Om två veckor (+/- någon dag) kommer vi befinna oss i ett mindre organiserat flyttkaos. Det är nämnligen då jag och Marcus äntligen slår våra fina möbler ihop och blir sambos (med roomie). Jag bara längtar nu allt vad jag kan, kan kanpps bärga mig. Pånätterna laddar jag numera upp med en mur av kuddar och drömmer om den dagen kudden faktiskt är Marcus och inget annat. Har redan börjat fixa och dona där hemma så Marcus har sin egen walk-in-closet (miniversionen) men det är mer som sak fixas. Börjar fundera på hur jag ska få in alla tallrikar och glas i våra redan överfulla köksskåp. Ja det ska nog bli bra, är det något jag faktiskt kan säga att jag är bra på så är det att fixa och organisera.