Igår bestämde vi tillsammans med vår handledare att inte lämna in vår uppsats till uppsatsupplämningen i maj.  Jag brukar för det mesta få saker klara i tid men denna gången får jag helt enkelt inse att även jag har mina begränsningar. Vi har verkligen kämpat som små djur, Erica och jag. Sedan början av maj har vi haft två lediga dagar och den senaste veckan har ingen av oss varit hemma innan klockan 8 på kvällen, varav de senaste dagarna har vi kört till 22 på kvällen. Med tanke på att vi båda kände oss ganska psykiskt nerbrutna efter dessa dagar kom det lite som en lättnad att vi inte behöver pusha på för att få ihop något som vi kanske inte ens skulle vara stolta över. Hälsa kommer i första rum och jag har verkligen inte kunnat fokusera på något annat i mitt liv så på så sätt blir detta nog jättebra. Kände att magkatarren började krypa sig på dessutom och då är det dags att sätta ner foten.

Å ena sidan ser jag det lite som ett misslyckande och att mardrömen nu fortsätter ett tag till men å andra sidan är det ju även ett misslyckande att bara ge upp och lämna in. Man ska vara stolt över det man gör här i livet och denna C-uppsats har ju verkligen varit som en bebis för oss båda. Uppsatsen är ju något man vill kunna slänga upp på bordet för sin framtida chef och bara säga: Kanske något att tänka på? och sedan få lite löneförhöjning på det (även om det kanske bara funkar så i mitt rosa moln till land).

Nu är det försent att ångra sig utan det är bara att köra på de sista dagarna som krävs för att uppsatsen ska bli riktigt bra. Det är ju lite det som är störigt också, att vi faktiskt bara skulle behöva några få dagar till och inte fyra timmar.

Bitter sanning, lättnad och lite ambivalens. Idag ska jag fokusera på att hela mig lite och försöka införskaffa mig ett hum om vilken dag det är idag och eventuellt vilket år också. Njuta av dagen ska jag också göra och försöka intala mig själv om att det kommer gå bra. Jag är ju sådan som person att jag gärna inte ger upp innan det faktiskt är slut så kommer nog inte vara till freds med detta tills det är onsdag och vi tekniskt sett inte kan lämna in längre...det är dagens stora läxa för en liten optimist som jag.