Jag inser dock ganska snabbt att jag måste nog ändå ringa till pappa och berätta vad som hänt med toaletten, bättre att vara ärlig när det precis har hänt och med telefonavstånd. Han ger rådet att stänga av vattnet eller försöka laga, vilket gör att jag måste vända hem igen för att försöka stänga av vattnet till toaletten. Efter en kvart sådär, då jag försökta att både laga toan, skruva på en ventil och insett att pressade situationer inte är min grej, tvingas jag stänga av vattnet i huset med hjälp av pappas guidning via telefon, med andra ord, inte det lättaste!

Off I go, och tack och lov är Kicki förstående i min toalettkris, även om hon fick vänta en halvtimme på mig (varför skulle den gå isönder just när jag är tvungen att gå). Idag hade jag i alla fall bestämt mig för att ta Kicki till sjöfartsmuseét, något som jag bara älskar. Från gamla bilar, till flygplan och en av mina favortier, U-båten, visst är det klaustrofobiskt att kravla sig igenom det lilla utrymmet och värre tror jag det var för Kicki, ändå lyckades jag få med henne hela vägen, en bedrift jag hoppas hon själv är stolt över. Slutligen hamnade vi på tekniktivolit, vilket bara är museéts höjdpunkt för nyfikna människor som oss. Vi gav oss på det mesta i klurighetens tecken, bla klassikern, "bilda en kvdrat av dessa 5 pusslebitarna". Dock skulle museét stänga så vi hade inte så mycket till att ta oss ann alla finesser. Jag röstar för ett återbesök i framtiden.

Trots detta var vi nöjda ändå, eller vad tror ni?

Föresten några visa ord till er med tandläkarskräck: 

Var glada för tekninkens under, för tandläkarborren har inte varit nådig förr, inte smärtan heller...