Carrie Bradshaw, vår allas älsklingsskribent, skrev en gång om singelbeteende. Ni vet, saker vi gör när vi är singlar men som försvinner så fort vi träffar "the one". Jag skulle snarare säga att när någon känner oss riktigt bra så vet de allt detta. Det är bara de man verkligen älskar som man släpper in på skinnet. Marcus har till exempel sagt att jag egentligen är en 12-åring, men att jag är hans lilla barnunge. Trevligt, pinsamt men otroligt tryggt. Han kan ju mobba mig på ett sätt som bara han kan, jag har ju samma hållhakar på honom...så istället för singelbeteende skulle jag vilja kalla det för hemlighetsbeteende, frö det är lite så det är. Vi gör det i hemlighet och endast för en liten välvald grupp av människor som vi vet inte kommer tro vi är födda på Mars. Eller njaa kanske för stunden men de älskar oss ändå!