Om man gör något från en annan, gör man fel om man begär något tillbaka?
Måste man begära något tillbaka?
Bara för att mågon ställer upp för en, måste man ställa upp då?
Har man möjlighet att säga nej eller är det ett krav?
Ska man känna sig utnyttjad om man ställer upp och den andre inte är villig att ställa upp?
När skapas problemet?
Är det när ena parten inte ser några hinder för frågan?
Är det inte hyfs att ställa upp för sina vänner?
Är man för naiv att tänka att det handlar om att ge och ta inte bara ta eller bara ge?


Detta samtal har dominerat hela min vecka känns det som. Har det inte handlat om mig så har det varit någon annan som tagit upp det. Men samtidigt är det en ganska adekvat fråga att ställa sig once in a while...

Helgen har varit helt underbar må jag ändå säga. Har njutit nästan varje sekund förutom då jag fick reda på att grannarna inte uppskattade vår fest lika mycket som vi. Dåligt samvete är det bästa sättet om man vill att jag ska lida, ni kan fråga Johanna som fått höra min tankeprocess måånga gånger denna helg. Lördagen var vi alla lite för trötta för utgång så det blev bara en snabbis på Fridays innan vi övergav stan för en spelkväll. Marcus kompis som var här i helgen såg lite missnöjd ut men för en som sovit i 2 timmar kändes det verkligen som ett bra beslut.

Nu väntar en vecka av något form av sportlov, lite skola, säkert läsning av kurslitteratur, tvättberg, fika, familj och nog lite längtan efter Marcus efter som han har ett monsterschema framför sig (no offence Marcus chef). Men det ska nog bli bra för då kanske vi uppskattar varandras sällskap ännu mer. Är det något jag lärt mig så ska man ALDRIG ta några för givet och speciellt inte de man bor med bara för att de "finns nära till hands". Det vill jag aldrig göra med Marcus för han är för underbar för att släppa taget om <3