Då kan man bocka av ytterligare en grej från sin livs-lista:

Varit på klubb med sin brorson, check!

Måste säga att det var riktigt roligt. De flesta såg sjukt förvirrade ut när min brorson sa att jag var hans faster. De flesta ser ju en faster till en 18-åring som någon som är typ 40+, inte 22. Och tydligen ser jag vara ut som om jag är 19-20. Kände mig nästan lite stolt när jag sa att jag var hela 22 år. Inser att jag kommit till det stadie jag verkligen velat komma. Där man är stolt över sin ålder och ser varje ålder som en bedrift snarare än en börda. Nu ska denna trötta tjej sova så att hon kan komma till gymmet i lagom tid i morgon... Natti natti på er!

Känslan inom mig är konstig. Den känns inte lätt men verkligen inte tung. Jag skulle kunna lyckas med allt idag och samtidigt känns det som om jag inte orkar hålla upp världen som nästan hänger över mina redan så sårbara axlar. Var är klippan? Behöver jag verkligen det? Processa men vilket ska jag processa först, säg mig...

Småpotatis måste göras men motivationen känns bara konstig. Det känns som om livet accepteras samtidigt som om verkligheten kröp upp inpå på ett väldigt äckligt sätt. Den tog mig med händerna bakbundna utan möjlighet att förbereda mig. Kan man någonsin det? Allt spelar som en film framför mig... Och ändå är ingens öde bestämt. Nyheter behöver inte alltid betyda en sak. Samtidigt är det som om kroppen processar just den saken ifall att. Varenda scenario.

Är det scenariot som bestämmer känslan, som styr den? Allt som jag stött på den senaste tiden verkar ha varit ett tecken på vad som komma skall. Är det pusselbitarna som faller på plats eller är det slumpen? Har jag snart listat ut det eller har livet mer överraskningar i fickan likt bingospelen på tv? Är det för tidigt att tänka? Kan man njuta av nuet och tänka på samma gång? Hämmar det att vara orolig?

I så fall vill jag sluta tänka från och med nu.

Jag tror inte det blir någon broccoli för någon annan har redan smaskat i sig dem...

Äntligen har jag och Erica blivit föräldrar på riktigt åt denna lilla uppsats. Måste säga att det var en smått mödosam förlossning eftersom skrivaren ville skriva ut allt förutom 6 sidor som dessutom skulle komma ut i färg. Har lärt mig att när man tror att man "bara ska kopiera" då ska man lägga minst en dag på det... Och helst då en dag som inte är en söndag då biblioteken är stängda och du ska lämna i din uppsats en timme innan biblioteket öppnar.

Det känns ganska overkligt att vara färdig men tack och lov för att dagen äntligen kom då vi nu kan se vårt kärleksbarn i pappersform. Nu återstår bara att examinatorn gillar den lika mycket som vi (ooh hoppas, hoppas!!)

Igår gick dagen i kräftans tecken. Var på kräftskiva hos min bror och tro mig det var svårt att inte tänka på kräftor. Det var kräftlåtar, kräftdekoraton och inte minst en massa kräftor. Mot slutet på kräftskivan satt vi dessutom och improviserade ihop kräftlåtar. Blev kräftsong av både "euphoria" och "hard rock halleluja".

Kvällen bjöd även på laglekar men bland annat salladshuvud mellan knäna och den traditionella dragkampen. De yngre tjejerna och killarna vann i denna gren vilket de äldre killarna hade lite svårt att ta. Roligt var det i alla fall och nu har jag svart på vitt att jag ändå har lite muskler på dessa hängiga armar ;)

Efter lekarna bjöds det på äpplekaka, baklava och mina minicupcakes som jag bakat samma dag. Blev riktigt goda denna gången så nu vet jag att minicupcakes blir bäst om de får stå i 175 grader i 15 min. Goda blev de i alla fall med hallon i och creamcheese hallontopping på. Det kanske blev lite för gott eftersom myggorna tycktes tycka om oss allihopa. Jag fick 17 stycken myggbett! Hur många de andra fick det återstår att se. Tjingeling!

Ska du köpa present till någon som har allt? Har du svårt att komma på något? Ja, för någon timme sedan hade jag samma problem. Prylar i all ära men efter en hel del letande hittade min kompis Katti dessa söta krukor till örter... Säg vad ni vill men det är (nästan) alltid uppskattat med färska örter. Om inget annat så doftar köket gott så länge växterna lever... Fast kom ihåg att denna present kanske inte är så bra till någon som är överallergisk mot växter. Det kan sluta med att den som får presenten tror att han/hon blivit utsatt för ett mordförsök, kanske inte så väldigt bra...

Har ni tänkt på att när man är ute, oavsett om man är på shoppingtur, utflykt, danslektion eller nattklubb så är det alltid någon som har ont i fötterna. Jag vet inte hur professionella dansare gör men deras fötter måste vara gjorda av stål. Har varit med på en hel del workshops men denna gången har mina fötter inte pallat trycket. Har blåsor på stortån och på främre trampdynan. Hur gör de dansare som dansar barfota?

Har ägnat hela kvällen åt att komma på en strategi för morgondagen. I morgon är det sista dagen på workshoppen och efter det är det utgång med tjejerna från jobb. Hittills har det inte gjort något att fötterna svidit (eftersom jag kunnat slänga mig på soffan efteråt) men funderar på hur jag ska få dem att hålla hela natten... Som grädde på moset kan jag inte åka buss för busskortet gått ut och cykla går inte heller eftersom jag då måste hämta cykeln en annan dag... och gå... Ja, det vet vi ju alla är så bra för blåsor...

Inser att det är lite av ett I-landsproblem men tänk ändå vad en blåsa kan åstadkomma. Får helt enkelt plåsta, tejpa och ägna halv lördagen med fötterna i luften. Ska man se det positivt så kan jag ta mina vanliga sneakers utan att känna dåligt samvete för att jag inte valde mina klackskor. Är ju inte sådär väldigt glad för fina obekväma skor när man ska ut (om man inte ska sitta). Ska jag ut så gör jag det med inställningen att dansa hela natten och då gärna utan att ha ont i fötterna efter 15 min. Ja antingen är de det eller så är jag bara väldigt bekväm av mig...

Nu börjar det närma sig, jag känner det... Snart kommer vi hitta den där bostaden som bara känns rätt. Tror vi på ett sätt redan hittat den. Härom dagen var vi på en visning där jag klickade direkt. Perfekt planlösning, stort kök, stort vardagsrum och inglasad balkong. Jag var stensäker på att vi skulle sätta ett bud. Några timmar senare kom en annan känsla, den lätta ångesten. Ångesten av att lämna vår fina, ljusa lägenhet, min fina walk in closet, vårt tredje rum och vårt gigantiska vardagsrum. Egentligen känns det ångestfyllt att bara lämna området. Media och människor kan säga vad de vill om området men jag älskar det!

Var då lägenheten rätt? Hur kan det kännas så rätt och sen kännas så konstigt. Min största rädsla är att vi ska ha köpt en jättefin lägenhet men att jag kommer ångra mig och känna att inget är som området där jag bodde eller som lägenheten vi hade. Lämnar man så kan man inte ångra sig. Det är väl det som knyter sig i magen, det måste verkligen kännas rätt.

Tror jag och Marcus hittat olika. Marcus gillar en bostad nära syrran och jag gillar bostaden som sa klick. Fast nu vet jag inte längre, allt känns ganska konstigt... Tror att man glömmer ganska fort när man flyttat. En del i min känsla handlar nog även om I-landsproblemet att flytta till något mindre. Kommer det kännas tillräckligt stort. Jag vet jag är galen i mina resonemang men känner att jag måste få ord på dem. Det låter nog större än vad de är men även de minsta av känslor är viktiga att bearbeta så de inte blir till stora farthinder. Längtar ju verkligen tills vi kan måla och ha oss som vi själva vill. Vi ska bara hitta en bra projekt...

Måste säga att helger alltid tycks ha en magisk känsla runt sig. Det spelar liksom ingen roll om man varit ledig hela veckan för helgkänslan finns där oavsett. I helgen har jag varit och hälsat på min kompis Selma i hennes hood. Lärde känna Selma på min praktik och även om jag känt henne max ett år så känns det som om vi känt varandra i ett annat liv.

Intressant nog var vi med de mest udda händelserna. Efter att ha kommit halvvägs på strandpromenaden sa Selma att en man förföljt oss sedan vi började promenera vid stranden och det märktes tydligt. 3 meter bort stod en kille som konstant iakttog oss, stannade när vi stannade och gick när vi gick. Selma och jag testade honom och gick sicksack, satte oss, gick vidare och satte oss igen. När vi väl trodde att vi blivit av med honom såg vi honom sitta med sina två vänner. Tack och lov fattade han till slut att stalking inte är the way to get girls.

Efter att ha trott att det inte skulle bli mer av knasigt folk stötte vi på en till. Vi spelade minigolf och som det kan bli när det är mycket folk så uppstod ett litet kösystem på några banor. När vi spelade på en bana stod en man, en kvinna och deras barn och väntade. Jag började och det var i särklass den sämsta insatsen den dagen. Jag kunde inte sluta skratta när bollen envist slingrade sig runt hålet utan att gå i. Visst tog det 7 poäng för att få i bollen men lång tid tog det inte. När Selma sen skulle slå sa mannen "kan ni skynda på lite här"! Jag trodde seriöst att helvetet skulle braka loss när Selma gick loss med sina balkangener och började bemöta mannens kommentar. Otrevlig som han var frågade han om Selma skulle spela eller han. Selma för åt honom att spela och sen när hela familjen var klar skulle mannen såklart gå så rak i ryggen han bara kunde. Kvinnan i familjen var betydligt mer ödmjuk och frågade om Selma ville spela innan henne men vi lät dem passera om mannen skulle hålla på att tjura som en otålig 12-åring. Ironiskt nog hamnade familjen bakom en hel hög med kollegor som hade after work. Jag och Selma som var smarta nog att inte gå banan i ordningsföljd kunde istället glida vidare till nästa bana, nöjda att synden straffade sig själv denna gång. Så blir det när man Försöker köra över ett par unga tjejer bara för att man tror att man kan stampa på dem.


Trots dessa väldigt sjuka händelser hade vi en riktigt trevlig dag. Dessa bilder får summera denna underbara helgdag.

Vi har seriöst en spindel som får på steroider i vårt badrum. Tror aldrig jag skådat något så äckligt och på något oförstående sätt vackert på samma gång. Slår vad om att vad vi än hade för djur i vårt badrum innan så har spindeln slukat dem alla. Inget kan få mig så äcklad så snabbt som en riktigt stor och tjock spindel. Ja den behöver inte ens vara tjock, det räcker med stor.


Det värsta är att jag inte dödade spindeln när jag såg den. Ja det var ju "so you think you can dance" på tv så kunde ju inte göra det just då. Självklart var spindeln inte kvar 5 min senare vilket resulterat i att jag nu verkligen knappt kan sätta min fot på toa. Hat stängt badrumsdörren och låst in mig i sovrummet. Rummen ligger vägg i vägg så jag kan inte vara nog försiktig. Det värsta är att jag kommer drömma om denna jätte. Usch! Den värsta är att det bara är en helt vanlig liten spindel, mycket mindre än mig och ändå har jag lust att silvertejpa springan runt dörren. Från och med nu blir det till att sova med en ihoprullad tidning i ena handen och en sko i den andra. Som Märta sa på jobbet: "idag är en sådan dag"... Ni vet en sån där allt kan hända. Vem skulle tro att jag nästintill hålls gisslan av en spindel på steroider? Kanske inte så illa som det låter men alla som är lika förtjusta i spindlar som jag vet precis vad jag pratar om!

Mina stackars broccoliplantor! Häromdagen när jag skulle vattna mina små plantor upptäckte jag tre små gröna larver. Hur hittade de hela vägen upp till 3:e våningen utan vingar? På fröpåsen stod det att man skulle täcka plantorna med duk för att de inte skulle bli angripna av ohyra. Inte trodde jag att ohyran i form av tre fjärilslarver var det de syftade på. Ja gillar man broccoli så spelar det nog ingen roll om det är en hel skyskrapa man ska uppför. Det verkar i alla fall vara så för larver... Kanske något att lära sig av? Att inte ge vika för hinder... Jo det låter klokt ;)

• Nu har det gått cirka en månad sedan jag skaffade mig ett gymkort, hur har det gått nu då? Jo jag har möjligtvis inte varit där på två veckor men till mitt försvar var jag och Marcus påväg till gymmet i måndags men när vi kom fram var det stängt. Fast samtidigt känns det inte bra när man pendlar mellan att hålla andan och vara andfådd bara av att titta på OS, så det hade nog varit bra om jag besökte gymmet i helgen.

• Jag har insett hur mycket andra vänners vänskap påverkar mig. Önskar att saker var lite annorlunda för jag saknar att umgås med mina tjejer samlade. Ibland känner jag att det hade varit precis det jag hade behövt. Så är väl livet antar jag men det känns väldigt ovant och konstigt, lite som att gå in ett par nya skor som är lite stela.

• Jag är nog väldshistoriens sämsta bloggerska.  There, I've said it. När jag började blogga hade jag lite bilden av att jag skulle vara lika kreativ och rolig som Carrie Bradshaw men let's face it. Carrie skrev bra grejer för att hon kunde läcka allt om sina vänner. Undrar hur det är att få sitt sexliv utblottat i en sexkolumn? Kanske därför Samantha fick ligga så mycket.

• Att titta på manliga simtävlingar är som att vara på shippendales utan dansen. Så jag vill passa på att tacka OS för den fina samlingen eyecandy denna fredagskväll.

• Misstänker att Marcus har nog börjat bli en lattepappa. För någon dag sedan berättade han att han börjat hänga på familjeliv.

• Detta kan möjligtvis vara den sämsta sammanfattningen någonsin sorry. Fastnade på familjeliv. Var en tjej som skrivit att hon är tillsammans med en vampyr så måste följa upp detta. Om det är sant betyder det att Edward Cullen faktiskt finns där ute någonstans. Ja, girls det är bara att leta efter den glittrigaste mannen ni kan hitta i sommarsolen.

Jag vet inte riktigt vad det är som hänt med mig men idag kan jag ha gjort världshistoriens vimsigaste grej. Ja, jag skäms nästan när jag tänker på det... Eller nej jag skäms! Jag säger bara att om du någon gång kommer från affären och det luktar sopor i bostaden. Ta INTE den närmsta fyllda påse du hittar för det kan sluta med att du sen undrar var dina köpta matvaror tog vägen och måste skämmas inför grann tanterna och gubben som 2 min tidigare såg dig slänga soporna. Nej, det där kan ha varit den mörkaste stunden i mitt vuxna och självständiga liv men var inte orolig mamma. Jag kan ta hand om mig själv, för det mesta i alla fall ;)