För några dagar sedan hade jag haft panik. Jag hade haft panik över eventuella rynkor (som bara jag ser, är inte så ytlig även om jag vaknade upp med världens påsar under ögonen), panik över att det går för fort, panik över att jag inte är 20 år längre, ren ålderskris och dödsångest. Men sen hände något.

För någon dag sedan försvann en underbar person, en av de bästa. En person som kunde lysa upp varenda rum, göra fest av en vardag och som alltid var glad, bara förvann. Varför ska alltid de bästa tas från jorden? Och varför måste vi ge de dåliga som tex Saddan dödsstraff för att han ska försvinna? Vad gör vi för fel när vi är goda?

Frågorna är många, men detta var inte tänkt att bli något sorgligt inlägg. Det jag vill säga är att jag inte har någon panik längre, det borde ingen ha. De som säger att de slutat fylla efter de fyllde 25 måste sluta skämmas.

Jag ser det som ett privilegie att bli ett år äldre, ett år klokare och ett år rikare. Vi alla borde känna så, att man lyckats bli ett år äldre är ju helt fantastiskt egentligen. Vi måste hylla  och minnas dem som kunde lysa upp rum, men inte fick previlegiet att göra det ännu ett år.

Denna fantastiska människa, som han var, och för mig alltid kommer vara. Inte min bror, inte min far, inte min kusin, men fortfarande en helt fantastiskt människa, en förebild. Hur ska det bli utan dig? Vi hyllar i din ära och försöker göra som du alltid gjorde. Det är inte likadant, det känns tomt. Utrymmet du lämnade är för stort för att fyllas. Minnena är många och inte en enda är dålig. Du var bra, du är fortfarande bra, även om du är på en annan plats just nu. Vi hyllar dig! Vi minns dig! Det värmer!

Jag kan inget annat vara än stolt. Stolt över att få ha lärt känna en så fantastiskt person, glädjespridare och inspiratör. Jag är stolt över att bli 21 idag! Med min dag, jag hyllar dig.

Grattis