Idag såg jag en intervju i Malous program "Efter 10" om en kille som födes som flicka men vid fyra års ålder insåg att han var en pojke. I intervjun berättade bland annat mamman om de fördomar som hon möttes av som förälder. Mamman fick barn som ung och hon berättade att det finns många fördomar att vara just ung mamma, man måste vara perfekt.

Just den meningen fick mig att fundera lite. Vem är det som sätter alla dessa förutfattade meningar om vad man som ung inte klarar av och speciellt som förälder? För tänk efter, visst är det lite konstigt. Generationen innan oss, våra föräldrar, en hel del, inte alla men många gifte sig, flyttade ihop och fick barn innan 25 och definitivt innan 30! Idag ser det helt annorlunda ut, det är nästan ovanligt att man skaffar barn innan 25. Eftersom det inte finns ett riktigt mellanting så måste tankarna om unga mödrar ligga hos våra föräldrar, generationen innan oss. Men visst känns det lite konstigt att de som själva gifte sig och fick barn i unga år, är dem som "sätter mallarna" för när man är lämplig. Fast egentligen, vad är lämpligt?

För att det inte ska ske några missförstånd så vill jag försäkra er om att detta är mina tankar och tolkningar. Dessutom är jag mycket väl medveten om att det inte alls behöver vara som det är, det är baar en teori jag har...men visst är det lite lustigt att det inte var så längesedan man väntade med att flytta ihop tills man gifte sig och sedan skaffade barn. Är det vad generationen innan oss kallar för "att vara ung och dum"?