Kan man vara expert på förhållande även, om man inte har så mycket erfarenhet? Och har man rätt att leka Afrodite, även om man aldrig kunnat sätta sig in i samma kärlekssituation?

Fick precis reda på att mina två kompisar haft en het diskussion angående svartsjuka i förhållanden. Det hela har lett till att de inte pratar med varandra och att vi har fått en så kallad "dagissituation", dvs att båda beklagar sig och ingen vill ta steget till förlåtelse. Som kompis till båda kommer jag bli inblandad även om jag inte vill. Och detta endast för min livsmotto "Alla ska leka med alla". Jag gillar inte när folk är ovänner och jag är en sådan person som ofta ingriper för att få dem sams. Detta har jag gjort lite för många gånger med mina föräldrar, vilket inte funkat på dem. Dock är mina föräldrar lite av ett dött lopp, som levat ihop lite för länge. Så långt har min vänner inte kommit än, hoppas jag i all fall.

Vad jag förstått så tycker min ena kompis att min andra kompis (som bara haft ett seriöst förhållande) inte har tillräckligt mycket erfaranehet till att uttala sig om kärlek och svartsjuka. Att han inte kan sätta sig in i hennes situation och förstå hennes resonemang och erfarenheter, för att hans förhållande enligt henne knappt räknas. Dock har min andra kompis varit med om svartsjuka, det kan ingen ha undgått. Händelser ger en erfarenhet. Vad jag undrar är; har man rätt att ge råd och ta ställning, även om man inte upplevt samma sak? Är man befogad att ge råd och tro sig få rätt i diskussioner? Och hur kan man veta att det är rätt?

Jag tar verkligen inte någons parti och jag vill verkigen inte att mina vänner ska vara ovänner, men deras diskussion intresserade mig. Kan en oerfaren vinna en diskussion med en erfaren? 

När jag gick i högstadiet  kallade jag mig själv för afrodite för jag la mig alltid i, i andras kärleksliv. Man kan säga att frågan "Hur går det med kärleken", var min rutinfråga. Jag var den som gav alla råd trots att jag själv bara fantiserad att kärlek skulle hända mig. Än idag måste jag störta in om någon har problem, jag ger råd och funderar lite då o då vad jag ska göra med mina singelkompisar...jag kan ju dock påpeka att jag inte längre behöver fantisera om kärlek. 

Trots att jag bara drömmde om kärleken, gav jag folk råd. Därav tror jag att man visst kan ge råd även om man saknar erfarenhet. Genom att höra om andras kärlek fyllde de upp en liten bit av det jag saknade. Det gjorde mig erfaren och visste vilka gropar jag inte skulle hamna i. Det gjorde mig erfaren.

Dock vet jag att ingen tycker om att bli uppläxad av en rookie. Vad tror ni Nelson Mandela skulle göra om någon försökte övertala honom att han har fel trots alla hans fleråriga erfarenhet inom FN? Samma sak är det när småbarn läxar upp en. Man tänker: Vad har du att komma med du, som är så liten, kom tillbaka när du är stor nog!

Frågan är, vilka erfarenheter som räknas och vilka som inte gör det? Kan man bli erfaren av andras erfarenheter?

Jag tror att min kompis blev arg för hans erfarenheter inte räknades för min andra kompis, som i sin tur inte gillade att bli "uppläxad" av en rookie. Egentligen vet jag inte vad som diskuterades eller vad som togs sades. Jag försöker hålla mig utanför och se det på olika sätt. För är det något mina erfarenheter och kära pojkvän lärt mig, så är det, att det alltid finns två sidor på ett mynt. Det gäller även att se den andra sidan än den man står på. Det är bara då vi kan acceptera varandra i diskussioner och skapa en djupare förståelse för, varför man har de tankar och åsikter, som man har. Det är då vi växer som människor...