Idag var jag och min älskling på dejt (ja man kan fortfarande kalla det dejt även om man snart varit tillsammans i 6,5 år). När vi satt där på krogen och skulle bestämma så pendlade valet mellan Idahopotatis och plankstek. Jag måste erkänna att jag är väldigt svag för Idahopotatis (ja egentligen all stekt potatis) men tänkte att idag kör vi plankstek. Okej, främst grundas det valet på att jag ville åt beanesesåsen som man fick till men ändå. Ut kommer plankan med massa fluffig dushesspotatis och just när jag föreställde mig smaken av riktigt god dushess med krispig yta och en mjuk insida med smak av vitpeppar och muskotnöt så fylldes munnen av en syntetisk, luftig och smaklös potatis och jag inser snabbt att detta är pulvermos. Ja, jag måste erkänna att jag känner mig lite lurad för den där plankan gör min svärmor tusen gånger bättre (ja hon gör den riktigt god).

Tänk att jag växt upp med åsikten om att denna äckliga mos är godare än riktigt potatismos. Tänk att jag föredrog detta före skolans till och med. Även om skolan gjorde sin potatismos av potatis så använde de färdigskalade potatis som låg vakuumförpackade i vatten så kan inte påstå att det skulle vara ett så mycket bättre alternativ men det är dock ett steg närmre "verklighet". Ja, riktig mos är lätt en av de största grejer jag gått miste om så måste säga att jag är glad att jag numera jublar åt hemmalagad potatismos. Seriöst, delar man potatisen i små bitar tar det bara 10 min längre tid och 15 om du ska lägga kärlek på det. Det tar ungefär lika lång tid som att besöka Facebook, blogga, betala räkningar eller gå igenom Aftonbladet på nätet. Kan man inte lägga den tiden på maten så är det som att sluta tänka på sig själv. Det är ju du som ska äta det och om inte du själv är värd hemmalagad mat då vet jag inte vad du känner för att ta hand om dig själv.

Nu stör jag mig på tanken att jag kunde suttit där och ätit god Idahopotatis istället för att fortfarande ha kvar syntetkänslan i munnen. Nästa gång jag överväger ska jag fråga servitören vad det är för mos. Undrar om det finns någon som erkänner att de använder pulvermos. Är man medelsvensson med 2 kräsna barn, mycket jobb och lite tid kan jag förstå om man väljer att gå den bekväma och lite lätt dåliga nödlösningen med pulvermos. Är man kock däremot och skulle erkänna.. Ja det är som att säga att man är för lat för att jobba. Så där har ni det, dagens käftsmäll mot pulvermoset. Jag hoppas att våra vägar aldrig korsas igen...