran och Nina står framför men idag var inte allt som det brukar vara. Nej idag fick Nina tillfälle att plåga mig för alla gånger jag tvingat Nina stå på i isande vind och posera som att hon var hur bekväm som helst.

Ja, hungring, kall och lite stel kände jag mig när jag skulle försöka "slappna av" i munnen. Har en tendens att kröka på munnen så fort jag ser en kameralins. Det fungerar något bättre att le men ibland vill man ha fina naturliga foton. Lyckligtvis är Nina en tålmodig och otroligt duktig fotograf och kompis som lyckades få superfina bilder på mig. Det var kul att testa vad det är jag utsätter mina vänner för. Även hur sura och kalla de är när jag plåtat klart så lyckas de alltid mjukna upp av lycka när de inser att bilderna jag tagt varit värt det. Kände samma sak idag när jag såg bilderna Nina tagit.

Jag lyckades även ta superfina bilder på Nina, och hon ar lika nöjd som alltid (så nöjd att hon bytat profilbild på facebook)! Idag får ni nöja er med mig. Bilderna av Nina, ja de får ni se i morgon.

Jag är hård av sten, inget kan komma åt mig
Känslan av att allt ont stannar på utsidan, skyddar mitt inre jag
Ord som cancer skrämmer inte
Ord som slut skämmer inte
Ord är bara ord, en handling, ingenting
Jag är hård av sten

Jag är mjuk som sand, allt kan komma åt mig
sent om natten det kommer och tar mig, allt ont
Känslor för mig skrämmer
panik
Jag, så sårbar och skör likt en vallmo, vars tunna blad faller vid en lätt beröring
Jag är mjuk som sand

Jag av sten och sand, vem är jag nu?
Bra dagar, dåliga nätter
Varm och kallt
händelser berör ej, händelser berör allt
tankar är hårda, jag tänker på dem
tankar är mjuka, de stannar en stund
Jag av sten och sand

Kiss the rain

Whenever you need me

Kiss the rain

Whenever I'm gone, too long.

If your lips

Feel lonely and thirsty

Kiss the rain

And wait for the dawn.

Keep in mind

We're under the same sky

And the nights

as empty for me, as for you

If you feel

You can't wait till morning

Kiss the rain

Kiss the rain

Kiss the rain

You sound so close but it feels like you're so far

Think of me

Only me

Kiss the rain

Whenever you need me

Kiss the rain

Kiss the rain and think of me