Ja, då har sommarn kommit och gott. Det var två fina veckor av sol och värme som gjorde att man kunde gå i klänning och skjorts. På ett sätt kan jag inte låta bli att känna viss agg med tanke på att det ALLTID är sol när jag inte kan sitta ute. Förra året var det jobb (varenda soliga dag!) och detta år var det C-uppsats. Förmodligen så kommer solen titta fram igen men jag har börjat inse att sommaren i Sverige nog inte är längre än just två veckor i maj. På så vis kommer det bli väldigt tråkigt att behöva stanna hemma och jobba hela sommarn.

Gjorde en pakt med mina vänner  att vi ska ut och resa sommaren 2013. Men eftersom Marcus antagligen kommer att studera till hösten innebär det jobb för hans del på sommarn. Nu tänker ni säkert varför jag inte kan åka ensam men det slog mig att jag själv anatagligen inte heller kommer att ha någon semester. Första året på jobbet har man väl inte rätt till semester om man börjar jobba sent? Nej, semestra ska jag göra så jag får helt enkelt hitta på en bra plan innan dess!

Det är ganska ironiskt hur man som student redan innan man examinerats börjar känna sig berövad på frihet. Men det kan också bero på att denna sommaren är sista chansen för mig (och alla andra snart blivande socionomer) att njuta av ett riktigt långt sommarlov innan "verkligheten" kommer ifatt oss. Å andra sidan vem har sagt att verkligheten behöver vara ett 8-5 jobb utan ledighet? Något att tänka på.



Letade efter sommarbilder som verkligen såg "somriga" ut. Tydligen var det sommaren 2010. Med andra ord väntar vi fortfarande på sommaren 2011.