Redan i början på min utbildning har det varit på tal om C-uppsats. Trots att den legat ganska långt fram så har det hela tiden varit snack kring vad man kan tänkas skriva om. C-uppsats är ju lite av en bragd och det är något av det största man gjort. Det kommer bli det största jag har gjort hittills. Terminerna har bara flugit fram och nu är jag här, mitt i min C-uppsats. Precis i början men ändå mitt i. Plötsligt känns det inte lika bra längre. Ämnet känns klockrent och jag brinner verkligen för att belysa ekonomiskt våld eftersom det ligger i skuggan av allt annat. Samtidigt så känns det som om jag fumlar i mörkret och inte alls hittar rätt. Jag tappar bort mig, har för många lösa trådar. Eller så är jag bara ofokuserad.

Jag är nog lite skoltrött och det tar emot. Jag vill inte vara skoltrött. Jag vill vara den mest engagerade C-uppsatsskrivaren någonsin. Jag vill skriva 7 sidor varje dag och vara produkjtiv men inte minst fokuserad. Jag känner mig inte fokuserad. Jag tar upp för mycket fakta samtidigt, jag vet inte var jag ska börja. Det känns för stort. Samtidigt känner jag inte att jag kommit av mig. Det är ju den där lilla rösten i mitt huvud som tickar på och säger att detta är det största jag gjort, njut av det, engagera dig. Samtidigt så har jag ingen ork. Jag sitter länge när jag jobbar med det hemma, jag är kanske inte jätteproduktiv men jag sitter. När jag är i skolan tar jag paus när jag kommer hem, jag är ledig. Den ljuva doften av frihet knackar på och jag vill inget annat än bara släppa allt när jag kommer hem om dagarna. Ändå kan jag inte slappna av när helgen knackar på...

Usch vad jag känner mig ambivalent just nu...kanske känner jag så för att detta är det största jag någonsin har gjort. Kanske jag glömde stanna upp? Innan jag gav mig in i leken borde jag ha tagit ett stort andetag, tänkt, fokuserat och börjat i en annan ände. Kanske borde jag skapat andra förväntningar, men då känns det som om jag borde ha valt ett annat ämne. Jag måste bara hitta den glöden.