Det är helt sjukt vad bara en månad ska gå långsamt och då är det 2 månader kvar! Ja jag vet att jag klagar mycket, för oss som haft långdistans i 5 år är 1 månad egentligen en piece of cake, men då finns det något som heter telefon. Marcus överraskade mig på min födelsedag genom att ringa, men nu vill jag bara ha MER! Jag är som ett barn i en godisaffär får jag en vill jag bara ha mer och mer och MER!

Känner mig lite klänning och ihärdig gällande allt och alla. Skriver långa romaner till Marcus bara för att berätta vad jag gjort och frågar en massa vad han har sett, stör Johanna precis när hon ska lägga sig och inte nog med det verkar jag ha blivit stammis hos vaktmästarn för huset. Har ringt honom 3 gånger på 7 dagar. För att klargöra saker och ting ringer jag inte vaktmästren för att småprata, utan har upptäckt att mitt handfat snart ramlar ner från väggen (jupp lika illa som det låter).

Så i morse precis när telefontiden öppnade ringde jag vaktmästaren och började spä ut min oro om mitt badrum. Stackars vaktmästare var nog påväg att gå i taket av att höra min röst (igen), en måndag morgon, samtidigt som han stod och fixade en vattenläcka i någon annans lägenhet. Hade jag varit vaktmästaren hade jag nog tagit ledig resten av veckan...om du kära vaktmästare läser min blogg så vill jag bara säga att jag hittar inte på min badrumsproblematik och att du är värd lite semester.