Jag vet att Dick aldrig skulle såra Sophie medvetet eller vilja henne något ont på samma sätt. Men ibland känner man bara att man inte kan möta sin kärastes behov. Ibland räcker inte känslorna till. Det är så typiskt oss kvinnor att behöva så mycket. Det är som när man ska ska lägga på ett samtal med den man tycker om. Samtalet kan vara dött men på något sätt vill man ändå inte lägga på. Man behöver mer. Man behöver känna sig behövd. 

Sophie och jag är ganska lika när det gäller kärlek. Vi är som hopplösa romantiker som inte går in i ett förhållande om vi inte satsar fullt ut. Vi är tjejerna man har seriösa förhållanden med och jag tror att Sophie för första gången kände sig hemma med Dick. Han var killen hon skulle kunna älska och vara med föralltid. 

Känslan att förlora någon är fruktansvärd. Det är så det måste kännas att förlora den man älskar och veta att han kommer att vara någon annans att älska. Det är som en storm som överaskar en. Från vindstilla till full storm där det som går i tusen bitar är hjärtat. Och varför tycks allt bra tills det bara går utför. För vad gör man när inget går att räddas längre. Hur ska vi lära oss att se varningsskyltarna? 

Slutligen vill jag bara ge några ord till min fina vän Sohpie. 

Det gör ont och det gör det länge. Det svider och man har svårt att andas. Man får panik och man tror man drömmer. 

Vad som än händer ska du veta att du är värd allt som livet kan ge. Det är okej att gråta, man behöver det ibland. Men du ska inte glömma bort att det är hans förlust och inte din. Han är inte värd dina tårar. Du är underbar på alla sätt. Du får alla att le bara genom ditt glada jag. Du är verkligen som en enda stor energikicki. Jag älskar dig som vän och jag lovar, även om det känns tungt just nu kommer du att resa dig och fortsätta gå på vägen som vi kallar kärlek. Och jag vet att du kommer göra det med en ass-kick till catwalk. För det är du bäst på!

Jag älskar dig gumman <3 Muchos besos para ti <3