Idag är vi ganska måna om att hela tiden påpeka vad som är normalt. Normal familj, normal frisyr, normalt beteende, normala hobbies. Även i domstolen pratar vi om vad som är normalt för situationen, är det normalt att agera si eller såhär. På skolgården är reglerna annorlunda, normalt är tråkigt, du syns inte om du inte är något.

Men kanske speglar skolgården mer av samhället än vi tror? Jag menar öppna bara ögonen, dag är vi inte män och kvinnor med vanliga sexuella dragningar, vi är bi, homo, hetro, transexuella, alternativa osv! Bland ungdomar finns det inte bara populära och nördar, det finns emos, fjortisar, bratz, spelnördarna (finns flera undergrupper av nördar), snobbarna, wannabes....fattar ni vart jag vill komma?

I och med att vi idag är så alternativa, det finns liksom ingen speciell mall för hur man ska vara, orginalitet är något att eftersträva. Desto med personlig din stil är, desto bättre är du. Så om utseende, läggning och grupptillhörighet är så bred i dagens samhälle, hur kan då ett ord som normal fortfarande vara så använt? Vad är egentligen normal(t)? Tittar vi på familjer så är det idag ganska ovanligt att man lever i en kärnfamilj hela livet ut, halvsyskon och styvföräldrar känns väldigt "inne" just nu, om inte så är definitionen "halvsvensk (eller någon annan nationalitet)" som väldigt vanlig den med. För mig blir det bara coolt om man är halv finsk, 1/4 amerikan och 1/4 indier, jag menar wow! Såg precis en intervju med en kille från cirque de soleil som var halvsvensk och halvamerikan, på det hela var han inte bara vanlig amerikan utan hand pappa är indian, så sjukt coolt!

Jag tycker att vi ska slopa hela grejen med normal, för vad är det för fel på att vara normal. Vem kan definiera normal när allt idag inte följer en viss trend. En viss form av normalitet finns det ju, och då menar jag att man spottar inte på människor och beter sig som en idiot, vilket inte ska blandas ihop med normalt eftersom det är mer av sunt förnuft! Om vi nu kunde säga att det inte var normalt med ensamstående, varför säger vi inte idag att det är onormalt att levba i en kärnfamilj? Har vi blivit mer toleranståliga i Sverige? Eller handlar det om att vi har en gräns av normalitet där vi bjuder in alternativa förslag utan att själv hamna på andra sidan av vägen?

Om nu skolgården speglar så mycket av vårt samhälle, varför finns det då fortfarande folk som mobbar för att personen i fråga har fel kläder på sig? Det är väl inte ett normalt beteende att mobba?? För om normalitet är orginalitet, borde det inte finns någon som påpekar ens klädval...samma sak gäller sexualitet, umgänge, partner, familjestruktur, nationalitet etc!

Tänk på det till nästa gång du ska kommentera någon, för det handlar inte om att det inte är normalt, utan snarare om ditt sätt att häpnas över det.

Så vad hände då med normal? Är det fel att vara normal? NEJ! Verkligen inte! Normal idag är precis så som du är (med undantag för pedofili, nekrofili eller något annat som helt klart inte är faktorer som ska dras över till normalgränsen och ALDRIG kommer göra det) oavsett vad du har på dig eller ser ut. Det är okej att vara, HELT NORMAL! Vem vet, kanske blir det ditt orginella jag som sätter gränserna för vad som kommer att vara normalt i framtiden.

P.s Och när det gäller det där med domstolar, så tror inte jag att det finns ett normlat sätt att agera om man blivit utsatt för brott, möjligvis liknande men jag ser inte det som ett sätt att visa att det inte skett bara för att man agerar normal. Vi alla bearbetar på olika sätt oavsett vad det är vi måste bearbeta. Alla kan inte gråta när någon dör, alla kan inte visa medlidande när någon är sjuk och alla kan inte vara överlyckliga när de vunnit på lotto. Ja vissa saker tar tid! Men bara lugn, för du kommer bli helt normal igen ;)