Jag har ett löfte som jag slutit med mig själv och det är att aldrig prova eller börja röka. Det känns ganska bra för om jag någonsin skulle göra detta skulle jag inte bara vara jävlig dum utan jag skulle bryta ett löfte till den person som egentligen är den som man ska lyssna på mest, sig själv. Efter igår känns det som att jag borde lägga ett löfte till. Jag ska ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG dyka. Jag ska inte ens dyka i en pool. Det man inte kan se med en vanlig snorkel det kan man se på film.

Detta är andra personen runt ens krets som förlorat livet i en dykarolycka. Det känns otroligt konstigt för även om jag inte kände personen väldigt väl så berör det väldigt mycket. Alla andra minnen kommer tillbaka och det känns så orättvist att dessa människor inte finns här. Mina tankar går till denna person och hela dennes familj. 

Jag förstår inte att sådant fortfarande kan hända, att det händer. Har vi inte bättre koll idag än för 10 år sedan? Det sjuka är att man kan bli lovad att inget ont ska hända, men det är aldrig någon som kan garantera det när du väl sätter på dig dykardräkten. Tänk att aldrig mer få komma upp...hemskt. Känner sådan maktlöshet, för jag kan inte förbjuda någon annan till att göra detta, vilket gör mig lite orolig. Ska jag sätta all i en bubbla? Nej, maktlösheten är stor just nu...