Jenkan, Lunkan och deras Balle
Jag är en spdan person som inte alltid ringer mina vänner. Det är inte som att jag inte vill vara med dem tvärtom men jag lyckas aldrig iktigt ta mig till telefonen. Men härom dagen gjorde jag det. Smsade min kompis Jennifer (jenkan) som jag gick i samma klass osm i etan på gymnasiet. Det var sjukt längesedan vi sågs och vi har pratat om det länge. Skickade sedan sms till Challe som även gick i vår klass och gick med mig i halva 2:an med...allt slutatde med att vi bestämde oss för tat träffas idag =)
Fick även den brilljanta idén att bowla...hoppas nu bara att det blir av... har så många roliga minnen med dem...hur vi fikade varje onsdag på vår två timmars håla innan dansen. Vilket alltid ledde till att man mådde lite illa på lektionen. Och alla tråkiga bildlektioner jag och challe fått stå ut med, då vi fick lyssna på vår lärares hemska musik (tro mig ingen gillade den). KOmmer även ihåg då vi satt och spelade hänga gubben och tog en massa foton. Challe som alltid åt på något och Jennifer som alltid såg lite extra förvirrad ut...Det är mysiga minnen och jag hoppas att det kommer fler^^
Fotoporträtt
När jag hade konstutställning gjorde jag en tavla med ett minimiotiv på mig och min pojkvän. Min syster tyckte det var så fitn att jag bestämde mig för att göra en likadan till henne fats med hon och André. Detta blev resultatet...ska snart göra en till henne kompis Emma. Fast med hon och hennes pojkvän.
Mitt signum
Ofta när jag ska välja ett mönster eller ska börja på en tavla brukar jag oftast måla samma mönster. Men har kommit på att det är mitt signum. Har börjat övergå till lite andra motiv men i mångatavlar hittar man mina så kallade krumelurer, om du tittar nog kan du nog hitta den lite här och var...
Tavlan här under är min första tavla på så kallad duk eller som andra säger "canvas". Känns lite dumt att prata om hur mycket man gillar sin konst men är man inte nöjd kan man inte ta åt sig när andra gillar den. Och om ingen annan gillar den så kan jag i all fall känna att jag är det! Älskar färgerna och att jag lagt i lite gult och rött
Målade denna till min kompis...dock hade någon skurit duken lite nett så när jag skar ut min duk fick jag en ojämn sida vilket ledde till att hon var tvungen att kapa lite av motivet....något som jag tänklte på väldigt noga närefter
Present till syster min...
Bland alla lyckade fina tavlor måste det finnas ett misslyckande..det gestaltar sig i denna ganska smaklöst fula tavla...kommer nog alltid att ligga nerpackad någonstans om nu ingen vill ha den och får för sig att den är underbar...vilket nog sällan kommer hända...Dock lite krumelurer här och var..i mer kantig form
"Lady in the red dress"
Kan Alex simma?
Idag träffade jag Alex på Vanningen...hade precis påbörjat min 7:e längd då jag hadl plötsligt såg att bekant ansikte, men herregu det är ju alex! Vad gör han här? Tänkte jag...Visserligen kanske det inte är så ovanligt att hitta sin kompis på badhuset men det är så olikt han att få för sig att motionssimma, han brukar mest gymma eller spela rugby för att få sin motion, har dock en misstanke att hans mamma Eva släpat med honom...¨
Lovade även Steffie att åka rutschkanan och leka i vågorna, perfekt tajmat! Efter mina 30 längder var vågorna på gång, till min brorsdotters stora förtjusning. Efter plask och en macka disskuterade jag och Alex hår i armhålan, kanske inte världens mest normala ämne men det är jag och alex, vi pratar om allt konstigt eller lite småäckligt....
Efter 40 minuters dusch och bastande kom vi hem. Så nu är hela kroppen seg men fulla av endorfiner som skriker välbehag...eller du kommer ha ont i kroppen imorgon.
Simsim
Idag kom min brorsdotter Steffie hit vid ca 8 tiden på morgonen. Konstigt nog var huset helt tyst när jag vaknade vid 10. Då hade Mamsen och Steffie somnat igen...Snart ska vi i all fall åka till Vanningen och simma, vet inte om jag käner helt för det, är ju så fint väder ute (eller ja, det var i all fall sol). Men, men kan vara jag som är lat idag...har ändå bestämt mig för att palla mig dit, har redan satt på mig bikinin.
Gjorde en ganska kul sak, eller kul och kul den var mer lustig. Passade på att väga mig idag i bikini och mina leggins och även om man vet att legginsen inte vägde så mycket var jag bara tvungen att väga mig igen utan dem. Varför gör vi kvinnor så? Undrar om det är någon konstig del av oss som bara måste testa...kan ju alltid finnas en möjligthet tänker man. Tror ingen kan svara på det. Kan i all fall intyg er som tror jag börjat bli viktnojig att jag inte tänker banta eller försöka tänka tanken. Jag är så nöjd så =)
Myshumör? Tänd en brasa
Om du fryser i vinter, eller bara vill mysa till stämningen så tänd en brasa..finns inget mysigare sätt att väcka liv i jul/vinterkänslan. Nu kanske det ser ut som det exploderar i spisen men det är bara min kamera som inte hänger med^^
Med massa tänd ljus en mysig film och vram choklad med grädde och myskänslan är på högsta nivå, OBS killen gör kvällen fulkommligt obtimal...
Fågelbo vs Mariah Carey
Nu ska jag visa er hur man ser ut dagen eftre om man fylelr håret med saltvattenspray och hårtspray, samt fönar det upp och ner.....
Som sagt man ser ut som ett troll, utan smink dessutom...ser även ut som om jag dreglar eller något men det är bara min tandställning som blingar i blixten...But it won't be there far to long...
Som sagt det blev väldigt rufsigt men det va ganska kul...lite så mariah känslan..Eller bara fågelbo känsla^^
jag vet kasnke inte den mest underbara bild men det bjuder jag på...försökte le med ögonen fast jags er mer ut som den elaka vargen som snart ska få äta....
Det positiva med detta är ju dock att man kan forma vilken frisyr som helst...detta tex är bara uppsatt med en hårnål...kan du se den??
Gillade frissan, gav en klassisk-bal-look-känsal...detta var allt från den osminkade, rufsiga Emily som gick och la sig vid halv 7 (halv 6 eftersom man vred tillbaka klockan)...tjingeling..
Halloweenfilmkväll
Efter en snabb hårtorkning med en massa saltvattenspray och vanligt spray var håret nästan fixat. Efter sminkningen upptckte jag tioi min fasa att jag var så torr att foundationen hade gjort att huden var helt ojämn...Inget att göra åt för det var verkligen i sista sekund. Tack och lov hade Therese kollat fel på bussen vilket gav mig en halvtimme extra att ta bort, smörja och sätta igen...
Efter mycket och men kom jag och Therese dit men till min fasa hade någon tagit parkeringsplatsen jag blivit utlovad. Detta ledde dock till ett så fint fickparkeringssamarbete mellan mig och Therese. Några foto senare var vi framme.
Mycket av kvällen blev singstar, ut och in för att hämta/lämna människor och sen ganska mycket terapi. Men trots detta blev kvällen sjukt trevligt. jag och Alice skrattade tills vi hade ont i magen. Jag var nämnligen så kissnödig så jag hade ont i magen och alex låg o spydde på ena toan och Daniel på den andra. När Alex väl öppnade toan var jag inte kissnödig längre av många anledningar. Men tro mig hade ni vatt den som stod utanför hade ni nog också funderat på att gå ut istället. Tur i oturen mådde Daniel lite bättre och hade hållt toan fräsh och fin (tack och lov).
Tyckte det var kul med allas utklädnad, en liten eloge till Alex som faktiskt ansträngt sig att hitta något i affären...Alex vad skelett, Johan var döden, Hanne var zombie, Yingan och Nina var nån form av vampyrer, jag Emo, Therese var fallen ängel och Daneil en glad poje med propellerhatt frånlisseberg. Det var nog det populäraste plagget på hela festen...Alice som kom senare slapp hela utklädnadsgrejen och efter några timmar av dans, singstar, Dr Phil och lekar satte jag på mig mina reservkläder...
Tack alla för en otroligt rolig kväll. Ser fram emot nästa ^^ Och nu lite bilder för alla er nyfikna...
Jobbsökning
Såja, då har man varit flitig och skickat iväg några jobbansökningar och ringt både hm och dagis. För er som inte vet har jag varit arbetslös sedan studenten. Fast de där sommarmånaderna räknar jag fortfarande som sommarlov, så sedan augusti^^ Sedan des har jag sökt att möjligt, från djurklinik, butik, dagis och burger king. Det har gått si sådär med jobben och det ända jag lyckats med har varit lite extrajobb på ett cafe/cateringfirma. Men som sagt alltid något, vilket jag uppskattar väldigt mycket.
Idag ansökte jag bla på lite cafén och någon butik. Hoppas, hoppas...med tanke på att vi nu går in i en lågkonjunktur vill man ju gärna ha ett jobb, för det blir ju inte lättare när man senare kommer att få konkurrera med högutbildade och erfarna om de jobben som bara vi unga med sabbatsår kan söka. Det fixar sig säkert. Mitt stora motto nu för tiden är "jag kan inte vara arbetslös för alltid" och jag hoppas verkligen att jag har rätt...håller er uppdaterade om min stora jobbsökarutmaning. Motivationen blir inte lättare när alla andra får jobb...min älskade pojkvän har fått en jobbintervju och jag är bombsäker på att han kommer få det...det enda som återstår är att vänta och se...
P.s. Ni får gärna dela med er av era erfarenheter, det skulle bara göra mig glad =) D.s
Rosa Bandet
Var inne och tittade till några av rosa bandets auktioner på tradera, mest nyfiken var jag på designerklänningarna chic valt att bidra med. Trots att 3 av 5 kom över 1000 kronors gränsen så tycker jag ändå att de kom billigt undan, dels för att det är rosa bandet och dels för att det är svensk design. Måste dock passa på att ge Chic en eloge till Chic som drog sitt strå till stacken på ett roligt sätt. Klänningarna och även skorna blev väldigt roliga och det var svårt att hitta sin absoluta favorit då alla verkligen var must have dresses and shoes...
Favoriten bland Sveriges alla kvinnor var cocktailklänningen signerad Liselotte Westerlund. Denna rosa drömmen med de puffiga molnet nertill gick för 2025 kronor. verkligen en fin klänningen som hade suttit fint i min garderob, såklart!
Tvåan i detta underbara land av rosa klänningar var min favorit av Bea Szenfeld. den var verkligen söt med sina veck. Supergullig ^^. För att få den var budet att ha slått 1630.
Dagmars klänning "One of a kind" Såldes för 1224 ochså en klänning värt pengarna.
Den sista klänningen var Chics redaktör Charlotta Flinkenbergs favorit klänning. I en av chics upplagor avslöjade hon att hon tänkte lägga ett bud på just Fräuline von Hasts klänning med den blommliknande överdelen. Jättesöt klänning för övrigt med enastående kvinnor nertill med fina kläningar. Dock såldes den biligt, endast 675 kronor. Trodde faktiskt att den skulle vara favoriten bland kläningarna.
Hur gick det då för skorna? Jo högstbjudande blev 660 kronor vilket man idag kan få ett par Puma eller Nike för. Men som sagt smaken är som baken. Fina var de i all fall och den som slutligen kammade hem skorna kan skryta med att de är total orginalupplaga som ingen annan har. Bara det är avundsvärt!
För dig som inte hann in får hoppas på ett liknande samarbete nästa år men ännu vackrare klänningar. Det gör i all fall jag...
Halloweenfilmkväll
På lördag är det dags för filmkväll, den här gången med halloweentema. Det kommer bli singstar, säker eyetoy för att få pojkarna att röra lite på sig och såklart en massa gott gott...Får se vad jag klär ut mig till, Alex tog et väldigt seriöst då han faktiskt tänkt köpa en kostym. Mitt motto är mer fantasi och en bra sminkning. Håller dock med alex att det är lite svårare för en kille som inte ens har koll på vad en foundation är. Ska dra med mig Gustav också (min barndomsvän) så antar att jag kommer få klä ut honom...men egentligen man måste ju inte vara läskig på hallowen, så jag ska nog hitta något...:P Uppdaterar er om hur denna kväll gick samt lite bildmaterial..måste ju visa hur fint utklädda alla var^^ Ciao så länge
Våga vara matsmart!
Efter att ha fortsatt förlja matakuten så blir jag mer och mer fundersam på det där med tillsatser. Sitter just nu och dricker en proviva active och undara vad det är för fel på den. Det ända jag kan komma på som är negativt är aromerna och syran. Men undrar även hur kom vitaminerna i, är det genom frukten som man använder vid framställning, eller är de syntetiskt framkallade? Men hur ska man som konsument egentligen veta vad som är bra och dåligt?
Under tiden mamsen letade efter böner på Willys gjorde jag en liten research bland sylt- och cornflakesprodukterna. Kom fram till att det finns få varor som är helt godkända. Men hur ska jag som inte är insatt i produktionen veta vilka ämnen som är farliga? Och om det nu finns få naturliga produkter, vad ska man äta? Känns som om det borde finnas ett helt lexikon på vad som är dåligt. På vissa står det pektin, på andra står der E någonting. Jag menar hur mycket måste man krångla till innehållet på en syltburk, i slutändan är det ju bara sylt vilket jag tycker ser lika gott i affären som den man gör hemma. Burken och ettiketten kanske gör den lite mer attraktiv.
Upptäckte att till och med de ekologiska produkterna hade ämnen som inte var naturliga. Har därför ett förslag som jag tycker att alla ska kämpa för och det är att sätta mer krav på de ekologiska produkterna. För alla vill vara ekologiska och jag tycker verkligen att man ska börja tänka på var maten komemr ifrån osv. Men varför kan inte dessa produkterna vara naturliga hela vägen ut? Anser att det ska finnas en lagstiftning på de ekologiska produkterna så de blir naturliga så långt det bara går. På så sätt sätter vi även krav på de icke ekologiska. Om fler köper ekologiskt för att få bort tillsatser så måste resterande industrin lägga pengar på de dyra råvaror de idag ersätter med tillsatser, det kostar ju inte så mycket att framställa sylt.
Till sist vill jag bara uppmana alla som kan, vågar och vill! det går inte att vara helt tillsatsfri, men försök så långt det går och när det går att undvika och du inte har en syltmaja hemma var då lite klimatsmart och kör ekologiskt och så närproducerat som möjligt, för det tjänar miljön på =)
Rutor
Do you like what you see? Va meningen att jag skulle lägga in denna på tradera och aktionera ut dem, men eftresom jag aldrig kom på skott och kansk eskulle testa med något annat blev det aldrig av. Så om du är intresserad av denna, hör av dig så hör jag av mig...
Håll foten varm!
Nu när hösten klivit in med stormsteg blir det bara kallare och kallare. Då gäller det att hålla fötterna varma, speciellt om man är en sådan frusen person som jag. Är man kall finns det risk för förkyldningar och vem vill ha det? Och har man nu ingen pojkvän eller har en som inte gillar kalla fötter är lösningen ett par varma strumpor. Nu menar jag inga vanliga strumpor utan sådana sjuuukt mjuka och lena man gör mjuskdjur av ibland. vet inte vad de heter men de finns lite överallt, om inte på hm så på lindex osv...Jag har i alla fall två par ett par vitrandiga och ett par ceriserosa med en rosett och två bollar, som jag fick av min svärmor faktiskt ^^ De håller värmen, är inte klumpiga och så finns det i all möjliga färger, varför inte matcha kläder med strumpor?
Kameraskön
Dagen började väldigt seg och trots att klockan ringde klockan 9 kunde jag inte förmå mig själv med att gå upp. Hela kroppen skrek nej när huvudet ville att jag skulle gå upp. Efter lite mer sömn, frukost och funderingar på om jag skulle duscha eller ej stack jag och mamsen till bilbesiktningen och tro det eller ej, bilen gick igenom, trots att bromsarna var på gränsen. Klackade även upp mina älskade stövlar som jag köpte förra året, oemotståndlig kärlek vid första ögonkastet!
Måste även att passa på och visa en del av mina inköp sist jag var i stan samt mina älskade stövlar^^
Efter detta överaskade vi moster min och åt lite hos henne, so far so good. Men sen på vägen hem fick jag helt ont i magen och det var mjuka leggings bums på när jag kom hem. Testade även att ta lite foton. Har märkt att de flesta tar foto på vad de har på sig, blev lite inspirerad men som vanligt en totalflopp när jag satte igång. Får väl helt enkelt inse att jag inte är kameraskön. Kan ju dock ha lite med min tandställning att göra, blir lite svårare att slappna av när man hela tiden tänker på hur munnen ser ut. Längtar efter den dagen då jag kan se naturlig ut på bild och le, för man blir ju inte mer skön på bild när någon säger, le nu allt vad du kan! Just nu ser man bara sur eller uttråkad ut, det har jag i all fall konstaterat när jag lekte med kameran...
Presenten
I mitt förra inlägg berättade jag om min tavla som jag skulle måla till min brors sambo Veronica. Tanken var att tavlan skulle spegla henne som person. Det låter kanske lätt men tro mig det var väldigt svårt. Först fick jag tänka på henne som person och hon var varken fyrkantig eller tråkig. Hon syns men är änmdå inte skrikrosa. Efter mycket och men letade jag och min syster inspiration från internet och fick syn på en vallmo. Trots detta var vi inte helt nöjda och fortsatte leta. Till slut valde vi att bara börja, för det är oftast där skon klämmer och mycket riktigt, efter att grundfärgen var klar bara slog det mig att vi skulle sätta två vallmoblommor i tavlan. En stor och en liten, båda härligt röda.
Mitt i förbättringsfasen...
Veronica är en person som syns, precis som en vallmo. Om du tittar ut över ett grönt fält, går det inte att missa den röda lilla blomma som vajar fint. Många underskattar vallmon, den vissnar snabbt och är väldigt skör; och trots detta växer den ändå på de mest utsatta och hårdaste platserna, har du tänkt på det?
Tro mig har mått dåligt över tavlan och varit nöjd, senast kvällen innnan veronica skulle få den var jag inte nöjd med den. Men när hon sedan öppnade tavlan, läste kortet som berättade anknytningen så kände jag mig ändå nöjd, på något sätt vändes min nackdel till en fördel och den biten jag störde mig på blev ganska bra. Det är ändå konstigt hur konst kan få en att må så bra och så dåligt på samma gång. Slutligen kan jag ändå känna mig stolt, för jag gav aldrig upp...
Ki balans
Eftersom jag saknar ett heltidsjobb har jag börjat träna lite mer med mamsen. Måste ju ersätta mina två danslektioner i veckan med något annat. Så i tisdags var det medelgympa och dag har jag varit på Ki balans med mamsen, var jätteskönt. Till en början så är man lite stel och man kanske inte släpper efter så mycket. Man känner sig dum att blunda för man vet inte om någon annan blundar. Fast dum och dum, det handlar nog mer om en osäkerhet. Men efter ett tag så slappnar man av och låter alla sina tankar man hade innan bara rinna av en som vatten på en gås. Man slappnar av och blir ett med kroppen. Som instruktören sa, det är bara att jobba i sin egen takt och känna sig ett med kroppen och inte fixera så mycket vid spegeln. Efteråt känns det som om armar och ben sitter lite bättre på kroppen och stressen svårare att komma tillbaka. Rekomenderar det verkligen.
Håller just nu på med en tavla till min hmmm svägarska (Nu är dom inte gifta, min bror o hans tjej, men det känns så fullt och säga min brors sambo). Denna tavla ska spegla henne som person och tro mig det är inte alltid så solklart även om det ibland känns så. Kan inte berätta så mycket om den för hon ska få den på lördag, så är topphemligt tills dess. Lovar att lägga upp en bild senare. Förbättrade den idag och nu ser den ganska skaplig ut. Lite mer grund och slutfinish så ska jag nog lyckas^^ Önskar att jag var en Monet, hans verk är verkligen magiska. Eller varför inte Carl Larsson, var det någon som hade öga för detaljer så var det honom. Varenda kontur är märkt, underbart!
Skolmat?
När jag sitter här och väntar på att matakuten ska börja, började jag fundera på all den skolmat jag serverats. Alla klagar/klagar på maten och let's face it, alla kan inte tycka om potatisbullar? Men när jag tänker efter, om 200 av 500 elever klagar måste det vara något fel? När jag eller någon av mina kompisar påpekade att maten var äcklig sa lärarna alltid: "detta är ju hur god mat som helst, ni ska bara veta vad vi fick på vår tid". Men kan man verkligen göra skillnader på nu o då? Förr var maten kanske mer tillagad men kanske inte lika varierad och idag är den mesta maten fabrikat. Det finns inte mycket livsmedel idag som är helt naturliga om man nu bortser från grönsakerna. Bara Bert Karlssons program visar hur näringsfattig skolmaten är, vilket visar att tillsatserna i maten inte fungerar. Så hade vi rätt ändå när vi klagade på skolaten, eller är/var vi fortfarande kräsna barn?
Nu kårnglar bloggen så ni slipper se mysiga skolamtsbilder hehe =/
Bretz
Var på Thysells idag och kikade på lite design. La extra uppmärksamhet till ett speciellt möbelmärke. Det tyska möbelmärket Bretz tillverkar glamorösa möbler i alla möjliga färger och former. För mig är det så fel att det blir rätt. Till en början undrar man vem som skulle vilja ha en vit skinsoffa med massa diamanter i varje djup. En soffa som dessutom kostar 113 000 svenska kronor! Men sedan slog det mig att alla bratz, med sina fina takvåningar med utrymme som bara skriker efter lite utsmyckning skulle kunna köpa dessa. För vem har både tid och råd, om inte de? Med tanke på namnet känns det precis som om företaget tänkt på alla dessa rikemans barn som vill bekräfta sin status med sinne för glamour. När jag tänker eftre finns det inte så många möbelföretag som riktar in sig på just glamour. Det finns i och för sig många dyra designmöbler men det är mer åt desighållet, det där ultramoderna än det glamorösa. Men som sagt nu finns det hjälp för alla er glamourhungriga människor därute. Hittar man bara rätt ställe och har pengar så kan dessa möbler stå i ditt hus.
Tänkte att jag skulle visa er lite bilder för att ni ska skapa er en bild av detta. Här ovan ser soffan ganska inbjudande ut i verkligheten är den lite mer plastig men otroligt ball må jag säga. Har bläddrat genom en broschyr hela dagen och har faktiskt börjat uppskatta dessa, både på gott och ont. Denna röda möbel kommer från kolletionen Marilyn.
Och gillar man nu inte rött så finns den även i gul/guld men öven svart och vit. Allt efter smak och tycke. Och vill man nu ha en matchande fotölj kan man hitta det i serien Pompadur.
Älskar deras sätt att marknadsföra sina möbler, tror det är dessa som fångat mig lite.
Deras sätt att leka med både färg och form är också makalös. Känns som om ingen form är omöjlig vilket gör det så kul. Det är ganska sällan som en soffa blir mer än bara en traditionell soffa, för första gången kan man se det som konst. Låt fantasin flöda och skapa något nytänkande du med.
Denna söta rosa lilla skapelse påminner mig om kungastolarna från Alice i underlandet. Kolletionen heter Lucky.
Här ovan har ni en till rosa/lilla skapelse från kolletionen Cloud 7.
Som sagt, former! Översta bilden är från kolletionen Eve's Island och denna oranga soffan heter Slow rider.
Min favorit är denna skönt cleopatrainspirerade soffa som kommer från kolletionen "Mamma" o vem tycker inte om sin mamma hehe...Avslutar hela detta inlägg men ännu en mamma, en leopardaktig sådan.
Emily herself
Jag heter Emily och jag är snart 19 år gammal. För att bäst beskriva mig kan man säga att jag är tjejen som tänker för mycket, något som kanske/kanske inte kommer märkas här, vi får helt enkelt se^^ Mycket som händer i livet just nu, söka jobb, hitta rätt utbildning..den vanligaste tanken just nu är väl vad jag vill bli. Det är så självklart när man är liten, men när man blir stor verkar allt så mycket mer krångligt...yrken är inte lika förskönade som när man var liten.
Har världens underbaraste pojkvän som stöttar och älskar mig i alla väder. Har verkligen hittat en guldklimp bland allt kattguld. Har även ett störtskönt kompisgäng där man kan hitta de flesta personligheterna som bestämda Nina haha nej jag bara skoja hon är hur underbar som helst. Ni kommer i alla fall lära känna dem här, åtminstonde höra om alla våra knasiga och sköna filmkvällar som inträffar lite då och då =) Älska eller hata det bestämmer ni själva, men tror att ni kommer falla för deras charm, jag kani all fall inte motstå den ^^
Mina stora ämnen här i livet är dans, konst och musik...ja allt inom estetik så att säga. Min kompis Ola brukar klargöra detta ganska väl när han kallar mig estet. Kommer ta tillfällen till akt och visa upp lite av min konst när jag skapat något nytt. Musiken har alltid funnits i mitt liv på olika sätt, gick i musikklass från 3-9 där vi uppträdde, turnerade och satte upp olika musikaler, något som alltid kommer vara oförglömligt. Dansen är något som kommit på senare år...dansade lite i högstadiet men då var var jag den spinkiga tjejen med för stora rörelser. Efter det blev det inte dasn förrän på gymnasiet då jag läste dans parallellt med min bild och form linje. Älskar dansen, eftreåt känner man sig så levande...när jag lyssnar på min mp3 på morgonen så dansar jag alltid i huvudet, kan hända att ett ben eller arm rycker till när man sitter där och är helt inne i den koreografi som spelas upp i huvudet. I en sådan stund försöker man kontrollera kroppen även om man inte vill något annat än att låta kroppen ta över och dansla losss på bussen. Men det skulle nog inte sett så bra ut hehe...
Får nog hejda mig nu innan jag skrivit en hel roman, ingen som kommer orka läsa hela. Men om du var en av de som orkade vill jag bara säga välkommen till min blogg och hoppas att kommer titta in lite då och då för att läsa min blogg.
Många varma kramar // Emily