1-0 till mig

Äntligen har jag lyckats få med Kicki att åka buss, woho! Ni kanske inte tycker att det är något stort men för mig är det en riktigt bedrift. Okej, jag hamnade i bråk med busschauffören som blev ursinnig för att jag inte hade något ledsagarkort men vi fick åka med, big deal för 2 hållplatser. Hela bråket gjorde inte det lättare för Kicki som blev lite nervös men sen gick det ann och hennes nervositet försvann. Dock kommenterade hon busschaufförens utfall med "det är därför jag inte åker buss", jag kunde inte sagt det bättre själv. Vad hände med den glade busschauffören?

Blev i alla fall bättre när vi kom hem och jag fick prova på dogcarting (tänk er V75 vagnar fast för hundar). Lite läskigt i början för jag visste inte var Dalia skulle få för sig att springa in men otroligt kul. Kände dock att Dalia motionerade mig istället för tvärtom när Kicki körde. Ni andra måste prova på det, fast ni får nog vänta lite eftersom Kicki är först i Sverige med att ha just en dogcartingvagn, något som är väldigt popis i Australien. Om ni är nyfikna är det bara att googla, mycket nöje =)

Kommentarer
Postat av: Lisseth

haha härligt att höra om bussresan...

Kan verkligen höra lillsyrran säga den kommentaren

men all credit till dig.

ser framemot nästa story om "bussresan" =)

2009-09-24 @ 22:34:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0