Skillnaden mellan killar och tjejer är att killar säger inget medan tjejen visar att något är fel men totalförnekar det, men varför? Dock kan jag märka på Marcus när något är fel, men det tar ju sitt lilla tag. 

Och så kommer vi till klängighet, är vi tjejer mer kärlekskranka för att vi har större behöv av att kramas? Jag är verkligen en "kramig" person, för mig finns det inget mysigare än en kram och såklart kyssar. Är det bara vi tjejer som aldrig kan få nog, eller finns det killar som är värre än tjejer? Allt är säkert individuellt, men jag tror dock att generellt är tjejer med "kramiga" än killar...kan känna att vi tjejer har en tendens att plåga våra killar med det. För när en kille säger sluta så har vi en tendens att bli lite stötta och då måste killen genast, lite halvdesperat göra något åt sin sura flickvän (Nej jag är ingen surputt om jag inte får kramas), därför måste jag tycka synd om killar. Vi tjejer går igenom mycket med känn på denna tjejer: humörsvängningar, kramar, dubbla meddelande, tankeläsnig, uppvaktning, uppmuntring, ja listan kan göras lång. Säger inte att vi är dåliga flickvänner. Men jag tror man ska tänka en gång extra innan man tar ut sina agressioner på sin älskade pojke...

Ska inte säga att jag är någon ängel, väckte min älskling med ljuset från min mobil, men var bara tvungen att foto för han är så söt när han sover. Jag vet den är suddig, kan dock se hur besvärad Marcus blev...