Nostalgi när den är som bäst...
Idag vaknade jag upp i mitt gamla flickrum. Känner mig som om jag var tonåring igen och samtidigt känns det konstigt när jag tänker på att jag sovit i denna sängen i hela 21 år. Måste medge att jag haft det riktig glassigt hemma för jag känner mig verkligen som den där prinsessan som mamma brukar kalla mig, ja Marcus också. Kanske inte så bra eftersom jag förväntar mig en riktigt god frukost. Fast å andra sida får passa på att njuta eftersom det väntar en tvätthög när jag kommer hem. Ska även försöka cykla hem min cykel idag. Håller tummarna för att det inte ska börja regna. Jag har liksom insett att jag kommer aldrig få hem cykeln om jag inte cyklar hem den. Det är nackdelen men att ha det för bra hemma hos mamma och pappa, jag liksom glömmer bort att jag kom dit för cykeln. Sen när jag ska åka hem så kommer jag likväl ihåg det men då är det så sent att jag säger "jag tar den nästa gång" (även om jag vet att det kommer bli likadant nästa gång). Idag ska den i alla fall cyklas hem (om det inte regnar). Fast innan dess ska jag njuta lite extra av de blåa väggarna, 120 sängen, ljuset, mammas frukost och ljudet av tuppen som gal... Nostalgi på hög nivå helt enkelt!