Jag skulle vilja slå ett slag för broccolin denna kväll. Nu när det är sommar så vaknar trädgårdsmästaren i de flesta av oss, speciellt mig. Det mesta på balkongen är ätbart. Det finns örter, jordgubbsplantor och numera även broccoliplantor. Var på jakt efter persilja när jag såg broccolin och eftersom jag gillar lite småudda saker så fick även en påse broccolifrön följa med hem. Planterade fröna i måndags och rackarns vad det växer. På bara ett fåtal dagar har de vuxit fram små broccoliplantor. Med andra ord en riktigt rolig och snabb grönsak! Sen att den är god det är bara bonus!

Denna vecka är det dansworkshop på min dansstudio och igår var jag lite i valet och kvalet om jag skulle dansa eller om jag skulle strunta i det. Självklart kan jag inte låta bli men åker såklart på en förkylning samma kväll...ja det är lite ödets ironi. Så nu sitter jag här hemma i mina mjukisbyxor och adidasjacka och sörplar hemmagjort pepparmintste och trycker i mig halstabletter för dansen tänker jag minsann inte avstå från!

Hittade förresten en kulknapp på min blogg där man kunde göra egna kollage. Lite som photoshop fast mycket, mycket enklare. Rembly heter knappen så alla ni som har sin blogg via blogg.se måste in och kika =) Vad tycks om min första bild? 

 
Ja idag är verkligen en testdag...Nu blir det nog en kopp te till och kanske lite mackor innan Erica kommer hit för testa om inte vi kan bli klara med vår C-uppsats idag. Det hade varit toppen! 

I mejlet stod det också att det bland annat kunde orsaka cancer. Lite lätt moralpanik utlöstes i mig och jag varnade alla mina vänner att inte använda en deo med detta ämne. Ja, det vissade ju sig vara lättare sagt ön gjort. Till slut gav även jag upp och beslöt mig för att använda rexona aloe vera (för att det var ju i alla fall lite "natur" i den).

Det är ju lite delade meningar med det här med aluminium. Vissa säger att det inte är farligt, andra säger att det har en påverkan på kroppen och är det är dåligt för både nervsystem osv. Men just det där med deo och bröstcancer har det larmats för ganska länge och jag kan ändå känna en viss oro eftersom antalet fall bröstcancer ökar bland kvinnor, ja den är ju den vanligaste formen av cancer. Idag är det ju fortfarande ovanligt att stötta på tjejer som inte rakar eller vaxar sig i armhålorna. De flesta av oss gör det och sätter på deo direkt efter (där inte ens håren skyddar kanalen ner mot lymfkörtlarna). Sen kan aliuminiumet påverka på andra sätt. Ha du någon gång fått kli i armhålan på grund av din deo? Ja då är det troligen detta ämne som spökar till det. Har du väldigt mycket kan det vara så att du utvecklat en allergi mot ämnet.

Eftersom jag blivit mer och mer medveten om vad jag har i mina produkter så har jag nu (när min deo tog slut) försökt leta efter en deo som i första hand inte innehåller paraben (någonstans måste man börja och vi alla vet att paraben är ett riktigt fy, fy för kroppen). Hittade några men sen, som en uppenbarelse i hyllan hittade jag en deo utan aluminium, LYCKA! Självklart det dyraste på hela hyllan men som sagt... Naturlig! Så NU tjejer (sådär 10 år senare) kan jag tipsa om URTEKRAMS deo! Jag vet, det låter lite som namnet på en gammal fotvårdskräm som senast såldes 1950, men så är det inte. Det är ett danska märke (deras första ekologiska).



Tro mig, jag har granskat produkten upp och ner, googlat ämnena och upptäckte inget konstigt. Har även försäkrta mig om att huvudingrediensen inte tas upp av kroppens porer så är det fritt fram att använda det i en hårfri håla. Har provat med ros och även om det enligt Marcus luktar lite skog (den med rosdoft. Finns även i andra dofter) så försvinner doften när det har torkat. Har aldrig luktat mig så mycket i armhålan och på kläder för att kolla att det funkar. Vet inte om jag räknat in placeboeffekten men måste säga att produkten fungerar. Har inte testat på ett workoutpass men så länge man tränar bredvid de svettiga muskelbergen på gymmet kommer ingen tro att det är du, om deon inte skulle palla trycket ;) Sen misstänker jag att innan kroppen vant sig så kanske man svettas lite mer, eller vänta... Tror inte jag själv svettats mer så det är nog lugnt men å andra sidan är vi alla olika.

Deon kostar 40 kronor (och jag känner mig just nu som världens sliskigaste försäljare) och finns i mataffären (Ica i alla fall). Köper du den på nätet kostar den ca 70 kronor istället. Alla får helt enkelt göra precis hur de vill men jag tror det är bra att informera om att det numera finns andra (fungerande) alternativ. Har du cancer i familjen kan det vara bra att veta att man inte måste gå runt att lukta skunk bara för att man är rädd för att få bröstcancer och inte kan ha deo på sig. Sen ska man inte behöva känna att man måste riskera att få cancer för att förbli luktfri. Det är inte okej! Så prova på, lukta själv, testa och bedöm själva men snälla håll er i alla fall borta från paraben i produkter som ska hamna på kroppen. En extra eloge ska Urtekram verkligen ha som tagit med sig miljötänket hela vägen och använder dessutom el i form av vindkraft. Så en ekologisk och miljöcertifierad deo utan paraben, parfym och aluminium, som fungerar OCH som inte lämnar några märken på kläderna (så sant så!)... Tummen upp!

Här är lite länkar till andra bloggare som testat, lite ris men mestadels ros:

http://rosenblommandetankar.blogspot.se/2010/03/urtekram-deodorant.html
http://est-belle.blogspot.se/2011/11/recension-urtekram-rose-deo-crystal.html
http://junesabstracts.blogg.se/2012/may/sweat-baby-iii.html
http://hanna.fornhem.se/?p=6171
http://ecochic.blogg.se/2009/october/urtekram-ekologisk-deodorant.html

Detta är den jag läste först, ett ganska roligt inlägg dessutom ;)

http://sockertjocken.wordpress.com/tag/urtekram-crystal-deo/

läs sedan vidare på den bloggen: http://sockertjocken.wordpress.com/tag/urtekram-crystal-deo/

Och tjejer det är okej att svettas.

Baka aldrig bröd medan du tittar på Eurovision. Även om du har timern på i köket och påminner dig själv om att det bara är 15 min kvar så kommer du med all trolighet inte komma på att du har bröd i ugnen förrän 50 min senare. Aja, nu slipper jag stå för valet om jag ska äta müsli eller nybakat bröd i morgon...jag som såg fram emot det =/ Att jag aldrig lär mig alltså! Det är som sagt inte första gången saker kommer ut brända från ugnen... Men oroa er inte, jag KAN laga mat och obränt bröd ;)

Igår bestämde vi tillsammans med vår handledare att inte lämna in vår uppsats till uppsatsupplämningen i maj.  Jag brukar för det mesta få saker klara i tid men denna gången får jag helt enkelt inse att även jag har mina begränsningar. Vi har verkligen kämpat som små djur, Erica och jag. Sedan början av maj har vi haft två lediga dagar och den senaste veckan har ingen av oss varit hemma innan klockan 8 på kvällen, varav de senaste dagarna har vi kört till 22 på kvällen. Med tanke på att vi båda kände oss ganska psykiskt nerbrutna efter dessa dagar kom det lite som en lättnad att vi inte behöver pusha på för att få ihop något som vi kanske inte ens skulle vara stolta över. Hälsa kommer i första rum och jag har verkligen inte kunnat fokusera på något annat i mitt liv så på så sätt blir detta nog jättebra. Kände att magkatarren började krypa sig på dessutom och då är det dags att sätta ner foten.

Å ena sidan ser jag det lite som ett misslyckande och att mardrömen nu fortsätter ett tag till men å andra sidan är det ju även ett misslyckande att bara ge upp och lämna in. Man ska vara stolt över det man gör här i livet och denna C-uppsats har ju verkligen varit som en bebis för oss båda. Uppsatsen är ju något man vill kunna slänga upp på bordet för sin framtida chef och bara säga: Kanske något att tänka på? och sedan få lite löneförhöjning på det (även om det kanske bara funkar så i mitt rosa moln till land).

Nu är det försent att ångra sig utan det är bara att köra på de sista dagarna som krävs för att uppsatsen ska bli riktigt bra. Det är ju lite det som är störigt också, att vi faktiskt bara skulle behöva några få dagar till och inte fyra timmar.

Bitter sanning, lättnad och lite ambivalens. Idag ska jag fokusera på att hela mig lite och försöka införskaffa mig ett hum om vilken dag det är idag och eventuellt vilket år också. Njuta av dagen ska jag också göra och försöka intala mig själv om att det kommer gå bra. Jag är ju sådan som person att jag gärna inte ger upp innan det faktiskt är slut så kommer nog inte vara till freds med detta tills det är onsdag och vi tekniskt sett inte kan lämna in längre...det är dagens stora läxa för en liten optimist som jag.

Sakta men säkert rester sig fröken Lundquist ur C-uppsatsens grepp och blomstrar som ett fikonträd. Hon känner segerns sötma och hör fåglarna kvittra. Bara några få dagar kvar tills hon är en relativt fri kvinna. Vårsolen ska lätt få sig ett tack i förorden för all motivation och energi. Får fröken löpa amock kommer tacken i förorden vara längre än självaste uppsatsen, men tur för alla läsare av denna snart publicerade uppsats (om allt flyter på) så finns det en gräns för hur många sidor som får skrivas. Nu har fröken Lundquist åter koll på veckodagarna och när hon kom hem var lägenheten till råga på allt nystädad. Marcus hade till och med hängt sina nycklar i fågelboet. Ja, innehållet i denna fredagskväll kan bara beskrivas med ett ord: FREDAGSMYS!

Idag ska bli den mest produktiva dagen med C-uppsatsen. Känns lite som om jag har ett helg manus i huvudet. Nu hoppas jag bara på att det ser lika bra ut på papper, annars är det illa!

Jag tror verkligen det är viktigt med målmedvetenhet, och möjligtvis lite processande med. Vi får se om det blir som jag tänkt mig. Nu ska fröken kliva av tåget, på återseende :)

Just nu känns det som om allt bara faller. C-uppsatsen går långsamt och vi är så back att jag är orolig för att vi inte kommer kunna lämna in den i tid. Analysen, problemformulering, inledning, referenslista, teori och tidigare forskning är inte skrivet än och även om ena sidan av mig är som en filbunke och känner att jag faktiskt kan lämna in detta i augusti så vill jag inget annat än att bara släppa ifrån mig detta nu. Idag har det verkligen börjat äta på mig psykiskt. Inte nog med det så har min brukare ringt och smått hintat om att jag kanske inte får ha kvar jobbbet som hennes ledsagare eftersom vi inte har tid för varandra, för att jag numera måste sitta 8-5 varje dag, eller 9-22, som vi gjorde idag. Jag får panik av tanken av att inte räcka till. Jag har sagt till min familj att jag inte kommer kunna ha någon jättekontakt nu innan detta är klart.

Jag har tvätt som måste tvättas men jag kommer inte kunna ta tag i det på minst två veckor (får hoppas att underkläderna räcker). Tack och lov för Marcus. Hade vi inte bott ihop hade vi nog inte kunnat kommunicera denna månaden. Jag drömmer mardrömmar och jag idag har jag ständigt haft ont i ryggen. Jag kan inte sitta still men det är precis det jag måste. Jag har ett mejl från vår handledare som jag inte vågar öppna för jag tror jag kommer få rejäl ångest av den. Samtidigt är jag nyfiken på vad hon skriver.

Jag vill bara rensa systemet men det kännssom att det bara fylls på med ännu mer, undrar om det kommer brista? Desto mer jag lägger fokus på att bli klar, desto mer kommer det från annat håll. Jag vaknar och går och lägger mig. Jag avvundas dem som har barn och skriver C-uppsats, samtidigt som jag misstänker att jag underskattar min egen förmåga. Är lite skakis nu men eftersom jag har bestämt mig för att må lite bättre i år så tänker jag i alla fall inte ge efter för magkatarr. Ja även om jag så ska knarka omeprazol så ska magen må bra.

Stänger datorn för idag, ska slänga mig på soffan och glo lite tv för att samla mina tankarna så jag slipper drömma om mord, kebaber, arga tågkonduktörer och mögel. Och tack sis för att du stöttar mig när jag behöver det <3

Och förlåt alla ifall jag inte är så tillgänglig. Jag måste gräva ner mig i ett hål och isolera mig. Det är inget personligt om jag inte har tid för er. Det är inte att det är just ni utan jag har inte tid med någon just nu. Erica får mest av mig just nu men det är för vi skriver ihop, vi sitter nästan ihop som siamesiska tvillingar. Marcus får näst mest med mig men det är för att vi delar bostad. Ni andra får helt enkelt belägra vårt hem eller samåka med mig på bussen, mer kan jag inte erbjuda. Ni kan alltid längta till juni som jag gör. Juni, vackra juni. Mitt ljussken i denna tunnel. Bara tanken på juni gjorde mig lite lättad, borde nästan rama in junikalendern på väggen. Ska lätt ha med juni månad i mitt tacktal, word på det.

Ta aldrig för givet att bussarna går samma tider hela helgen. Trodde jag var sen och joggade tvärs över busstorget flåsandes som en liten häst med handen dinglades i 45 graders vinkel och en tung datorväska i andra...nu får jag sitta här i 25 min och skämmas på trottoarkanten medan killen jag joggade förbi säkert undrar flinar åt mig. Visserligen sa jag igår att jag skulle jogga till C-uppsatsen men set var verkligen inte såhär jag föreställde mig att det skulle se ut...bjuder på det eftersom det är söndag. Får tröstäta lite hos storsyrran som fyller år idag, grattis bigsis =)

Jag och Johanna skulle börja jogga. Det började med att hon jobbade kväll och jag pluggade dag, nästa måndag hade Johanna ont i halsen, sen kom valborg. Frågan är om jag någonsin kommer sätta igång med detta, innan sommaren? Speciellt nu när det bara är 3 veckor kvar tills uppsatsen ska vara klar och inlämnad och jag och Erica bestämt oss för att köra arbete i helgen. Det mesta känns ganska opeppande måste jag säga. Engagerande i stunden, men för att komma dit måste man ha lite pepp att faktiskt göra det.

Borde kombinera de båda egentligen, alltså jogging och C-uppsats. Springa från uppsatsen låter ganska bra. Eventuellt jobba på snabbt med uppsatsen så jag hinner jogga, ja jag vet inte om det lät så kanonis men det blir säkert bra. Hej och hå med nya tag!

Valborg, tändvätska, flintastek och min första grillning någonsin. Ja, det kan ju låta som om det gick katastrofalt men fastigheten står kvar och gräset på gården är fortfarande grönt. Flintaseken blev faktiskt förvånandsvärt god men tanke på att jag aldrig varken tänt eller haft ansvar för grillandet.

Under gillningen spelades kubb och Joanna och hennes team vann. Ankan tog hand om tändvätskan och Johanna, ja, Johanna han diskade precis så som bara Johanna kan. Medan Ankan, jag och Johanna grillade hängde Nina och Sabrina vid gungorna, medan Marcus och Kevin fixade sallad.

Senare på kvällen promenixade vi alla ner till parken för att se brasan tändas. Visserligen kom vi dit 10 min efter att brasan tändes men huvudsaken var att vi såg den. Efter en liten promenad hem blev det tekken 6 och sällskapsspel.

Med andra ord var det en riktigt mysig valborg! Ett stort plus till den härliga vårsolen som kom med den ;)