Igår fick jag reda på att msn messenger ska läggas ner. Även om det var flera år sedan jag loggade in på msn så känns det ändå lite konstigt. Det var på msn som jag och Marcus lärde känna varandra och det var då och där som jag en dag fick hopp om att det kanske kunde bli han och jag en dag. Utan msn (och klotterplanket på lunarstorm) hade jag nog inte träffat Marcus. Just därför känns det väldigt konstigt att msn ska försvinna.

 

Tänk ändå så många konversationer man haft på msn, och den där webbcamen ska vi inte ens talá om. Jag och min kompis Ninita brukade klä ut i olika stilar och lura folk att vi var syskon på msn. Det funkade sjukt bra för även om vi är så olika trodde folk att vi var tvillingar.

 

Det mest intressanta är ändå att medan jag hade msn så hade vi till en början modemet.  Detta tröga uppkopplingsljud som tog hundra år att koppla in på nätet med och sen tog det nästan 5 min att komma in på en hemsida. Jag må låta gammal nu men det var tider det.

 

Så nu när messenger ska försvinna vill jag tacka dem lite. För utan deal, ingen Marcus, inga långa samtal och ingen kärlek, ingen första kyss, inget pirr i magen... Inte med Marcus i alla fall.