Jag måste säga att jag tycker lite synd om min kompis babyface... Eller som alla andra kallar honom:tub. För även hur många gånger jag säger förlåt så måste han någonstans tänka att jag aldrig vill att han ska skaffa barn eller komma nära något vad entjej heter. I lördags fick han inte fortsätta hångla upp en tjej i min soffa (min soffa såg lite illa till mods) och idag på brännbollen lyckades jag till och med att träffa familjelyckan. Det mest ironiska är dock att vi var i samma lag. Till mitt försvar för brännbollshändelsen så var han i vägen och jag varnade alla att det skulle kunna hända en olycka. Att det just blev babyface ja det var bara ren otur. Håller tummen att han ens kommer vilja vara i samma rum som mig utan att vars vadderad med kudruntom kroppen. Får utvärdera detta närmre i morgon. Natti natti Sverige.