Jag har insett att jag nog gillar att ha mycket i min kalender. Det känns liksom skönt att ha en hel bok som är nerklottrad, på så vis känns de där 130 kronorna, som jag lägger ut varje år värda sin investering. Frågan är om inte en kalender är lite som facebook. Om du inte skriver något så är det ett tecken på att du inte har ett liv (fast vi i själva verket vet att det är precis tvärtom, i alla fall gällande facebook). Frågan är varför det är så? Kalendern är ju inget som andra ser, så varför måste man "lura sig själv" att man gjort en massa?

Nu är det ju inte så att jag klottrar för klottrandes skull. Ibland kan det helt enkelt bara uppstå pga en lite dålig föreläsning eller dålig föreläsare (förlåt universitetet). Då sitter man där, lite smått uttråkad och tankarna flyger iväg, man bläddrar lite lätt i sin kalendern och vips kommer man på att "Känner jag inte någon som heter Maja? När har hon namnsdag? Har jag skrivit in det? Ohh men då så...." Och så är heeela karusellen igång.

Jag tror jag dock måste lära mig att uppskatta mina hål i kalendern för pluggande är ju inte riktigt något man skriver in i sin kalender, vilket gör att när någon frågar om man ska göra något på onsdagen och det är en lucka, ja då är man ju ledig (fast man egentligen skulle plugga). Men som Ninita sa: Okej jag har inte pluggat idag men då får jag göra det i morgon, åtminstonde någon gång denna vecka.

Känns som att inte skriva in plugg i kalendern är lite som begreppet: det man inte vet, lider man inte av...ja så är det ju verkligen här. Sen sitter man där på sändagen och inser att "nej det blev inget plugg denna veckan" och svettas lite av oro och plötsligt inser man att, jo man kanske borde sluta se hål i kalendern som likamed helt ledig. Och sen på måndag är man lika ovetandes igen...

...fast handen på hjärtat, att läsa kursböcker är lite av en funkiller så helt omedveten är man nog inte om att man borde plugga när man bokar in en fika på sin lediga dag. Det handlar bara om vilket val du gör...