Ibland kommer jag på mig själv med att sitta och le på bussen. Ibland är jag bara så otroligt inne i mina tankar att jag inte tänker på vad jag fäster blicken på eller ser ut. Härrom dagen kom jag på mig själv med att sitta och storle, vilket slutade med att jag "vaknade" försökte se allvarlig ut för att sedan storle igen. Om det var någon som såg mig storle på bussen och titta ut i det blå (och säkert tänkte att jag inte är riktigt hemma), så var det bara jag som drömde mig bort lite. Ja tänk allt detta för sommarens lisebergsminnen!