Vad är självkänsla och hur får man det?

Jag vet inte hur många gånger jag har fått se mig omkring för det är ungefär så snabbt min självkänsla försvinner ibland. Jag vet inte vad det är för fel på mig men ibland känns det som att man inte räcker till. Tänka glada tankar hjälper inte och det spelar ingen roll hur många som försöker intala en att man är bra, så länge man själv inte tror på det. Ibland undrar jag om jag över huvud taget syns? Ja visst syns jag, men på vilket sätt då? Som den lätt pessimistiska med de torra ökenskämten och de små dissarna, sådär lätt bitter? Eller kanske som den högljuda och optimisktiska personen som ingen orkar eller vill lyssna på? Det spelar nog ingen roll på vilket humör jag är, jag passar nog inte riktigt in alltid. Ibland bara finns jag, men ingen ser mig eller så finns jag så mycket att alla önskar att de inte såg mig. Vacker är man i betraktarens ögon men hur kan man vara vacker om man inte känner det själv? Det värsta är de dagar då man har självkänsla och tycker man är vacker, men då man senare blir överträffad och upptäcker att självkänslan har överskattats grovt. Men klubbar ner sig själv.

Hur ska jag kunna hitta mig själv när jag bara nedervärderra mig själv?

Någon sa en gång till mig: Du är en person som trycker ner andra för att må bra själv. Den personen vet nog inte hur fel man kan ha. Om jag skulle trycka för att må bra,då skulle jag inte neder- och undervärdera  mig själv så mycket som jag gör. Visst bara de som mår dåligt trycker, men de tänker inte tanken på att övervärdera någon annan än en själv. Jag under värderar mig för att jag övervärderar andra istället för att se lika. Det är som att man ursäktar till sig själv, för att man i sina egna ögon är värd lite. Var tog den självkänslan vägen, den som fanns här för bara en dag sedan?

Kanske är undervärdering ett sätt att försöka hitta sig själv, ett nytt sätt att hitta en sund värdering på sig själv. Kanske det är det som kallas självkänsla?