För det första vill jag tacka alla mina vänner som inte glömde bort mig på min födelsedag trots att ni har all rätt att göra det. Har inte varit den mest "aktiva" kompisen och jag vet att jag är dålig på att höra av mig, men samidigt har jag verkligen har haft mycket att göra. Ena sidan av mig tänker att jag borde skylla mig själv och jag vet att jag är dålig på att höra av mig, men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka, men varför ringer ingen mig? Bara för att jag inte sitter på facebook så skadar det väl inte att höra om jag lever och ringa och anklaga mig för att vara en dålig ringare??? Handlar det om att vi idag är för bekväma? Eller kanske att vi tar vår vänskap för givet? Och kanske är vi alla lite ego och tänker att det inte är vårt ansvar att ringa? Hmm Det tål att tänkas på...men jag vet att jag är dålig på det själv så tänker inte anklaga någon, man kan inte förvänta sig att alla ska göra något för mig om inte jag gör det för dem...

Jag tror jag tappar mig själv lite...sorry guys men jag tror kanske att det är när jag upptäcker att jag är ouppdaterad som jag upptäcker att jag faktiskt inte har någon koll på vad som händer med mina vänner. Det blir som ett utanförperspektiv där jag ser in i huset där alla mina vänner umgås med varandra, jag känner mig bortglömt. Bli inte arga och för guds skull känn ingen skuld, det är ju trots att jag som int engagerat mig. Men det är nog inte för att jag inte vill, utan för att jag inte tänker på det, så förlåt...jag ska försöka ringa! skrik på mig om jag inte gjort det, och snälla, inte på facebook!