...jag har inte pratat med Kicki än idag men jag antar att hon redan har träningsvärk. Hon jobbade på väldigt bra igår, vi stannade ändå på gymmet i två timmar, vilket jag tror hon anser vara rena terrordådet. Själv anser jag det vara befogat, då man kommer igång på riktigt. Nu hoppas jag bara att hon inte har så ont att hon inte pallar en dag i stan. Ska jag vara ärlig lät hon inte så high på idéen, men såklart hoppas jag att hon ändrar sig. Om inte, tror jag tyvär att vi kommer sega ner varandra och det är kanske det sista jag behöver nu. När man letar kläder gör man ju det med en viss entusiasm. Har man nu ingen och känner ingen i kroppen så är man inte så motiverad. Nej nu ska jag inte vara så negativ, för det påverkar också stämmningen. Har lärt mig att positivitet i lagom mängder är det som har bäst verkan på Kicki. Jag har i alla fall sinne för att få henne att skratta, vilket jag är tacksam för.