Marcus och jag tog en omväg genom myrorna idag påväg till affären. Vi har precis kommit in i affären och har vandrat ner till bokavdelningen. Nere vid detta avdelning stod ett gäng barnvagnar och till min förvåning gick Marcus fram till en barnvagn och började rulla den fram och tillbaka (som man gör när man ska få barn att somna) och sa "En sådan hör kan man ju köpa". Som om inte dett avar nog gick han öven fram och började rulla lite på de andra.

När vi sena kom ner till mataffären helt plötsligt bland blöjorna...är det något du vill berätta för mig älskling? För det är i alla fall inte min biologiska klocka som plingar...