Halva helgen och bit in på denna veckan har jag varit helt avskuren från allt vad internet heter och trots att jag egentligen är en lite nörd vid datorn och trots det faktum att min statistik här på bloggen pekar rakt ner så måste jag erkänna en sak (och även ta chansen att svära lite): Det har varit så JÄVLA SKÖNT! Bara det här med att inte kunna ta hem undertexter till en film vilket gör att man får se en sådan film som man vanligtvis inte skulle välja framför något annat, som legofilmen (som ändå var ganska okej trots en hel värld av fyrkantiga ting med pluppar på). Eller att bara kunna sitta och mysa framför tv:n, helt underbart!

Jag har ju som ni vet hjälp Marcus att flytta så egentligen skulle man kunna summera helgen med ordet möbelaffärer. Märker att mitt intresse för inredning fortfarande inte dött (även om jag är lite trött på Ikea efter att ha ägnat en hel kväll åt en enda möbel som vi ändå inte fick i alla skruvar i), det är i och för sig en bra sak men jag kan dock känna ett visst medlidande till både Marcus och Johanna.

Fast å andra sidan så måste man få vara lite Hitler ibland och så hemsk är jag inte (tror jag), mest tjatig och lite för engagerad som sagt hehe. Det är ju en bra egenskap eftersom jag får saker gjorda. Dock blir jag lite besviken när allt är fixat eller uppackat, ungefär i stil med när alla påsar från Ullared var uppackade och jag stod som ett frågetecken och sa: "Var det allt? Köpte vi inte mer?". Vi kan även kalla det för julklappssyndrom med en liten tvist av prinsessan Emily (Marcus definition). Till mitt försvar säger jag bara följande: Vem blir inte glad av att öppna paketen på julafton? Vem skulle inte kunna fortsätta efter det att ens egna är uppackade? Jag sa ju det!

De välfyllda kundvagnarna från Ullared...som sagt är det första gången så får man passa på