Idag har vi åkt runt och kollat lite på mellandasgrean. Självklart föll inte mina ögon på det som var på rea men tack vare presentkort blev jag inte ett öre fattigare. Den mesta koncentrationen gick dock till att hitta en bra dator till mami, som är hennes julklapp. Mamma blev så glad när hon öppnade kortet med löfte om en ny dator att hon började gråta. Ja, hon är fin min mamma. Undra egentligen från vem jag fått min sentimentala sida? Mamma blir rörd och gråter ibland till film, samtidigt är hon hur stark som helst. Pappa däremot är en riktig mjukis, han gråter till alla filmer (med någon form av tår) och kan även bli tårögd när man pratar om vissa saker.

Fast vid närmare tanke så är jag nog en sådan där person som är extra sentimental. Jag gråter när jag är frustrerad, lycklig, kan inte inte med att säga hejdå (även om det bara handlar om en helg) och storgråter till de flesta filmer. Kommer aldrig glömma den gången jag och Marcus såg filmen Hachiko. Jag storgrät flera timmar efteråt bara jag tänkte på den stackars hunden. Sen ska vi inte tala om P.s I love you för då talar vi fontän, verkligen. Om ni inte sett den, se den inte ensam. Se till att ha en stor rulle papper som sällskap om inget annat.