På senaste tiden har jag och Marcus haft en hel del diskussioner kring snarkning. Det är nämligen så att Marcus har börjat snarka. Detta är ju ingenting som Marcus själv har velat erkänna och även om jag har bevisat detta genom att filma honom kan han ibland fortfarande förneka det. Undrar egentligen varför det är så många som förnekar att de snarkar. Det känns nästan tabu att snarka. Fast å andra sidan vem vill vara den störiga som snarkar? När jag var liten och ibland sov hos mamma och pappa för att jag hade drömt något läskigt kunde jag ofta inte somna för att mina föräldrar snarkade som ett helt kompani. Samma sak var det hos min moster men hon lät mer som en diskmaskin. Ja det är ganska knas det där med att snarka. Det är ju trots allt inget man kan hjälpa.

Jag själv verkar tydligen tro att jag ibland tillhör en afrikansk klickstam om nätterna eftersom Marcus berättade att jag klickar med tungan ibland när jag sover. Undrar hur våra framtida barn kommer tycka om att sova hos oss om en snarkar och den andra klickar... Känns nästan som om vi kan starta en tvåmannaorkester: "The sleeping band". Ja, vem vet. Ni får hålla utkik i cd-hyllorna för man vet aldrig när våra sovvanor blir en erkänd konstform. Nu ska jag klicka vidare, natti natti.