Brev till Cancer



Kära Cancer

Nu har du varit här och rört, skrämt och plågat mina nära och kära. Du har varit på min moster, min farbror, min kompis pappa, min gamla dagisfröken, min granne, min kusins kompis mamma, min mormor och säkerligen många, många fler. Någon gång måste detta ha ett slut. NU FÅR DET VARA NOG! Jag fattar vad det är du vill, men jag kan säga dig så sant som att jag heter Emily, att jag inte tänker låta dig suga livet ur folk längre! Det är inte din uppgift att lära människor att uppskatta livet. Det är en sådan sak vi själva måste lära oss och bara vi själva kan lära oss det!

Dina vänner högt blodtryck, kolesterol och diabetes jobbar ganska hårt på min familj, du behöver inte också vara med att leka. Människor blir bara rädda och många gånger är det inte själva du som är skrämmande utan allt där till. Förstår du inte? Du skrämmer ingen! Det är inte du man är rädd för! Ingen kommer någonsin vara rädd för bara dig! Som jag ser det har du redan misslyckats, ingen fruktar dig ensam...ändå är det bara du själv som kan åstakomma så mycket lidande. Vi tänker inte ge oss, du ska bort! Det finns bättre saker för dig att göra, som att hjälpa de som givit upp hoppet. Vi är alla döende, men ändå så lever vi! Vi tänker leva tillsammans...ett liv utan dig! Det spelar ingen roll var du sätter dig, vi kommer ta dig ändå! Så det är lika bra att du ger upp, innan du själv får lida som du låtit andra lida. Det är dags att ta ansvar för dina gärningar. Jag dömer dig till exil, livsid, evigt försvinnande.

Du ska inte lära oss att leva! Ingen ska behöva göra det åt oss. Jag ska ta kampen från dig! Du behöver inte kämpa mer, för ingen uppskattar det du gör. Lidande är ingen gåva, jag hoppas du förstår. Din tid här är förbi, du får inte återvända. Någon gång måste det vara nog, även du måste ha gränser. Jag släpper ingen till dig, INGEN!

Jag hoppas du förstår, du är inte önskad här. Dum kan inte få snäll tillbaka, bara snäll kan det. Lämna oss ifred, vi tänker inte förlora oss till dig. GÅ! Vi ger aldrig upp hoppet, vi ger aldrig med oss, och vi tänker aldrig förlora oss i dig. Kom ihåg det...du kan inte vinna.

// Emily


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0