Jag har en ful sida, ja en riktigt elak en. Det är inte så att jag vil vara elak men det är en sådan sak som inträffar när man inte tänker efter innan man talar. Eller så kanske jag borde tänka före jag öppnar min stora mun? Jag är ganska ivrig och jag vet att jag ibland far fram som en orkan och kör över människor. Jag måste lära mig en del. Jag vet att jag inte är så omtyckt som jag kanske tror (och nej jag är inte en sådan ego tjej som bara vill att alla ska älska mig), men det skulle inte förvåna mig om någon förälder eller kompis sagt: "Nej Emily hon är inte bra för dig, har du lyssnat på henne igen, hon hör ju aldrig ens av sig eller låter inte någon annan få en syl i vädret".

Det är svårt att erkänna sina brister och helt ärligt så börjar jag fundera på om inte mina brister börjat gro som fotsvamp, för de är fler än vad jag har tår kvar (alltså goda sidor). En bra sida jag fortfarande har kvar det är att jag någon gång kommer till insikt om att jag gjort fel eller att jag inte var snäll. Eller att det jag sa inte låter rationellt och övertänkt. Jag kan erkänna att jag har fel men det är klart att ingen vill inse att man har en sida man sjäv inte gillar. Aja jag sväljer stoltheten och gör det jag borde gjort innan mitt ego tog över, tänkt före! Nej nu ska jag ta mig i skinnet och börja hejda mitt fula jag och den första jag ska säga förlåt till är Marcus!