"Jag har funderat ett tag nu, velat fram och tillbaka och vägt nackdelar mot fördelar. Åren går, jag är snart 22 år och varit tillsammans med Marcus i ca fem år. När är det dags att skaffa barn? Min kropp skriker "gör mig gravid". Hjärnan är inne på samma spår, men tvekar. Hur vet man när det är dags? Ska jag bara låta det komma som det går och överväga beslutet när det väl är "försent"? Äh, jag bara sitter här och grubblar en torsdagskväll, måste vara tentan som gör mig yr!"

Självklart skapade detta en viss moralpanik bland mina vänner som trodde att jag gick i barnatankar. Men nej sorry guys det är bara ett litet skämt från Johannas sida.

Barn är verkligen jättesöta och jobbar man på dagis då och då blir det väldigt mycket prat om barn. Dock är barn inget jag tänker på just nu, jag vet att det kommer en dag pch det känns bra for now...dessutom vill jag gärna ha gjort lite mer i livet än pluggat och varit roomie med Johanna innan jag skaffar barn. Framförhåll kan ju vara en bra sak, ekonomiskt, boende, erfarenhet men framförallt att man själv känner sig redo. Klart att det är en period man ser fram emot men jag vill inte bara leva i det som komma skall, jag vill leva lite i nuet, älska Marcus, älska livet, göra dåliga köp, göra investeringar, byta jobb, skaffa ett jobb (efter examen då), resa...

Visset hade det varit mysigt med en bebis, ja någon annans bebis...det hade ju inte suttit fel att bli moster eller faster. Ja det hade varit bra! (Som om det inte skulle vara nog med 4 stycken redan hehe). Fast med denna babymania (som jag tjatat om i all evighet nu) kan jag nog nöja mig med andra barn, kusinbarn till exempel...

Sen om man nu tänker ungar i framtiden så kan det vara ganska bra om jag bor ihop med min man...ja jag vet inte om det är så smart att ha barn i et långdistans.

Dock kan jag berätta om ett par som min spansklärare känner. De bodde på varsin sida i Spanien och gifte sig, skaffade barn ja rubbet och hade ett långdistans under hela tiden. Det ironiska är att när de blev pensionärar bestämde de sig för att det var dags att ta det stora "låt-oss-flytta-ihop-steget". Efter att ha insett att det inte fungerade skiljde de sig och flyttade isär igen...jag vet faktiskt inte hur det gick sen (om de blev tillsammans igen alltså)...

Undrar var barnen bodde, i Madrid mån tro?